Vet inte varför jag ska stå emot.

Min ben är ju ändå äckliga och ärrade.

Inte hetsat och spytt alls sedan i torsdags. Dock har jag spytt, men inte i samband med hets, så mycket mer förlåtligt.

Men jag har ätit en del onödiga saker. Som popcorn och paj. Men det är okej om jag äter lite av det, och dessutom inte något annat den dagen. Fö vikten har ändå gått nedåt, lite men bättre än inget.

Men fortfarande viktigast är såklart att gå ned de där 1.5kg till balen. Bara för att jag kan.

För att visa att jag kan. Igen och igen.

Men jag isolerar  mig, borde tvinga ut mig, men har ingen lust, ingen ork.

Viktigast av aallt är ändå maten.

Som alltid.

Behöver bara ha lite smalare armar och lår.

Men magen är fin.

Känns bra att något känns bra, för jag har inte skött maten bra.

Toaletten är min närmaste vän. Men nu ska vi ta lite avstånd från varandra.

Mamma tittade i mittt kylskåp och suckade, nu är det mycket fullare.

Hon klämde på mina axlar och såg besviken ut.

men värre än så blev det inte.

åt ihop.

Behöllintedet.

Hade inte tänkt skriva den här. Det ger inte så mycket.

Min vikt och bmi finns lite varstans här i bloggen sedan förr, har inte orkat ta bort det.

Men samtidigt så spelar det inte så stor roll.

Vikten är ganska så irrelevant, men samtidigt så central.

För mig handlar det inte så mycket vikten längre, det är bara ett sätt att överleva på.

Och vikten är någon slags bekräftelse.

Det farliga är att det inte finns någon målvikt som är låg nog. ju mer man går ned, desto mindre vill man väga.

Just nu villjag vara smal/mager men kunna leva ett relativt normalt liv.

Därför får jag inte gå ned för mycket. För jag har varit i den siruationn förr då livet inte fungerat för att jag vägt alldelles för lite. Vart den gränsen går är olika för alla, och olika vid olika tidpunkter. Så jag ger mig in på något av ett vågspel.. Jag klarar av mitt liv helt okej vid 45kg, men tycker att det är lite för mycket, och ska testa hur det går vid 42kg. Det ligger på gränsen, men jag vill ge det ett försök..

Dumt nog.

1kg kvar till min okej vikt. 4kg kvar till min målvikt för tillfället.

Ska träffa mina föräldrar, får se hur det går.

om de ser någon skillnad. Det kommer de att göra.

Jag kan inte dölja något. De är för vana, de granskar mig på ett särskillt sätt hela tiden. Letar efter tecken på att jag går åt fel håll. Och det gör jag ju helaa tiden, Bara det att det inte syns hela tiden.

dock något överaskat så notarade jag att min överarmar har blivit 2cm smalare på tjockaste stället sedan början av september.

Det var ju fint!

Jag bryr mig faktiskt inte sså mycket om hur jag ser ut. Min kropp kommer ändå aldrig att bli fin. Och jag bryr mig inte så mycket om den är fin eller ej. Och inte så många tycker att det är fint med magra kroppar ändå. Tror inte ens att jag gör det. De bara fashinerar mig, men vackra? nej..

Men jag hatar fettet på min kropp, det är äckligt, men det mesta med mig är äckligt (enligt mig)

Behöver jag något att kontrollera? Vet inte, jag har faktiskt rätt mycket annat jag kan kontrollera.

Men jag vet att jag behöver hantera ångesten, jag behöver något som är mitt, som en liten fin hemlighet i min ensamhet. Saken är den att jag har inte så mycket ångest just nu, fast det beror kanske på att jag svälter.

Och det är väl det, jag tycker om att svälta, jag tycker om att gå ned i vikt, jag tycker om att leva utan någon mat.

MEN jag tycker inte om att frysa, svimma, inte orka, tänka på mat, vara viktfokuserad, tvångsmotionera...

så man kan verkligen fråga sig varför...

Jag tror ibland att svaret är så enkelt som: det är en vana.

Vågen tickar nedåd fort och fint.

Men jag fryser ihäl.

Fast bara fysiskt.

Psykiskt mår jag tipp topp (typ)

Läkarbesöket gick bra. Han frågade inte ens hur lång jag var eller vad jag vägde.

Fick järntabletter utskrivna, vi får se om jag tar dem.

Men jag tror att jag kommer göra det, för om jag får upp mitt hb och järn så kommer de att lämna mig ifred, och just nu är det det jag vill.

Men attans vad det tar emot.

Förövrigt känner jag mig sskit fet just nu. Måste måste ned.

Snabbare.

Började dagen med att svimma.

Idag är det läkarbesök, en ny filur. Kanske kommer bli min nya läkare.

Vi får se hur det går, och hur det känns.

Men kan fokusera mig ganska så bra faktiskt.

Underbart väder ute, började dagen med en morgon promenad på 8.5km, ska ut sen igen. jag haar inte tid, men ångesten jagar mg, och jag gillar ju att gå, men jag gör det helst utan piskan i ryggen.

Gårdagen gick bra, åt lite, behöll det ej. Drack ingen alkohol, men hade propat i min stess för att klara av maten.

Rätt så trevlig kväll.

Nu- åter till plugget.