om den här bloggen
det är verkligen inte meningen.
jag vill bara att alla ska fatta hur hemskt det är att leva med en ätstörning.
att det inte är något fint och vackert.
jag är rubbad i vissa avseenden, jag tycker tillexempel att det är vackert med beniga kroppar.
men jag vet hur man mår när man är så benig.
det är inget liv.
det är inte ens et liv att leva som jag gör nu och då är jag inte kraftigt underviktig.
men hela mitt liv kretsar kring mat, vikt och svält.
jag lever ett halvt liv.
så ibland när jag verkar dyrka det smala idealet så ör det en knäppa, sjuka, störda sidan av mig.
säg till mig på skarpen då!
det är alltid en risk att publicera sina tankar, nån blir peppad, en annan styrkt och en tredje blir förbannad.
min blogg fyller strax ett år. det har hänt en hel del med både mig själv och mitt bloggande under den tiden. nu har jag kommit till det stadiet att jag publicerar det jag vill och jag läser de bloggar jag vill. jag stör mig inte på någon och bryr mig inte om ifall någon stör sig på mig. jag väljer själv vilka ord jag omger mig med, som en medbloggare sa. att välja är att älska sig själv. att välja bort är att vårda kärleken till sig själv.
en bit över trettio år gammal inser jag att det enda som gäller är de egna målen i det egna livet. varför lyssna på alla tyckare - de är ju inte där när ångesten kommer. jag lyssnar bara på dem som uppriktigt och osjälviskt vill mig väl. resten kan dra åt helvete, på ren svenska.
slösa ingen tid på idioter, du får aldrig tillbaka den tiden. spendera tid med dem du älskar istället, och du får dubbelt så mycket energi. och energi är tid o tvärtom.
hejsvej
