äh orkar inte skriva något.
mer än att jag är deppad.
att jag är puckad svag och värdelös.
och att jag inte orkar med mig själv.

varför fortsätter jag att leva varje dag?
jag har inga drömmar inga mål, jag tänker varje dag på självmord och är vet att jag inte kommer klara av att leva så länge till.
min framtid består endast av mörker, mitt nu är bara mörker.
jag hatar mig själv och jag hatar mitt liv.
jag lever för min hund.
och jag ser fram emot att han ska dö så att jag kan få dö.
för han är mitt liv,
han är min glädje,
han är mitt allt och jag vet att mitt liv är slut när han dör.
för då finns det inget som håller mig kvar.

nu måste jag kämpa, klara av att leva hemma, allt för att scott ska må bra.
jag får inte skära mig, gå ned i vikt eller överdosera.
inte reskera att den enda som betyder något ska fara illa.
jag måste hålla mig utanför psyk och slutenvård, allt för scotts skull.

därför gör det så jävla ont att jag önskar att han ska dö.
bara så att jag ska få ge upp.
ja är självisk.