tankar
jag är dålig på att svara på kommentarer
jag vill svara för ni skriver så bra saker.
saker som får mig att haja till.
reagera, tänka efter.
för jag vet att 40kg är illa.
40kg är för lite.
då blir det bmi 13,4
och går jag ned till 40kg, lär jag inte stanna där.
det har jag aldrig gjort förr.
och jag vill inte offra allt.
det liv jag har börjat bygga upp.
den självständighet jag fått,
det förtroende mina föräldrar känner.
jag vill inte offra det.
men längtan, ångesten, hatet...
hur ska jag orka stå emot?
nu är jag fram och tillbaka.
äter, spyr.
svälter, tvingar i mig näringsdrycker,
så dubbelt.
och det sliter på kroppen.
det kanske går ett tag.
men inte hur länge som helst.
inte med de år av svält som jag redan har.
jag ska ringa hon den där nya.
det har jag tänkt göra i tre veckor.
men nu måste jag göra det.
skapa en ny kontakt.
hur jävla jobbigt det än är.
för jag behöver det.
du balanserar på randen. jag vet var du är. hur stark längtan är efter att bara låta sig falla tillbaka. det är ju så lätt, men till vilket jävla pris
att göra vägen tillbaka ännu längre ännu en gång
EN GÅNG TILL
jag vet iallfall att jag orkar inte mer, har gjort den här resan klart nu. börjar närma mig det skrämmande målet av realitet och det är skithemskt och vidrigt men hellre här i riktiga världen än ner i skiten igen.
fy fan
häng kvar tjejen. kom tillbaka. vad ska du med världens värsta fiende som bundsförvant till. du är smartare och mer värd än att bete dig som en patetisk barnunge. för du vet att det är precis det man förvandlas till. en sketen egofixerad barnunge som kan säga "näääh vill inte äta" som enda vapen.
du är vuxen, du förtjänar ett liv. du förtjänar en norlam vardag med social umgänge, middagar, vänner värme och kärlek!
kämpa! för fan tjejen kämpa!
Det verkar helt meningslöst att ge dig uppeppande kommentarer, perspektiv och kraft att ta itu med dina problem.
Är du en egotrippad, trotsig "barnunge"? Det verkar så men det är ju ett symptom. Inuti Elsa verkar det vara kaos. För att reda ut det behöver du hjälp. Professionell hjälp och det vet du ju också. Vad hindrar dig att ta emot den hjälpen?
Vad väljer du - livet eller lögnen?
det är sååå vackert med alla dessa personliga korståg, uppstartade av nyligen friska personer som gör alla ätstörda till schablonbilder i behov av en enda universell lösning.
men alla som skriver av sig är inte dumma våp i behov av hjälp. jag är så oerhört trött på att ätstörda kallas för egoister. som om man kan applicera nåt slags värderande förhållningssätt på en som bara försöker överleva.
vad fan. personliga analyser gjorda av någon som inte ens har sett en i verkligheten. främlingars komplimanger är lika äckliga som främlingars påhopp.
