inte hela vägen...
bild från förr
helt plötsligt så blev min skalle helt besat.
tittade på bilder från förr. idioti.
här var jag inte ens smal, fast smal om man jämför med nu.
plötsligt blev det här det vikigate av allt.
plötsligt vill jag bara kunna greppa runt armen igen.
som om det skulle vara ett hållbart mål..
varför kan jag inte släppa drömmen?
varför ska jag hela tiden behöva gå runt och drömma,
samtidigt om jag tvingar mig själv att äta.
för jag har varit där, jag vet ju att det inte är något jag vill tillbaka till.
men ändå så drömmer jag..
Kommentarer
Postat av: moi
svar: mår rätt ok, lite ångest och huvudvärk men ska försöka sova bort det nu. nattinatti. kramar till dig
Postat av: love bones
Perfekt.
Trackback