nu har jag gått in i svält igen.
fast små olykor inträffar ibland.
igår kom jag hem full, då var det visst en bra idé enligt mig att äta en massa och sedan spy.
är lite orolig för det känns dom om jag har en flisa på min ena nedre framtand som står fakt upp.
den syns inte, men känns.
och jag är orolig och nojjig.
vill inte sabba mina tänder.
men med tanke på hur mycket jag har spytt under det senaste året (framförallt)
och att jag har spytt till och från i nästan fem år så vore inte det så konstigt.
så nu ska jag inte spy på två veckor.
tar det som ett mål.
och jag vet att jag är stark nog att klara det.
jag har en vilja av stål.

jag förbannar den dagen jag lärde mig spy.
fast det var inte en dag... jag övade upp mig, jag letade aktivt fakta på hur jag skulle bete mig för att spy.
först kunde jag inte. trots att jag var så svårt anorektiskt och ätstörd.
jag minns att jag skämdes över att jag inte kunde. men var stolt över att jag kunnat gå ned så mycket i vikt utan att spy.
jag ville göra allt för att kunna.
och det gjorde jag, och tillsist så lärde jag mig.
och har man en gång börjat med det är det nästan omöjligt att sluta.
tänk om jag vetat det. (fast det gjorde jag nog.., men jag ville inte tro det)