vill jag?
Vill jag bli vuxen?
jag vet verkligen inte.
jag känner inte att jag vill bli vuxen,
skaffa ett jobb,
jobba 9-5,
köpa hus,
gifta mig,
skaffa barn,
hund och Volvo
jag vet att jag inte vill det.
alltså har jag inget direkt att se fram emot.
för mig är det stort nog att kunna se fram ett år.
det har jag aldrig kunnat gjort tidigare.
jag har kunnat se en vecka, ibland bara en dag, i vissa stunder knappt en timme.
jag ser inte mig själv som någon som ska bli "stor"
jag har i ärlighetens namn inga stora mål här i livet.
jag har bara små mål.
att klara en tenta,
att klara av att bo ensam,
att inte spy på två veckor,
att inte åka in på sjukhus,
det är mål i den storhetsgrad jag klarar av.
så vill jag bli frisk?
vet inte.
jag kan verkligen inte se mig själv utan anorexin.
jag håller på nu att bygga upp ett eget liv.
att få en frisk identitet.
men den skriver jag inte om här.
här är min sjuka sida.
jag är inte bara den här personen.
det är viktigt att poängtera.
så det jag gör är helt enkelt att jag ska försöka bygga upp ett friskt liv, och då kanske jag vågar lämna det sjuka.
kanske.
Hej,
Låter smart. Bygga ett nytt liv innan man överger det gamla. Du verkar vara en förståndig människa. Men du ställer skyhöga krav på dig själv. Och när du ramlar ner från höjderna gör det säkert rejält ont.
Du har harvat med en psykisk sjukdom i många år. När ska förståndet få dig att inse att du behöver kvalificerad hjälp? Kbt till att börja med kanske? Övningar, hemläxa för att bryta tvångstankar och sjukligt kontrollbehov. Samtal för att ge dig självförtroendet tillbaka. Så att du vågar vara dig själv.
Det har funkat för många andra med fobier och tvångstankar. Varför skulle du vara annorlunda?
Men det kanske hänger på din egen tveksamhet. Du vet inte om du vill bli frisk.
Vad är alternativet?
Allt väl till dig från Helle
Kom på en sak till. Att bli vuxen. Är inte vvv, barn och karriär. Det är mycket större! Häftigare än du tror.
Det är att ta ansvar för sitt eget liv. Det är att bli mött med en ny sorts respekt. Vara någon att räkna med. Samhället vilar på att vi vuxna tar vårt ansvar. Gör vad vi kan. Fortsätter när våra föräldrar inte orkar längre.
Utan att känna dig alls egentligen skulle jag kunna tänka mig att du blir en jättebra vuxen. Klok, eftertänksam, vidsynt.
Varför ska de duktiga vara de mest självkritiska...
Helle, rätt bra förälder i alla fall
