tack

Du som är en klok, logisk och rationell människa tror du verkligen att empati och cyberkramar med glöd botar anorexia? I så fall skulle du vara friskförklarad för typ hundra år sen. Istället verkar du bli sämre. Vad är du rädd för? Att möta dig själv? För sanningen?

Du är inte den enda med tvångstankar och fobier. Välkommen i klubben. Själv lämnade jag den för ett år sedan. Efter lika lång tid i terapi. Det finns inga genvägar till bättre psykisk hälsa. Det är med oss som med alkoholister. Det måste finnas en vilja att bli kvitt beroendet. Men först erkänna att man är sjuk.

Med risk för att återigen bli feltolkad, Helle 27

du är inte ensam..det finns många typer av missbruk...jag tränar o tränar o tränar, flera timmar om dagen för att kunna unna mig att äta, det är ibland helt hemsk, jag vill bara sitta ner och göra ingenting men jag kan inte. och jag vet inte längre och det är så att jag inte vill. var går gränsen mellan att vilja och att kunna?

Svar: jag hatar verkligen att kräkas, men vad gör man inte för att bli smal ? Själva hetsningen är inte riktigt mitt problem längre för den har jag lärt mig att kontrollera någorlunda. Men det är när jag tvingas att äta som jag kräks.. Hmm, hur ska man orka ?



Kram J