Varför är jag så rädd för att bli frisk?
Jag är verkligen livrädd för att bli det.
Så till den grad att jag inte vill bli frisk.
Jag kan inte se mig själv utan anorexin.
Jag kan inte se mig själv som annat än underviktig.
Inte så att jag tänker vara gravt underviktig hela mitt liv, utan bara lite lagom.

Ätstörningen är verkligen mitt skötebarn.
Det låter hemskt, och ibalnd är det så, men för det mästa känns det bara naturligt.
Jag har velat gå ned i vikt så länge, ända sedan jag var 10-11år. Jag är 23år nu.
jag har alltså strävat efter att vara smalare under större delen av mitt liv.
Och för varjn år som går, desto svårare blir det att släppa taget.
Jag har så många invanda tankebanor.
Att släppa dessa, det gör mig livrädd.