ja, det är samma gamla visa hela iden.
samma tankar som maler på.
gick en halvmil i morse.
under hela promenaden tänkte jag på att gå ned i vikt.
värdefullt använd tid?
nej, knappast.

jag sliter ut mig själv.
förstör mig själv.
jag har möjlighet att välja en annan väg.
möjlighet att kämpa för något nytt.
men jag vågar inte.

men jag är jävligt less på att ständigt ha ångest.
att ständigt tänka på mat.
att tänka på det jag ska äta,
få ångest för det jag äter,
känna att jag misslyckats,
aldrig vara nöjd.

men att lämna smalheten bakom mig?
anorexin?
nej, det går inte. det kan jag inte.
det är ju den som är jag.
vad ska jag då tänka på?

kanske några nya tankar,
inte samma tankar som jag tänkte för 10år sedan.
som jag tänkt varje dag i en väldigt lång tid.

men sanningen är den: jag varken kan eller vågar.