jag stannar här.
gick ut till huset på gården och bröt ihop där.
mördade armar och ben.
slog och skrek.
grät.

tog tre femmor stesolid,
blev lugnare efter ett tag.
ringde hem,
mamma gjorde mig ännu värre,
pappa gjorde mig bättre.

ska lägga matten åt sidan,
lite av den iallafall.
får sådan prestationsångest.
nämnde inte skiten med maten,
att det inte går så bra..
men orkar inte bry mig.
stolt att jag inte skar mig.
mycket stolt.
för jag har nog badat klart för i år,
så det gör inget om jag råkar skade lite.
haha, det där tror jag inte på själv ens...

mår bättre idag iallafall.
svårt att förklara för mamma sedan att alla mina 15stesolid tagit slut redan..
måste ringa olga och så få nya.
olga som vill att jag inte ska ta så många...

träffar henne i september.
v får ta den skiten då.
suck.

mår inte bra.
åker nog hem tror jag.
är bara här för att slippa äta.
jävligt dålkig anledning.
åt på mc donalds idag.
en mcbean som jag spydde upp och hela jävla toakön hörde.
för jag bröt ihop samtidigt och ville bara dö.
jippie.

påminner om den gången jag skar mig inne på en mcdonalds toa, och sedan kom jag på att det var kö, och att det var blod överallt och jag orkade inte ta hand om det.
rusade bara därifrån.

och efter vi hade varit på mc donalds åkte vi förbi sjukhuset där det stod anoreximottagning och ångesten bara växta inom mig och äcklet och hatet. och jag ville gråta, dö.
skita i allt.
går nog ut till huset på gården.
ligger där och bölar.
skiter i att plugga,
skiter i allt, för sjutton.
jag orkar inte just nu.
jävla själv påtagna plugg.
idiot unge.

vill ringa pappa eller mamma bara gråta, känna mig liten.
men jag ska inte göra det.
för pappa kommer sätta sig i bilen, åka hit på en gång.
det är över 40mil.
han åkte upp till sälen en gång och hämtade mig.
jag var där med mina vänner, ganska nyss utskriven fårn sjukan.
levde på tomatsoppa, sån där på burk.
åt den så svag jag bara kunde.
åkte skidor och fick sedan ett sammanbrott.
pappa satte sig i bilen, och var uppe hos mig klockan 5 på morgonen.
det är över 50mil.
jag har underbara föräldrar.
bättre än jag förtjänar.
för jag är en jävligt jobbig dotter som orsakat så mycket ont.
och det värsta är att det är inte över.

jag längtar tills den dagen då scott dör, så att jag kan få gå på min första och sista begravning.
få ett slut på jävlighten.

sitter och krånglar med matte.
det är svårt...
och jag blir på sämre och sämre humör.
funderar på att gå vidare till nästa kapitell och göra det här hemma då pappa kan hjälpa mig...
får se.

såret är inte infekterat.
bra.
och jag lyckades dra ihop det rätt bra.
så det blir rätt okej.

inatt när jag inte kunde sova kom alla skit tankar och jag visste inta vart jag skulle ta vägen.
hoppas att jag somnar ikväll.
orkar inte ligga vaken med mina tankar.

mer matte

fucking skit.
mina hemmagjorda stygn var usla.
klipte bort fan skapet.
såret är rätt stort.
försöker tejpa ihop det med frystejp -värdelöst.
så det blir nog ett fult ärr, men skit samma.
bara inte mamma eller pappa märker det...
dåligt väder från och med i morgon, tack tack tack!

hoppas bara att det inte blir infekterat.
badade i sjön med det..
dumt, jag vet.
äh, skit samma.

badade samma dag som jag bränt mig med strykjärn en gång,
det gick ju bra.
så det går nog bra nu med.

det såg okej ut.
men det är inte bra.
har slutat att blöda iaf.
det kanske ser okej ut om en vecka då mamma och pappa kommer...

åh, varför gjorde jag det?
vad tänkte jag med??
inte vågat titta på det än.
fucking jävla idiot!
jag har inta skurit mig sedan december!
och nu, varför?
under sommaren och alllt.
jag som badat massor.
varför tänker jag inte efter mer inannan sån händer.
kanske får sy lite till nu.
men det känns inte så bra...
vet inte om de hälper.
hoppas det.

sista sagen med sol idag, förhoppningsvis.
kan bada. om det slutat att blöda.
hoppas.

spydde två ggr igår dessutom.
varför gör jag så här?

idag har jag gjort något dumt.
hade mega ångest.
pillade i mig 5 stesolid - ingen verkan,
letade reda på en rakhyvel långt inne i ett badrumsskåp.
sedan gick det av sig själv.

nu har jag försökt att torka och tvätta bort allt blod som kom lite överallt.
sedan så sydde jag såret själv
med en förbannat dålig någ och vanlig sytråd.
får se hur fan det ska gålla sig.
nu önskar jag mig regn och kallt,
så att det blir långbyxor resten av sommaren.
jävla fanskap.

hon är konstig.
c.
jag ringer någon gång nu och då.
hon svarar inte.
sedan får jag helt plötsligt ett urgulligt sms,
med en massa fina ord om mig, till mig,
jag svarar men från aldrig svar.
detta har hänt flera gånger nu.
jag vet inte vad jag ska göra?
ska jag vara mer på henne?
men räddslan för att bli avvisad är så stor.
jag gissar att vi har tappat varandra.
svårt att veta eftersom jag aldrig frå svar.
men jag mår skit själv så jag orkar inte.

jag vet verkligen inte hur jag ska ha det.
jag håller på med maten som en idiot.äter inte.
ar näringsdryck istället.
vill bli smal, tyckr jag är smal, tycker jag är tjock.
vill vara mager vill vara smal
är smal
och så går det runt hela tiden.

mormor köpte en baguette med räkor till mig som lunch på tåget.
det var majonär och ägg i.
jag ät alla räkor, innehåller inte så mycket,
åt lite ägg, torkade bort all majonäs, åt tomatbiiten, åt salladsbladet.
slängde resten.
dricker en fortimel.
vad är det för logik i det?
ingen.
knäppa knasiga jag.
vill klara hösten
vill vara smal
vill leva normalt
vill väga 35kg
vill väga 45kg
vill allt och samtidigt.
och det går inte.
jag kan inte få både och.
och nu slutar lena.
skit.

två dagar utan att spy.
det var kul så länge det varade.
idag jhar jag spytt vid vå tillfällen.
den ena var för att få ur mig lunchen.

den andra var bara idioti.
började med en halv macka.
sedan tog jga massa nötter, och russin.
åt och åt.
för att sedan spy i en halvtimme.
allt för att skölja rent och få upp allt.

jag äter inga mängder.
det är inte som bulimiker hetsäter.
jag får i mig en kanske två dl med nötter.
men för mig är detta enormt mycket.
det som skrämer mig är lugnet och beslutsamheten som jag äter med.
det är inte något panikartat.
jag står lungt med fast blick och äter och äter.
sen när jag är klar går jag in på toaletten.

det är beslutsamheten som lurar mig.
den får mig att tro att jag kan sluta.
men det kanske jag kan?

mindre depp idag.
tror jag.
är fortfarande hyperaktiv.
känner mig fet och vill bara slippa all den här skiten.
men snart åker jag hem och då är det jag som har kontrollen.
visserligen blir det väldigt svårt för jag måste få i mig lite näring.
men å andra sidan slipper jag spy.
tack tack tack

helgen var jobbig.
jag åt och åt och spydde och spydde.
jag hatar det.
jag verkligen avskyr det.
det finns inget värre.

så nu är ajg hemma hos mig igen,
försöker få i mig tillräckligt med mat,
men jag gissar att det inte är så det blir.
men jag orkar inte mer.

jag har fan inget annat än min svält.
det är den som gör mig.
jag har inget vidare socialt liv, ingen vidare socialkompetens,
jag har inga stora intressen (utom mat och svält)
jag har inga riktiga drömmar (som inte innehåller bmi mega lågt)
jag har ingenting!

jaha, jag skrver inte så mycket här verkadr de som.
jga har petat i min en stilnoct och är härligt flöddrig.
det stora faran är att jag tar en till, och två tll  bara för att flöddret inte ska gå över.
och då brukr jag ta alla tabletterena. det är dumt. för jag har en ask på 30 och en till på apoteket.
men det kan gå galet ibland. men inte ida.
sist petade jag i mig 19st.
det var inte bra.ska försöka läsa om stilnoct.
kanske det står hur länge flödret sitter ii.

det tar lite tid att ordna det.
det är människor här.
och dom hr förtur till datorn.
mrn snart är det jag.

jag kom in i något annat.
tagt tre nu. chattar, inte gkort på länge.
man möyer folk när mamma chattar. bra. det ska jag göra.

lunchen var skit.
men jag behåller den.
framsteg.

imorse när jag vaknade drog jag som vanligt händerna över ryggen för att känna efter.
och imorse tyckte jag att mina bäckenben på ryggen känndes mer än tidigre.
så skön kännsla.

tänk att jag hela tiden måttar och undersöker min kropp.
känner efter var det finns fett.
fabntiserar bort det.
måttar med hände och ögon.
måttband och våg.
lår ska helst kunna greppas runt på tjockaste stället med hjälp av båda händerna,
tummarna och pekfingrarna.
över armarna med hjälp av en hand.
tumme mot pekfinger.

fast nu är jag för fet för det.
vid 43kg brukar jag kunna greppa kring låren.
42-41kg runt armarna.
vill dit!!!

mina armar äcklar mig.
de är feta.
kan kännna fettet överallt på min kropp.
det ligger där under huden.
äckligt äckligt.

värdelös dag.
ibland undrar jag varför jag fortsätter att leva.
mitt liv är meningslöst.
det enda med mening där är min svält.
mitt fel. visserligen.
men om jag inte ens får vara smal.
varför då leva?
livet är inte detta.