det är uppror i mig.
allt känns så rörig.
dragit ned på maten, en jag borde inte.
borde inte tappa i vikt.
för jag ska visa att jag klarar mig.
tre veckor till, sedan börjar jag plugga,
då blir det mer ensamhet.
mindre mat,
och jag ska ned till 40kg igen
och stanna där.

en nu är min mage så härligt platt och tom,
så som den är när jag går ned i vikt.
vacker,
skön.
så som jag vill att den ska vara.
en vecka till mamma och pappa kommer.
de kommer att se,
de ser allt.
helt galet.


regn idag, så nu kan jag ha långbyxor, och behöver inte bada.
kanske såret läker lite?
över entusiastisk.