Sitter just nu och överväger det här med att spy.

Det känns inte bra att behålla det jag har ätit.

Men jag är självfallet livrädd för at någon ska komma på mig.

Det villa jag inte. Men hur sk jag annrs hantera det?

 Jag har inga stesolid. Jag har bara ångest. Ja jag går och spyr måste nämligen även gå på toa. Och hur ska jag kunna gå på toa utan att spy? Jag kan meddela att det går när man bara har drukigt typ en dl till maten... då kommer inte allt upp. Det här var seriöst typ tredje gången idag... det här är inte bra. Jag hatar att behöva spy! Jag hatar att jag beter mig såhär... tror att jag har spytt varje dag i typ tre veckor eller mer... fast först var det en gång per dag. Efter lunchen på dagvården, sen åt jag bara light glass och frukt. Men sen kom jag hem och då blev det efter middagen också. Sen fick jag för mig att äta en kaka, den första smakade gott så jag tog en till,  men då vet jag att TVÅ kakaor kan jag inte behålla. Så då tar jag en tredje, äter lite sylt kanske lita jucie, och besöker sedan min vän toaletten.

Så blev det så några gånger. Att jag spydde kanske tre gånger per dag. Men så kom jag hit, och jag vill inte att någon ska märka något. Men nu spyr jag så mycket och det kommer vara så många här. Det kommer att märkas om jag inte gör något åt problemet. Oh det finns bara en sak att göra: äta mindre.

Jag vill inte leva såhär. Det är inte ett värdigt liv. Jag vill bara gå ned i vikt, ångesten i mig är stor. Jag drömmer båda på dagarna occh näterana om att skada mig själv. Jag vill laxera, spy och svälta. Jag vill bara vara smal. Vara vacker och lycklig. Jag hatar att ha det så här. Men jag försätter mig själv i den här situatonen hela tiden. Svält är mitt överlevnads sätt. Nej, svält är mitt levnadssätt. Jag kölarar mig inte utan svälten och anorexin. Jag han blivit ett med sjukdommen.  Vi trivs så bra ihop. Jag och anorexin.