jag försöker verkligen att äta bra.
och det går bra till och från.
åt min frukost med kräm, men la till en skorpa.

sen så var det lunchen,
mamma hade fått för sig att göra lunch till mig efter som hon var i Uppsala och inte hade något just då.
jag äter snällt upp allt.
men då kommer tankarna.
"jag måste spy"
och sen kan jag inte låta bli.
så fort jag kom tillbaka till skolan.
blev det toan.
så dumt,
jag vet ju att jag ska äta!
jag vill äta, jag vill, men kan inte.

jag kan inte äta mat på ett friskt sätt.
jag dricker hellre en nd, nästan utan ångest,
än att äta mat.
sen blir det så svårt när någon annan bestämmer, eller påverkar det jag ska äta.
jag vill ha kontrollen, jag vill bestämma själv.
när jag spyr är det jag som har bestämt.
det är mitt beslut.
ungefär som min hjärna tänker
 "ha ha, tro inte att du kan påverka, mamma, jag fattar mina egna beslut och kontrollerar mitt eget matintag"
dumt men sant.

ska försöka få någon middag i mig.
tomatsoppa, 50kcal/dl.
och massa frukt och kanske en skorpa,
ja, en skorpa,
kanske en nd, bara för att det är enkelt.