jag är jävligt less på den här skiten.
och om jag lyckas provocera så är det bara bra.
för mitt liv är så patetiskt.
det vet jag.
skiten är den att jag kanske inte gör rätt för att nå fram?
andra ser mina bilder och tänker:
wow, hon är smal, mager.. vad fan ni nu tänker.
för jag beter mig likadant själv

mitt liv går ut på att inte må dåligt.
medan jag hela tiden gör allt för att må dåligt.
svälten är min trygghet.
det är min mening med livet.
eller, nej vänta.
jag har ju min hund.
min hund som behöver mig.
han är den enda.
utan honom skulle jag vara död.
jag längtar (och hatar mig själv för det) tills den dagen han försvinner.
för då kan jag äntligen avsluta den här skiten som är mitt liv.
jag har tilloch med slutat att bry mig om hur illa jag skulle såra alla runt omkring mig med att dö,
för jag vet att jag redan har sårat alla så mycket som det går.

japp, att vara smal och att dö är min mening med livet.
tro inte att jag vill ha det så.
det är bara det att jag inte är stark nog att förändra det.
så jag vill nog locka hit mig pro ana läsare, då kan jag kanske påverka.
få er att inse hur jävla kasst det är att ha anorexi.
jag skulle så gärna vilja visa er skiten, visa hur jävla patetiskt och hemskt det är.
trycka upp den i ert ansikte, visa att mitt liv fokuserar kring vad jag äter,
vad jag väger, hur stora mina lår är, så jävla tråkigt och egocentrerat.

hoppas att jag når fram till någon.
för jag tror inte att jag kommer kunna förändra mitt liv.
jag har tappat hoppet.
jag tror inte att jag kommer bli bra.
jag kommer aldrig att bli fri.
inte förens jag dör.