oj, så många åsikter.
det var nog dumt av mig att fråga.
jag ville ha ett svar eftersom jag inte har en aning om vad jag själv tycker. som så ofta
jag vill nå ut till andra som är i samma helvete som jag, sådanna som är påväg dit, andra som är påväg ut ur det.
inte vet jag om det ens är möjligt, det verkar ju nästintill omöjligt för andra att nå mig.
jag har nog aldrig påverkats av vad andra sagt till mig. de har berättat om hur illa de kan gå, hur hemskt det är, behandlare, psykologer, terapueter har sagt mig gång på gång: det är ditt liv, vill du att det ska se ut såhär? bara du kan förändra det. ändå så har inget hänt. kanske måste vi alla gå igom våra egna svårigheter, men frågan är bara hur lång tid ska det få ta?

det här är en blogg, jag skriver rätt och slätt om mina problem. bilderna är kanske det som provocerar mest, och jag är väldigt kluven om jag ska lägga upp bilder eller ej. som många andra bloggar av det här slaget vill jag inte lägga upp bilder på smala kändisar, för det skapar en glamorös bild av det hela enligt mig. jag tycker inte att mina bilder är särskillt glaorösa. och vad jag får ut av att lägga t dem vet jag ärligt inte. kanske bekräftelse?  kanske för att jag ska kunna se tillbaka och tänka "där var jag smal, men tyckte jag var jätte stor".  men sen så är det ju en del av mig som inte tycker det är någon big deal med bilderna, jag är ju inte ens smal.

anonym skrev  väldigt bra, så nu slänger jag in din kommentar här:
en del vill ha bilder, andra inte - en del av dig vill ha bilder, en annan inte. finns inget svar, således utan bara en dag till dag-känsla från din sida på vad som känns bäst. följ den känslan och skit i vad andra tycker eftersom den här bloggen inte är någon slags prenumerationsutgåva som lovar sina läsare vissa grejer ett antal ggr per vecka eller nåt.