nu har jag lov.
det innebär mindre kontroll, (för min del,mer för andras), över vad jag äter.
och det är nog lika bra.
jag behöver lite övervakning.
så att jag inte förfaller totalt.
vilket jag tyvärr gjort  nu ett tag.

jag måste verkligen börja överväga vad jag vill med mitt liv.
jag måste besluta mig för vad som är vikigt.
denna mellanväg mellan det sjuka och det friska är svår.
jag måste på allvar fatta ett beslut. och följa det, kämpa för det.
väljer jag det sjuka eller väljer jag det friska?
vad vill jag åstakomma med mitt liv?

är det vikigaste för mig att vara smal, smalast och sjukast av alla?
om det är det, vad ger det mig?
ger det mig något som jag inte kan få¨på något annat vis?
väcker det avundsjuka? ser andra upp till mig? tycker andra om mig? tycker andra synd om mig? tar andra hand om mig? älskar andra mig? är jag nöjd över vad jag åstakommit? känner jag stolthet? känner jag mig vacker, avgudad?
och vad spelar det i så fall för roll?
vill jag det?
att andra ska vara avundsjuka (några få sjuka individer)
att andra ska tycka synd om mig? vilket inte på något sätt är fint eller samma sak som att vara älskad.
vill jag att andra ska ta hand om mig, så till det grad att jag inte ens får ta hand om mig själv?
kommer jag vara nöjd, känna stolthet? jag har aldrig gjort det förut..
och vad skulle allt det sjuka ge mig?

i n g e n t i n g

så varför, varför, varför kan jag inte bara vända allt det ryggen?
titta mot allt det friska och kämpa för det?
jag ser iallafall allt det friska nu.
det har jag inte gjort tidigare.
kanske måste jag välja långsamt?
på mitt sätt.
måste jag avstå det sjuka?
kan jag bara inte välja det friska?
vara i det friska, leva i det, se det, göra det, utan att överge det sjuka?
vara i det friska så pass mycket att jag tillsist inte har plats för det sjuka,
och då, först då, utan att reflektera över det, lämna det bakom mig.
och vara frisk.

kan jag inte göra så?