frukost
så det blev en kopp te.
kanske två. jag får se.
Elsa, har du plötsligt blivit en trotsig elvaåring!?
Vad är du söker efter när du skriver så här i en blogg ? Vad vill du ha för kommentarer ?
"Men du måste ju äta !" "Åh, ät. För min skull"
"Jag tror på dig. Du klarar det här. Kämpa"
?
Nej, vet du vad ?
Ingen annan bryr dig egentligen. Det är DU som måste förstår att världen fortsätter att snurra, om du svälter, OCH om du äter. Skillnaden är att resten av världen och alla människorna på den fortsätter att springa i livetshjul, medans du sitter still på samma fläck, pillar dig i naveln och säger "What about me ? What about me ?"
Not so cool.
o Säg inte att jag är kall eller oförstående.
Jag har själv anorexia. Men det betyder itne att jag är bitter, tvärtom. Väljer jag att ta nästa andetag och inte lägga mig ner o dö, så tänker jag ta steget fullt ut, eller i alla fall sräva efter att kunna göra det imorgon. o då krävs det arbete IDAG !
