igår ringde en vän mig.
en vän som var väldigt nära för något år sedan,
så nära så jag såg henne som en av de bästa.
men tiderna förändras och något oidentifierat hände,
vi gled isär., nu ses vi lite nu och då.
men igår ringde hon.
jag blev jätte glad,
det var ett trevligt samtal, om man bortser från en grej.

hon sa att hon ibland tycker att det är jobbigt att umgås med mig pågrund av min ätstörning,
att hon känner att jag jämför mig med henne. här bör nämnas att jag även känner samma sak och att hon alltså lider av en ätstörning, det var så vi träffades.
visst, jag jämför mig, det gör jag med alla.
inte så att jag måttar, frågar, klämer eller vad man nu kan tro.
nej, jag tittar.
that's it.
ingen "vanlig/frisk" människa skulle för en sekund fatta att jag jämför mig med allt och alla.

utan anledningen till att hon ser det är ju att även hon gör samma sak,
att även hon är sjuk.
så att anklaga mig för att göra det kändes extremt orättvist. 
eftersom bara det att hon sa att jag gör det, helt enkelt innebär att även hon gör det. (vilket jag tagit för givet)
dessutom finns det ingen anorektiker som inte(okej, kanske någon?) jämför sig med andra.
det hör till sjukdomen.

så hur ska jag göra för att undvika att hon känner sig jämförd?
gå med ögonbindel, inte titta på henne?

så nu kom det ut.