jävla start på dagen.
åt mini yoghurt men ångatade mig och den åkte upp.
så onödigt.
fy.

ställde mig på våg fanskapet idag
och det var dumt.
för trots att jag har ätit lite denna vecka har jag gått upp.
kan ha något att göra med all alkohol jag har fått i mig.
jag vet inte.
eller så lurar jag mig själv-.
kanske äter jag ap mycket egentligen.
vem vet.

maten går sådär.
denna veckan går den sämre än tidigare.
vill gå ned just nu.
igen, och orkar inte kämpa emot.
men det vänder om några dagar.
och då får jag ork att orka gå emot ångesten.

insett en sak, jag går bara in och skriver på den här bloggen när jag har min "dåliga" dagar..
de dagar jag vill gå ned i vikt. när jag äter sämre och saknar svälten..
vill så gärna vara smal.. mager..
men jag är så ömtålig, två dagar av sämre ätande och min kropp märker av det.
huvudet snurrar, jag fryser ännu mer...
ska äta med en vän nu.
det känns sådär.
vill inte ät, men jag vill vara social.
kanske petar jag bara i maten.
vi får se...

tjock är jag iaf.

och igårkväll vad inte bra.
spydde två gånger.
mamma kom förbi och åt middag med mig,
blev tvungen att spy,
sedn fick jag "typ" en helstätningsattack och fick spy igen.
jag fixar inte det här.
måste få kontroll,
jag svälter helre än hetsar för svält är inte lika "krävande" oh inte lika ångestladdat.

vikt 44,7kg
för mycket.

tack tack tack, för de kommentarer jag fått.

men nu är allt upp och ned i min skalle.
jag har gått och inbillat mig de senaste veckorna att jag fatiskt är undervikig, att jag faktiskt är smal.
men jag har bara lurat mig själv.
jag är inte smal.
jag är fet och stor.
jag måste permanent ned till 40-42kg.
så är det bara.
jag är så fet!!

nu har jag dessutom ätit massa middag, så nu är jag ännu fetar.
vilket jävla misslyckat freak jag är
åt en stor morot och en appelsen, och dessutom en rödbeta av storleken större, det blir ca....120kcal.
jag är så äcklig.

jävla skit ångest jag fick.

ångest i mig.
mycket plugga och jag äter mycket.
ska försöka att inte väga mig imorgon, och jag ska inte spy idag.
det är min plan.
det måste gå..

jag skulle ju inte spy den här veckan,
men nej nej,
det gick inte.
igårkväll hade jag så ont i magen, så jag tänkte att det blir nog bättre om jag spyr.
tragiskt nog så blev det bättre...
sen fick jag värdens skade tankar och började planera in hur jag skulle hinna plugga, ta mig till akuten och slippa psykakuten.
men jag lovade mig själv att jag "fick" skära på morgen om jag vägde över 44kg.
det gjorde jag inte.
44,7kg
vilket är skit, för jag ska bara väga mig två gången i veckan.
i slutet och i början.
men jag kunde inte stå emot.
skit piss.

men... jag ringde min nya samtalskontakt, karin och ska träffa henne nästa vecka.
stor enorm eloge till mig.
jag har skjutit upp att ringa i ca tre månader..

plugg snart.

ställde mig på vågen.
den visade så mycket så jag kan inte ens skriva ned det.
jävla pucko, inte ställa mig på vågen på kvällen.
nu vill jag bara förstöra.
ingen mat denna vecka.
fan fetto

varfrö kan jag inte bara få vara normal.
få vara smal och inte tänka på vikt hela jävla tiden.
vill så gärna skära just nu,
men jag gav mig själv ett löfte.
det r både dumt och bra.
vilket som är övervägande vet jag inte.
anyway:
jag får INTE skada så länge jag håller mig under 44,0kg.
men det innebär inte att jag måste skära mig bara jag går över 44,
visserligen vill jag inte övr
för dumma delar av mig vill fortfarande ned till mina fina 42kg,
och sedan 40kg.
därefter 'r det nog kört och det bli v'l 35kg eller något annat minst lika "dåligt"

okej, jag äter super dåligt just nu.
och jag njuter av att jag är smalare än för bara en vacka sedan.
jag njuter av att ha ett midjemått på 49cm,
men jag inser att det inte fungerar i längden.
jag vet inte vad jag ska göra fr att få det att funka.

jag måste äta mer, stå still i vikt, helst gå upp,
sluta skada mig själv, sluta spy..
om det ska vara hållbart,
snart kommer allt att rasa.

igår klämmde jag i mig ca 25mg stesolid och kanske 4 a25mg propavan.
jag nar inga minnen av gårkvällen.
vet ja att jag heståt en gång och spydde,
sen lyckades jg ta mig tll affären och köpa några saker som jag åt.
det dumma är att jag inte har ngt minna av att jag sprudde upå dessa saker.
jag jag tror det.
sh.
äckel äckel jag.
var fan håller jag på med??
och igår kväll lykades jag karva upp benet rejält.
skit på mig.

jag hatar det här!
jag vet inte om jag pallar mer!
varför är allt så jävla svårt??
varför kan jag inte få leva på som vanligt bara?
jag pallar inte att stå böjd över toan och vända ut och in på magen,
jag fattar inte varför det blir så här?
har jag ätit för mycket en gång under dagen så blir allt förstöt.
jag går från att ha ätit nästan inget i flera dagar till att helt plötsligt stå och vräka i mig mat.
inte för att det är gott, inte för att jag är hungrig, jag bara har ett groteskt sug.

jag är så jävla äcklig.
och jag hatar den här skiten.
hur länge ska ajg palla?
jag vet inte.
jag vet verkligen inte.
ska träffa min läkare imorgon.
får se om jag får ut ngt av det.

talande rubriker jag har.

blev tvungen att spy idag igen.
fika hemma hos en kompis, och jag åt,
massa socker och fett.
passade på att äta choklad som jag fått samtidigt, eftersom den ändå skulle upp.
men ångest ändå.
ångest över att jag åt så jävla mycket,
ångest över att allt inte kom upp,
ångest över att jag är så äcklig, okontrollerad, svag.

nu mår jag illa.
har självskadningsplaner.
planer som nog blir verklighet.
fy fy på mig.
äckel jag.

just nu mås jag illa.
har ätit ett äpple, lite russin coh ett gals med blåbärssoppa (låg kcal) samt te.
vill verkligen bli av med det.
men jag har hållt mig från att spy idag.
och jag vill gärna ha det så...
men jag är så fet.
äckel äckel.
åh, hatar detta!!

åt för mycket.
spydde.
ångest.
jag hatar att må så här.
panik inombords och jag vet inte vad jag ska göra av mig själv.
fryser
är stressad
trött och rastlös.
vill skada men inte idag, inte igen.
ångesten imorse var för stor över det enorma hålet i mitt ben.
kanske kan bränna.
nej, ingenting alls ska jag göra.
svälja stesolid och skit atarax.
kanske det hjälper.
lite iallafall

45,2kg
äckel

mardrömmar inatt.
ångest över att jag skar mig.
oro över att det blev så djupt.
fuck.
kanske borde ta mig förbi akuten.
men....
det kostar 300kr,
för jag har inte kommit upp i hög kostnadsskyddet,
och så kanske de skickar mig till psykakuten för bedömning,
och så ar det tid.
nej, det får nog vara...

så satt jag där med rakbladet igen.
och denna gången blev det djupare än på länge.
hade nog av en sena eller nerv, skit.
min fot känns alldelles konstig.
borde väl sy,
men orkar inte.
tejpade ihop skiten.
ska låta det vara så läker det rätt okej.
tror jag.

imogon ska jag väga mig igen.
och jag har tock ångest för den skit idiot vågen kommer att visa över 45kg.
jag känner det efter den här helgen.
feta feta jag.

44,4kg imorse
det är väl okej.
allt är så dubbelt.
vad vill jag?
jag glädjs över att mina minimala cheap monday byxor inte satt åt idag.
men jag såg folks blickar.
eller gjorde jag det?
hur kan jag göra det?
för jag är ju tjock.
hur kan jag tycka att jag är tjock men samtidigt se att folk tittar på mig med en viss blick?
eller var det bara psykiskt?
för jag visste att vågen visade mindre än igår?
troligt.

vill så gärna vara smal,
smalast.
men jag är nog det.
smalast i klassen.
vad jag nu får ut av det?
vetskapen om att jag har något speciellt.
något fint, en juvel.
fast vad är det för juvel?
ingen annan än jag kan se den glänsa.
endast jag kan förstå tjusningen med en ryggrad som skaver.
de där friska, ser inte det fina.
som ser bara något sjukt.
de ser torr hy, hårstrån överallt, blå naglar, röda ärr..
men för mig glänser juvelen, bländar mig,
döljer allt det onda, fingrar i halsen, rakblad, ångest och alla mattankar.
min fina juvel, som tar livet ifrån mig.
lite som i sagan om ringen.

och nu måste jag se sjukhuset.
gissar att alla ätstörda gör det nu.
vilket uppsving för tv 3.

jag har ångest överall.
utom när jag är i skolan.
när jag är fokuserad på något annat.
vaknade imorse och ville skära mig sönder och samman.
var stressad över inget kände oro och hat.
skar mig inte, för det blir så mycket kladd då.
och jag skulle iväg.
petade i mig stesolid och inväntade lugnet.
det kemiska lugnet som hjälper ibland.
nu är det kväll och ångesten är där igen.
hur ska jag orka?