ångest.
tagir sesolid.
känna bätre då.
måste ringa min läkare och få til,l en tid.
behöver ta nya prover.
få mer piller.
jag vill ha stilnoct!
och något bättre ångest lindrande.
så jag orkar med livet.

idag vill jag inte leva.
jag orkar inte känna alla dessa känslor.
tänka dessa tankar.
jag vill bara vara.
ligga på sängen under en filt och slippa kämpa.

inget sug efter mat.
så jag har inte ätit.
förutom i skolan.
vi blev bjudna på mackor.
fina stora gigantiska bröd med fyllningar av olika slag
alla tog och åt.
visste inte hur jag skulle göra.
så det slutade med att jag tog en.
och åt.
för mycket.
blev tvungen att spy.
men fick nog inte upp allt, för det är bara hemma jag kan skölja och så.
äckel.

och så är ett av mina sår infekterat.
suck.
varigt och äckligt.
och jag har för mycket skadetankar.
vill bara skära, förstöra.
men jag måste hålla mig i skinnet.
det får inte bli skadning varje dag.

men jag är så dum.
igårkväll kunde jag inte somna,
och då kryper ångesten på,
så jag skar mig -igen.
jag måste måste måste sluta.
vad håller jag på med?

dagen har varit skaplig.
haft en oro i kroppen hela dagen.
den har manat å mig och kontrollerat mig.
fått i mig ca 500 kcal 200kcal bestod av fortimel.
inte spytt, så det är väl bra.
kan inte äta ordentligt för helgen bestod av mat, mat, och mat.
skar mig igår.
skit dumt, men nu kan jag inte låta bli.
tejpat ihop det, så det går väl an.
tror att det läker så om jag låter det vara.
bara jag låter det vara...


nu går jag och lägger mig.

vill jag ta fajten för mitt liv?

jag vet inte.
jag borde vilja, men jag kan inte vilja, för som det är nu så vet jag inte vad det innebär.
jag vet inte vad mit liv skulle kunna vara.
jag vet bara vad det är.
och det är inte trevligt.
jag vill bara balansera, gå på den där tunna linjen, mellan att klara mig och att falla.
jag vill falla, avsluta skiten, få glida ned i självömkan, svält, självdestrukktivitet, uppgivenhet och självhat.
men det är inte bara mig det handlar om. jag har min omgivning att tänka på.
och mig själv.
för någonsans kan jag känna hoppet.
se en ljusning, men jag vågar inte ta steget.
vågar inte testa.

fast det handlar inte alltid om att våga.
delar av mig kan inte.
mitt självhat är för stort, jag kan inte kontrollera det.
jag är inte värd någonting.
jag är ingen.

handlar det bara om att äta?
om jag börjar äa normalt, är allt löst då?
det vet jag att det inte är...
det är då allt blir värre.
det är då jag måste ta tag i saker och ting.
och det orkar jag inte.

det känns som om jag faller hur jag än gör.
så därför balanserar jag. det är enklast så.
äter jag, kommer hatet som är så stort.
som leder till piller, psyk och sår.
svälter jag kommer ångesten, som kontrollerar mig,
leder till piller, psyk och sår.
så jag gör inget.
fast i nuläget finns piller, psyk (öppen) och sår.

ångest.
ångest ångest ångest,

över mat, livet och plugg.
hur ska jag orka?

det blev dummheter.

massa ångest i mig.
helvetiska tankar.
spytt två gånger idag.
illa för hela den här veckan har jag bara spytt en gång.
vilket var riktigt bra.
nu har jag spytt och tagit laxer.
helvetes skit.
dessutom vill jag skada.
men jag har inga rakblad här.
är hemma hos föräldrarna.
har inget att torka upp blodet med heller.

men det löser sig.
en gamla tröja eller något annat går bra.
har en skalpell här med.
borde stå emot men jag vet inte om jag orkar.
ångesten bara river i mig.
och tankarna försvinner inte.
kan inte somna,
tittade på en film men kunde inte koncentrera mig.
tankarna bara flög iväg.
ångest ångest ångest.

jag är så less på den här skiten

jag är så less på mig själv just nu.
har precis badat och det resulterade i att jag noga gick igenom hela min kropp
och noterade allt äckligt fett överallt.
mina armar är verkligen groteska just nu.
hatar att jag kan stirra mig blind på min kropp,
allt jag ser är fett, överallt.

vill så gärna vara smal.
vill så gärna få vara mager igen..
men jag vill inte sabba det här med plugget.
fast jag är verkligen fet nu.
jag måste gå ned i vikt.
jag vill väga mina fina 42kg.
bara en gång till.
vill vill vill.

okej.
det går inte enbart bar för mig.
jag har alldeles för många bulimi tendenser.
förr såg jag ned på alla bulimiker, jag kunde för världen inte förstå varför man betede sig så. jag tyckte att de var svaga som åt och sedan spydde. även om jag själv längtade efter att kunna spy. fast jag vill kunna det för att göra av mig med "ofrivillig" mat, alltså det som jag blev i tvingad.

sedan lärde jag mig att spy.
nu är jag bra på det.
för bra.
denna vecka har jag spytt fyra dagar. notera dagar.
inte gånger.
visst, jag hätsäter inte.
men när jag ätit sådant som jag ångrat, och vet att jag måste göra mig av med.
så äter jag lite till.
jag ska ju ändå spy.
jag är inte så sugen, utan det är mest för att utnyttja tillfället.
helt stört.
jag hatar att spy.
för när jag dessutom ätit för mycket så måsta jag skölja och göra mig helt säker på att allt kommer ut.

äckel.
har inte skadat mig denna vecka iaf.

maten är skit jobbig.
orkar inte med det.
men jag får i mid en nd om dagen.
de är super, lätta att ta med och ger lite energi.

har inte gjort mig illa, och inte dragit upp det stora jag gjorde.
så det kanske blir lite fint ändå?
äh, som om jag bryr mig.
mina ben är ändå redan totalt massakerade.

men jag kommer att ha gått upp i morgon.
tog laxer i söndags kväll.
bara inte det blir någon skit vana.har inte rivit upp skiten,
men insett att jag inte kan bada med det inpastat,
kanske syr själv ändå.
han på noa tyckte det var en mycket dålig ide,
och det är det för ajg kan inte göra några bra knutar.

så  jag tog mig till akuten igen.
slapp betala efter som jag avvek sist.
sen fick jag sitta i ca ytre timmar.
då tänkte jag skita i det.
så kjkag gick in och sa hejdå,
sköterskan såg lite orolig ut och sa, men ditt sår då?
jag sa att det får vara som det är.

bröt ihop inne på toaletten
ringde noa och bölade.
killen i luren var duktig, och sa då måste ju iallafall låta dom se såret innan du går.
så jag knatade in till kvinnan igen gråtande, visade såret där inne
och hoppsan,
 jag fick gå före i kön, men sy gick inte, för det hade ju gått två dyg. jag vägrade till alternativet att skära nya kanter.
men noggran rengöring, steristrips och en påse med omslag fick jag med mig.
snackade mig ur att behöva åka till psykakuten.
nu är ju frågan bara om jag kan låta det vara

men nu får det vara slut på den här skiten.
frö igår vet jag inte hur mycket jag pillade i mit toalt..

men jag är fortfaramnde glad över min 43,5kg.
bmi 14,4'
vill gå ned till 42kg

orkar inte dra allt.
skit aåret på låret spräktes och gliper nu på ca 2cm.
tog mig till kuten.
efter att ha väntat i nästan en timme tänkte jag att jag skulle dra så det gick jag in och sa.
sköterskan "men hade du inte ett sår som behövdes sy"
"det fixar sig" svara ajg och rusar bölande därifrpn.
ha pillat i mig ca 8stesolid femmor niu pluss ca 6 ppropavan 25or och en mirtazapn.
har en vag kännsla av att rakbladet åker fra migen'

vad då fixar sig?
så fan heller.
ville att de skulle stoppa mig.
men det vlev inte så.
så nu ska ajg straffa dem egoem att skära mig själv.
och fan heller aldrig åka till akuten ingen.
jävla skit heöevet.
vill inte sabba allt.
men nu bryr ajg mig inte.
det ingen vet mår ingen dåligt av.
ammaa och pappa tror att allt är bra.

vlill pilla i mig mer piller men borde inte göra det...
skit.
är lite lagom snurrig nu.
vill ha alskade alvedon.
fan eller sprit.
fan.
har inget.
para propavan stesolid atarax, cymbalta, mirtazapin och rakbland, inte ens en jävla tändare,

det gick.
att fåihop det.
nu ska jag bara INTE riva upp det.
för då blir det ett jävligt ärr.
2cm brett 7cm långt.
fan.

råkade skära mig.
för mycket.
det behöver sys.
men så fan heller.
tejpar väl ihop skiten och får låta det vara.
fan nu blev det blod på tangenterna..
hur blev det så här?