jag är dålig på att blogga.
har så lite tid.
så mycket att göra.
maten går sådär.
upp och ned.
vill att det ska funka.
'inte gå ned i vikt, inte paja allt igen.
men hur ska jag kunna låta bli?
för längtan är så stor.
man jag SKA INTE.

tänk vad länge jag har klarat av att leva normalt,
neej, men själv iallafall.
inte allt för mycket skadande,
inte gått ned så mycket i vikt.
livet går på.

jag borde klara det här.
leva ett normalt liv.
kanske någon dag.
vi får se.

vikt på freddag.
bara en- två gånger i veckana nu.
det är starkt!

till anonym:
nej, jag tränar inte mycket, ärligt så tränar jag inte.
men jag motionerar.
gå på gym är inte min grej, gjort det några gånger men det känns som om alla glor på mig och jag känner mig bara fel och dum, så där vill jag inte vara. jag har perioder då jag tvångsmotionerar hemma, inte just nu (tack och lov) under de perioderna handlar det om tusen sit-ups, tusen-armhäsningar, tusen benlyft... men det tar så mycket tid. och jag hinner inte med det just nu.
men sen går jag, ganska så mycket. minst två timmar om dagen i rena promenader,
sedan så cyklar jag till och från skolan vilket blir en halvtimme om dagen, och sen är det ju all den vanliga gången.
alltså; nej jag tränar inte mkt.

och så det där med hetsätningsattackerna..
de är ju nära på löjliga när jag hör vad andra hetsäter...
för mig kan det så ut så här typ:
chai latte,
ett äpple, russin, 2-4dl glass (light glass..) , 2-4riskakor med smör, eventuellt något gratis godis om jag har fått det någonstans, eller som min kära mor lagt i mina skåp..
ibland blir det mini-joggi stället, kankse nådor av det mest förbjudna, 1-2bröd.
så ser det typ ut,
och det är kanske inte enligt definitionen hetsätning men för mig är det det... och jag äter fullt medveten om att jag ska spy upp det..

och igårkväll vad inte bra.
spydde två gånger.
mamma kom förbi och åt middag med mig,
blev tvungen att spy,
sedn fick jag "typ" en helstätningsattack och fick spy igen.
jag fixar inte det här.
måste få kontroll,
jag svälter helre än hetsar för svält är inte lika "krävande" oh inte lika ångestladdat.

vikt 44,7kg
för mycket.

nu är jag åter här.
har talat om för mig själv att inte ta åt mig för mycket av allt som skriv.
-det är en blogg
-en dator
-anonyma personer som jag inte känner eller ens kan se kommenterar

och då gäller;
-min blogg-min dagbok-mina tankar-jag skriver och publicerar vad jag vill (nästan) 

jag vill dra ett streck över allt.
jag är INTE pro-ana
jag är allt annat än det.
jag skriver bara exakt vad jag känner och tänker.
och jag itter inte och hittar på en massa skit om att jag "är fet"
för jag anser att jag är fet.
har sett mig som mager en stund, det har vari skönt men omvälvande,
och så en liten kommentar och nu inser jag att jag bara lurat mig själv.
jag är inte smal.
okej, jag kanske inte är fet.
men jag är högst normal.

men jag är inte pro-ana!!
jag bara skriver om mina tankar, min verklighet och om mitt icke-liv.
äh, skit samma.
jag orkar inte hänga på den här bloggen mer på ett tag.

jag har mina mål och de ska jag försöka att hålla:
+inte spy på en vecka
+inte skada mig.
jag kan väl säga såhär; att än går det, men det går inte bra.

åter, tack för de fina kommentarerna

tack tack tack, för de kommentarer jag fått.

men nu är allt upp och ned i min skalle.
jag har gått och inbillat mig de senaste veckorna att jag fatiskt är undervikig, att jag faktiskt är smal.
men jag har bara lurat mig själv.
jag är inte smal.
jag är fet och stor.
jag måste permanent ned till 40-42kg.
så är det bara.
jag är så fet!!

nu har jag dessutom ätit massa middag, så nu är jag ännu fetar.
vilket jävla misslyckat freak jag är
åt en stor morot och en appelsen, och dessutom en rödbeta av storleken större, det blir ca....120kcal.
jag är så äcklig.

fick något jävla behov av att visa att jag faktiskt varit smal en gång...

jävla skit ångest jag fick.

Suzanne om så här fet (fr, 4/11): 
Nu förstår jag vad du menar när du skriver att du är fet. Du är verkligen fet. Fläskigt, dallrigt, otroligt fet. Men hur kan du med att visa bilder på en sådan fet kropp? Du skriver ju att du skäms över hur fet och äcklig du är.

jag vet att jag är fet.
men jag var bara tvungen att lägga in en bild som visade hur fet jag faktiskt är,
för "folk" tyckte tydligen att jag hade en "fin" kropp.
men nu har jag lagt in en bild som visar hur fet jag faktiskt är, och jag skäms,
tro inget annat, jag är äckligt stor och fet, har enorma lår och gigantisk mage, och mina afrmar är groteska.
de bilder jag tidigare lagt upp har jag valt med omsorg för att jag ska se "smal" ut,
nu tog jag en där jag var fet.
en bild som visar hur jag faktiskt ser ut på rikligt

men, samtidgt vet jag att jag inte borde vara tjock, jag har ett bmi på 14,6 och borde inte vara tjock,
men jag är det ändå.
för jag har väldigt lätt skelett, så 45kg (bmi 15) är normalvikt för mig. alltså inte bmi 20, som andra "ska" ha.
jag tror på individuella bmi:n och jag har ett som ligger på 15.
alltså har jag bara en undervikt på 1,5kg

usch, nu skäms jag över att jag kagt ut bilder på mig som är så groteska.
kanske tar jag bort dem, för jag vill inte att andra ska se mitt fett..
samtidgit vill jag att det ska komma fram att man kan faktiskt vara "normalviktig" och ha ätstörningar,
för äs har jag till och med diagnosen svår anorexi sedan ca7år tillbaka, även om jag inte är så särskillt underviktig.

fuck, vilken ångest jag fick nu.

jag är fet/smal.
jag är ett fetto i mina ögon, äckligt stor. (men tydligen smal i andras ögon, men kan jag lite på dem)
för mig är43-44kg mycket.
min "normalvikt" ligger på 45kg,
alltså är jag bara 1-2kg underviktig.
mitt mål/dröm ligger på 40kg-42kg.
men inte under 40kg,
då rasar min värld och jag åker in igen.

nu ska jag lägga in en bild som visar hur fet jag är.

ångest i mig.
mycket plugga och jag äter mycket.
ska försöka att inte väga mig imorgon, och jag ska inte spy idag.
det är min plan.
det måste gå..

jag skulle ju inte spy den här veckan,
men nej nej,
det gick inte.
igårkväll hade jag så ont i magen, så jag tänkte att det blir nog bättre om jag spyr.
tragiskt nog så blev det bättre...
sen fick jag värdens skade tankar och började planera in hur jag skulle hinna plugga, ta mig till akuten och slippa psykakuten.
men jag lovade mig själv att jag "fick" skära på morgen om jag vägde över 44kg.
det gjorde jag inte.
44,7kg
vilket är skit, för jag ska bara väga mig två gången i veckan.
i slutet och i början.
men jag kunde inte stå emot.
skit piss.

men... jag ringde min nya samtalskontakt, karin och ska träffa henne nästa vecka.
stor enorm eloge till mig.
jag har skjutit upp att ringa i ca tre månader..

plugg snart.

vilket är jävligt mycket.
äckligt mycket,
men jag ska ändå ned..

fast mamma och pappa var på mig i helgen,
du är så mager, nu har du gått ned i vikt...
bla bla bla.
så därför åt jag mer än jag borde,
därför väger jag så groteskt mycket.

jag ska hålla mig på 43kg för tusan!!

japp.
jag har ramlat di.
det har gått i perioder, ibland spyr jag inget ibland mycket. det har varit så sedan 2005.
för det var 05 jag började att spy.
efter capio.
men det var väl inte så farligt då, bara under perioder, en till två månader här och där.
nu däremot.
har jag spytt för mycket.
jätte mycket.
och jag hatar det.
ska försöka ha en "vit" vecka denna veckan,
men det är nästan för svårt, jag fixar det inte.
men nu börjar jag oroa mig för mina tänder...
men jag ska fixa den här veckan!
jag måste visa för mig själv att jag kan klara en vecka utan att spy!

ställde mig på vågen.
den visade så mycket så jag kan inte ens skriva ned det.
jävla pucko, inte ställa mig på vågen på kvällen.
nu vill jag bara förstöra.
ingen mat denna vecka.
fan fetto

var hemma hos mamma och pappa igår och idag.
åt för mycket, och fick den fina iden att spy med hjälp av en pinne under min promend.
visst, upp kom det.
men nu har jag ett sår efter pinnen i halsen som jag körde upp som gör jävulsk ont.
och jag känner mig extremt stor och fet.
äcklig och lat

till att jag rasat i vikt denna vecka tror jag ör för att jag inte tar min cymbalta,
av ekomoniska skäl.
men nu kommer jag inte kunna ta den för då kommer jag gå upp i vikt.
och jag trivdes med att vågen visade så lite...

varfrö kan jag inte bara få vara normal.
få vara smal och inte tänka på vikt hela jävla tiden.
vill så gärna skära just nu,
men jag gav mig själv ett löfte.
det r både dumt och bra.
vilket som är övervägande vet jag inte.
anyway:
jag får INTE skada så länge jag håller mig under 44,0kg.
men det innebär inte att jag måste skära mig bara jag går över 44,
visserligen vill jag inte övr
för dumma delar av mig vill fortfarande ned till mina fina 42kg,
och sedan 40kg.
därefter 'r det nog kört och det bli v'l 35kg eller något annat minst lika "dåligt"

kom nyss hem,
en kväll med fest.
träffade en annan ätstörd där.
jag ska inte ljuga, det var skit jobbigt.
ett tag sögs jag till andra ätstörda men nu, nu känner jag mig rätt mättad på den punkten.
av ngn anledning känns det som om jag ska tala personen till rätta,
men det kan jag ju inte,
ingen annan kan ju tala mig till rätta.
det är mitt liv, det är jag som måste ta besluten, med eller utan professionell hjälp.
imitt fall är nog prof. hjälp nördvandlgt..
ska ringa karin näcta vecka,
borde gjort det denna vackra, men så blev det vist inte.

och så till det sjuka.
imorse vägde jag lite.
nu när jag kom hem vid 5,30 så vägde jag jätte lite 8eller, inte, men lite iaf) 43,6kg
vad händer med mig?

okej, jag äter super dåligt just nu.
och jag njuter av att jag är smalare än för bara en vacka sedan.
jag njuter av att ha ett midjemått på 49cm,
men jag inser att det inte fungerar i längden.
jag vet inte vad jag ska göra fr att få det att funka.

jag måste äta mer, stå still i vikt, helst gå upp,
sluta skada mig själv, sluta spy..
om det ska vara hållbart,
snart kommer allt att rasa.

43.9
vilket ger bmi 14,67
det känns rätt bra.
men nu "lovade" jag mig själv att inte gå över 44kg strecket nästa vecka.
lite dumt kanske
jag ska ju inte gå ned.
fast bara lite.
ja, ni hör, dubbelt!!

åh, jag vet inte vad jag ska ta mig till.
nu har jag spytt tre dagar i rad.
jag som inte skulle spy denna veckan.
jag måste skärpa mig.
och sluta skada mig.
vad håller jag på med?
ska ta och ringa min nya kontakt imorgon.
ser väl inte fram emot det,
men jag behöver visst henne.
bara så att jag kan berätta om det som inte går så bra för någon.
för jag lyckas hålla fasaden utåt riktigt bra.
tror inte de i plugget fattar vad det är med mig.
idag var det fika, och jag var ju självklart tvungen att äta skit fort och sedan gå på toa.
jag orkar inte med att leva så här.

44.6kg imorse.
vilket borde vara okej,
men jag vill ned till 42kg.
men det är så dubbelt, en del av mig vill, den andra delen vet att det inte är hållbart.
fast då tänker jag att det kanske är hållbart ändå..?
det blir bmi 14 på pricken, det är inte ens lite.
fasktiskt.

igår klämmde jag i mig ca 25mg stesolid och kanske 4 a25mg propavan.
jag nar inga minnen av gårkvällen.
vet ja att jag heståt en gång och spydde,
sen lyckades jg ta mig tll affären och köpa några saker som jag åt.
det dumma är att jag inte har ngt minna av att jag sprudde upå dessa saker.
jag jag tror det.
sh.
äckel äckel jag.
var fan håller jag på med??
och igår kväll lykades jag karva upp benet rejält.
skit på mig.

och för någon dag sedan var det mässa på skolan.
då tog jag massa grais grejor.
men ett fööretag delade ut rakhyvlar.
jag har två.
det är lite farligt.

och för någon dag sedan var det mässa på skolan.
då tog jag massa grais grejor.
men ett fööretag delade ut rakhyvlar.
jag har två.
det är lite farligt.

ett äpple, lite russin och två glas låg kcal blåbärssoppa.
men det var för mycket.

nu är helgen slut och jag är hemma igen.
får se hur veckan går, men just nu känns det tungt.
ingen mat ser det ut som.
men jag ska försöka.
så gott det går.

den här helgen har varit krävande.
det känns som om ajg har ätit hela tiden.
och som om jag äter mängder -vilket jag gör.
så nu har jag massa idiot plaener om hur lite jag ska äta nästa vacka.
hur mycket jag ska gå ned ovs..
men det ger mig bara mer ångest för sen kommer jag ju komma på att det är inte så smart att inte äta alls.
och då kommer jag bara känna mig ännu mer misslyckad.

japp, igår var jag där.
det gick väl okej.
men jag tål inte min läkare. hon fattar inte vad jag säger. jag säger en saak och hon säger en annan.
fast det känndes skönt att få berätta för någon hur det går.
berätta att allt inte är frid och fröjd.
hon ville se såren, men aldrig att jag visar henne!
vi bestämde iallafall att ajg ska ringa karin, min nya kontakt. för både hon och jag tycker att jag behöver lite psykoterapi.
jag försökte förklara att jag har ont om tid, att jag pluggar hela tiden,
men hon tyckte att jag skulle avsätta den här tiden för mig själv.
och om det på något magiskt sätt skulle leda till att jag slutade med mina dumheter, tänk så mycket tid jag skulle få!
nu tror ju inte jag det, men man kan ju alltid hoppas..

igårkväll hade jag världens självskadnings lust, är hos mina föräldrar över helgen = massa mat,
så ångesten stod mig upp till öronen, men jag fixade det! jag stod emot.
orkade inte med allt blod och allt det praktiska som kommer efter.
så jag fixar nog en vecka utan skadning,
nästa vacka ska jag inte spy heller.

men, jag är så groteskt tjock.
hatar denna äckel kropp.
vill så gärna gå ned bara 2kg.
så jag tog laxer igår kväll istället.
jippi.
smart tjejen.
har nu extremt ont i magen istället.
men är man korkad så är man.

jag hatar det här!
jag vet inte om jag pallar mer!
varför är allt så jävla svårt??
varför kan jag inte få leva på som vanligt bara?
jag pallar inte att stå böjd över toan och vända ut och in på magen,
jag fattar inte varför det blir så här?
har jag ätit för mycket en gång under dagen så blir allt förstöt.
jag går från att ha ätit nästan inget i flera dagar till att helt plötsligt stå och vräka i mig mat.
inte för att det är gott, inte för att jag är hungrig, jag bara har ett groteskt sug.

jag är så jävla äcklig.
och jag hatar den här skiten.
hur länge ska ajg palla?
jag vet inte.
jag vet verkligen inte.
ska träffa min läkare imorgon.
får se om jag får ut ngt av det.

nä, det gick inte så bra.
jag skulle inte spy och inte skada mig denna veckan.
men tji fick jag.
jag klarade det inte.
jag försökte verkligen, jag ville klara det.
jag ville klara en veck utan att behöva utföra min maniska magsköljnings process.
men det sprack.

igår var jag ute med vänner,
och jag ville inte sitta där med vatten,
på nationer finns det nämligen ingen sallad, eller något åt de nyttiga hållet,
så jag åt en nachotallrik.
inte hela, men det är sak samma.
det bara skulle upp, ångesten blev för stark.
sen idag gick vi på konditori och åt en Gustav Adolf bakelse,
och jag gillar inte ens bakelser, jag äter inte bakelser,
men det var bara för sällskapet skull.
och jag ville inte sitta med en kaffe och cola.
för i "mitt nya gäng" har jag inte blivit stämplad (eller gett mig själv) stämpeln som ätstörd.
och jag vill så gärna behålla det så.
jag vill inte vara hon den där om aldrig äter.
jag vill verka frisk, jag vill få låtsas vara frisk.
och det går rätt så bra, jag nästan lurar mig själv ibland.
fast bara nästan.

jag har inte skadad mig iallafall, det är ju alltid något att glädjas över.
ska inte spy mer denna veckan, och nästa vecka tar jag i med hårdhandskarna, då ska jag klara det!

maten går sådär,
fått i mig en nd idag som jag hade tänkt.
men nu sliter ångesten i mig och jag vill skada.
men jag ska inte.
det här ska bli en "vit" vecka.
inget spy och inget skada.
så jag tar mig några stesolid och kämpar på.
men idag känner jag mig verkligen inte på topp.
så äckligt fet.

eftersom jag får kommentarer så vill jag gärna svara på dem.
så nu gör jag det.
karin:
jag njuter inte av mitt självskadebeteende, och jag njuter inte av att berätta om det.
det här råkar bara vara det enda ställa där jag kan skriva ned det,
där jag kan berätta. jag har ett behov av att få ur mig det. men det spelar inte så stor roll vad andra tänker om det. jag behöver bara få ned det, bort det, för när det kommer till mitt "riktiga" liv så gör jag allt för att dölja.
mina vänner får inte veta, mina föräldrar får absolut inte se, min läkare får inte veta, ingen får veta.
jag njuter inte av mitt självskadningsbeteende, jag hatar att jag har ett så stört beteende, jag hatar att jag inte kan hantera min ångest på ett annat bättre sätt, kunde jag göra på något annat vis så skulle jag göra det! självfallet vill jag inte ha de här problemen, men jag har inget alternativ, allt annat är för skrämmande och för svårt.

anonym 1 och anonym 2:
1: tack så mycket för stödet! och  jag håller med dig internett frälsande är bland det falskaste som finns.
2: tanken är att det här ska vara en anonym blogg, en som jag kan skriva vad jag vill i. sen har jag en annan blogg. men jag håller med dig, dagböcker är bra, att skriva av sig är nödvändigt ibland. 

den här veckan ska jag inte spy en enda gång.
får se hur det går,
men jag måste verkligen ta kontroll över det.
för det har blivit lite för mycket,
jag vill inte hålla på och spy, jag hatar det.
så nu får det vara nog.
sen ska jag inte skada mig själv heller.
för nu tål jag inte tejp längre,
det brukar bli så när jag använt dem för mycket.
jag får blåsor och det kliar massor.
och om jag inte kan dra igen såren så måste de sys,
så nu får de vara.
dessutom hänger ofta självskadning och spy ihop.
för jag mår så dåligt av att spy att jag måste skada.
kanske kan jag låta bli båda den här veckan?
hopas det.

och nej, jag vill inte att andra ska må dåligt, 
i ärlighetens namn skriver jag för min egen skull.
inte för någon annans skull, jag tvingar ingen att läsa.
så låt bli om du mår dåligt av det.