Eller?

Fryser.

Sitter och pluggar. Dötrist.

Läget är lungt.

Life goes on.

Nu börjar livet att återgå till det vanliga, oron för äcklet på benet är inte med mig dygnet runt, och det är nu bara ett misstag som jag kan lära mig något åt (så vackert det lät)

äter massor nu.
vet inte varför. Ungefär som jag passar på. jag vet att det blir lite knapert seni höst när jag ska sköta mig själv.
Där får mina monser mycket större kraft att styra. Visserligen ser jag vad maten gör med min kropp.
men en del av mig tycker att det är rätt okej.
iallafall ända tills jag börjar klämma eller mäta.
eller varför inte titta på gamla bilder, eller andras bilder.
då känner jag mig fet och misslyckad.
men nu känns det på något vis som om jag har ett val.
äta och testa hur det går, eller gå tillbaka i mina gamla hjulspår ännu en gång.

Okej, jag är egentligen emot frågestunder. Nej, kanske inte.
Jag har bara inte velat ha någon för att vem sjutton skulle vilja fråga mig något?
Men nu blir det såhär iallafall...
Jag ka nämligen vara bortrest en vecka, och inte ha tillgång till internett,
därför kan ni nu s5älla hur mycket frågor ni vill, ända tills imorgon bitti, tidigt, typ fem.
Och jag är ju ärligheten själv på den här bloggen så jag ska svara så gott jag kan.
Fråga på! Så svarar jag om en vecka.

min syster är smal.
men hon väger mer än mig.
idag blev jag dock rikigt sur på henne..
inte så att jag sa det, vilket jag aknske borde ha gjort, så att hon inser hur jobbigt vissa saker är för mig.
hon åt lunch, och åt endast en dryg deciliter fil med müsli, kanske åt hon mer sedan, för kjag orkade inte se det, så jag gick ut. och kanske har hon en anledning, men det var jobbigt. jag har svårt för sånt..
men det borde ju få mig att vilja äta mindre..
och det vill jag.
jag vill vara smalast, och äta minst. så har det varit och så ska det vara.

nu blir jag utan nät i en dryg vecka.
så ni vet.

morgon stund har guld i mun.
gick en härlig promenad i solen.
vår :-)

nej.
jag kan inte stå emot ångesten.
det blir en promenad.
det behövs.

nu börjar kampen.
nej, nu fortsätter kampen.
ska sluta spy, sluta hetsäta, ska sluta skada mig själv.
jag vill, jag kan och jag måste!

jag börjar med små mål. som inte på något vis är små
jag börjar med att göra mig av med rakblad och glasbitar,
och så ska jag försöka att få i mig något till middag.
varje dag.
för att minska suget.
gå emot mina demoner.
sluta svälta.
fast just sluta svälta, det vet jag inte om jag kan eller vågar.
men försöka kan jag ju alltid göra..

så kom det fram.
mamma och pappa vet nu hur det ligger till med mina problem.
lika bra det.

igår kväll hade jag det svårt.
var på väg att hets äta.
men stod emot.
var på väg att spy med stod emot.
jag har en vilja av stål och kan när jag vill.
och jag mår så mycket bättre när jag inte spyr.
för spy ångesten är nästan den värsta.
så jag var duktig igår.

granskade mig i spegeln för länge.
vill gå ned i vikt.
ska gå ned i vikt.
vill väga lite igen.
hatar att vara så här stor.
varför varför varför måste livet vara så här?

och just nu är det piss.
allt går i vågor, upp och ned.
glad, energisk, deppig och nästan apatisk,
ibland går jag bara som i en dvala. utan att vara närvarande.
sen kan jag vara hur närvande som helst, aktiv och delta i allt.
och allt detta under samma dag, ibland under samma timme.
det går mig på nerverna.

läkarsamtalet gick okej.
hon anser att jag behöver terapi.
det gör nog jag med.
ska kanske byta landsting nu, så att jag slipper resorna.
hon ska börja föra en dialog med psyk på den ort jag nu bor.
sen så höjde hon mirtazapinet, som jag slutat att ta, så nu börjar jag med det igen.
får höja dosen om ett tag. kanske.
borde sagt att jag slutat med den.
men jag gillar den inte. jag blir så trött.
sen skrev hon ut mer stesolid. för det behöver jag.
och hon var vänlig nog att påpeka att jag har flera personlighetsströningar.
visst, jag har hört det förut. men jag brukar skylla det på anorexin.
och hon säger att det är inte säkert.
men det säger jag att det är det visst.

och igår blev så blev det dumt med maten, åt lite för mycket och passade på att äta lite mer, så spydde jag.
och gjorde det igen.
13 dagar klarade jag utan att spy. men det är faktiskt jätte långt.
nu ska jag klara 14dagar. fast det kanske är lite väl höga mål?

idag blir det läkaren.
får se hur det går.
men det ska nog gå vägen.
känner mig bättre idag.
lite starkare?
eller så är det en illusion.

har inte spytt den här månaden, eloge till mig!
däremot så gjorde jag något annat dumt.
för någon dag sedan.
skulle behöva åka till akuten och bli ihopsydd,
men jag har tejpat och det ska nog gå bra.
inte göra om det bara.

ingen annan kan veta vad JAG tänker.
hon kan bara veta vad hon tror att jag tänker.
så enda anledningen till att hon anser att jag tänker en sak är att hon tänker det.