var och handlade idag.
tänkte efter vad jag köpt.
tre saker:
cola zero 1,5l
gb light glass
dulcolax

jösses, vad sorgligt.
men min mage känns så stor så jag måste ta lite laxer..

och jag dricker näringsdrycker.
äter när ajg är hemma.
gör det inte när jag är själv.
ställer mig inte så mycket på vågen.
ångrar mig varje morgon jag gör det,
åbngrar mig när ajg inte gör det.

två veckor kvar av praktiken.
sen är det sommarlov.
två veckor eller 7 dagar.
för jag är aldrig där på måndagar.
och nästa fradag är det lov.

nu ska ajg beklaga mig över aftonbladet.
och en artikell om en tjej som vägde 42,5kg till 171,5cm
det är ett bmi på 14,4
hon hade visst risk för hjärtsvikt.
och jag bara stirrar.
14,4
farlig?
det är som ett dåligt skämt.
jag har 14,7 nu
och jag är inte ens smal.
men alla är vi olika antar jag.

vägt mig en gång denna vecka.
kanske blir en gång till.
men jag ska försöka att låta bli.
det blir bara ångest.

det går bra med näringsdryckerna.
de är mycket lättare än mat.
så ja, det blir nd istället för mat.
en till frukost,
en till lunch,
och sallad till middag.
och light glass på kvällen.
bra mathållning! (not)

och härom dagen blev det så att jag spydde upp lunchen och tog en nd istället.
smart...
blir galen på mig själv

jag ska sluta att väga mig varje dag.
jag ska bara väga mig en till två gånger i veckan,
helst vbara en gång.
men vi får se.
det skapar sådan ångest, både att väga mig och at inte göra det.

hursom helst så har jag f¨ått i mig en nd om dagen när jag är ensam.
eloge till mig.
men nu är jag hos mamma och pappa och då blir det inga sådanna.
då blir det mera mat och spy, tyvärr...

jag försöker verkligen att äta bra.
och det går bra till och från.
åt min frukost med kräm, men la till en skorpa.

sen så var det lunchen,
mamma hade fått för sig att göra lunch till mig efter som hon var i Uppsala och inte hade något just då.
jag äter snällt upp allt.
men då kommer tankarna.
"jag måste spy"
och sen kan jag inte låta bli.
så fort jag kom tillbaka till skolan.
blev det toan.
så dumt,
jag vet ju att jag ska äta!
jag vill äta, jag vill, men kan inte.

jag kan inte äta mat på ett friskt sätt.
jag dricker hellre en nd, nästan utan ångest,
än att äta mat.
sen blir det så svårt när någon annan bestämmer, eller påverkar det jag ska äta.
jag vill ha kontrollen, jag vill bestämma själv.
när jag spyr är det jag som har bestämt.
det är mitt beslut.
ungefär som min hjärna tänker
 "ha ha, tro inte att du kan påverka, mamma, jag fattar mina egna beslut och kontrollerar mitt eget matintag"
dumt men sant.

ska försöka få någon middag i mig.
tomatsoppa, 50kcal/dl.
och massa frukt och kanske en skorpa,
ja, en skorpa,
kanske en nd, bara för att det är enkelt.

en halv grape
ett äpple
en riskaka

2dl ekström aprikoskräm, utan tillsatt socker, 50kcal (25kcal/dl (!!!))
1dl mellan mjölk, 45kcal

totallt: 95kcal

försöker få i mig middag,
svårt.
ätit tomatgryta, består av krossade tomater med grönsaker i.
det är sånt som är okej.
sallad har jag ätit med.
men bara hälften av varje.
min mage känns full,
ska inte äta mer för då kommer jag att spy.
men jag vill  ju äta.
orkar bara inte...

allt går rätt igenom mig.
det gör iof inte mig så mycket.
men mamma märker allt och hon blir orolig.

mindre depp idag.
tror jag.
är fortfarande hyperaktiv.
känner mig fet och vill bara slippa all den här skiten.
men snart åker jag hem och då är det jag som har kontrollen.
visserligen blir det väldigt svårt för jag måste få i mig lite näring.
men å andra sidan slipper jag spy.
tack tack tack

äh orkar inte skriva något.
mer än att jag är deppad.
att jag är puckad svag och värdelös.
och att jag inte orkar med mig själv.

varför fortsätter jag att leva varje dag?
jag har inga drömmar inga mål, jag tänker varje dag på självmord och är vet att jag inte kommer klara av att leva så länge till.
min framtid består endast av mörker, mitt nu är bara mörker.
jag hatar mig själv och jag hatar mitt liv.
jag lever för min hund.
och jag ser fram emot att han ska dö så att jag kan få dö.
för han är mitt liv,
han är min glädje,
han är mitt allt och jag vet att mitt liv är slut när han dör.
för då finns det inget som håller mig kvar.

nu måste jag kämpa, klara av att leva hemma, allt för att scott ska må bra.
jag får inte skära mig, gå ned i vikt eller överdosera.
inte reskera att den enda som betyder något ska fara illa.
jag måste hålla mig utanför psyk och slutenvård, allt för scotts skull.

därför gör det så jävla ont att jag önskar att han ska dö.
bara så att jag ska få ge upp.
ja är självisk.

det är så jobbigt alltihopa.
är hemma hos mina päron nu och då blir det äta-spy äta-spy...
min hud och mina tänder blir dåliga, min hals värker och jag blir snurrig hela jävla tiden.
magen är kaos och ångesten är på max.
längtar till att få åka hem och bestämma själv, man vet att jag måste äta även då.
annars går det åt helvete.
men jag vill så gärna vara smal.
fast jag vill inte såra någon.

ja ja, näringsdrycker snart.