vill jag bli frisk?
Vill jag bli vuxen?
jag vet verkligen inte.
jag känner inte att jag vill bli vuxen,
skaffa ett jobb,
jobba 9-5,
 köpa hus,
gifta mig,
skaffa barn,
 hund och Volvo
jag vet att jag inte vill det.

alltså har jag inget direkt att se fram emot.
för mig är det stort nog att kunna se fram ett år.
det har jag aldrig kunnat gjort tidigare.
jag har kunnat se en vecka, ibland bara en dag, i vissa stunder knappt en timme.
jag ser inte mig själv som någon som ska bli "stor"
jag har i ärlighetens namn inga stora mål här i livet.
jag har bara små mål.
att klara en tenta,
att klara av att bo ensam,
att inte spy på två veckor,
att inte åka in på sjukhus,
det är mål i den storhetsgrad jag klarar av.

så vill jag bli frisk?
vet inte.
jag kan verkligen inte se mig själv utan anorexin.
jag håller på nu att bygga upp ett eget liv.
att få en frisk identitet.
men den skriver jag inte om här.
här är min sjuka sida.
jag är inte bara den här personen.
det är viktigt att poängtera.
så det jag gör är helt enkelt att jag ska försöka bygga upp ett friskt liv, och då kanske jag vågar lämna det sjuka.
kanske.

46,6
äntligen något resultat.
nu ska det bara fortsätta ned.
45 brukar vara min normal vikt.
ska dit och sedan får jag se vad som händer.

känner mig så äcklig.

nu har jag gått in i svält igen.
fast små olykor inträffar ibland.
igår kom jag hem full, då var det visst en bra idé enligt mig att äta en massa och sedan spy.
är lite orolig för det känns dom om jag har en flisa på min ena nedre framtand som står fakt upp.
den syns inte, men känns.
och jag är orolig och nojjig.
vill inte sabba mina tänder.
men med tanke på hur mycket jag har spytt under det senaste året (framförallt)
och att jag har spytt till och från i nästan fem år så vore inte det så konstigt.
så nu ska jag inte spy på två veckor.
tar det som ett mål.
och jag vet att jag är stark nog att klara det.
jag har en vilja av stål.

jag förbannar den dagen jag lärde mig spy.
fast det var inte en dag... jag övade upp mig, jag letade aktivt fakta på hur jag skulle bete mig för att spy.
först kunde jag inte. trots att jag var så svårt anorektiskt och ätstörd.
jag minns att jag skämdes över att jag inte kunde. men var stolt över att jag kunnat gå ned så mycket i vikt utan att spy.
jag ville göra allt för att kunna.
och det gjorde jag, och tillsist så lärde jag mig.
och har man en gång börjat med det är det nästan omöjligt att sluta.
tänk om jag vetat det. (fast det gjorde jag nog.., men jag ville inte tro det)

igår var det 200kcal.
idag blir det 300kcal.
sedan 200kcal
har gått upp under lovet.
och det äcklar mig enormt.
nu ska jag ned, och det fort!
vågen visade nästan 48kg i måndags.
panik och äckel.
imorse 47kg.
men det ska vara 44kg.

jag har tappat kontrollen totalt.
förr hade jag total kontroll på allt som kom ned i min mage.
nu har jag inte det.
och det ger sådan extrem ångest.
hur ska ajg bete mig för att återfå kontrollen?
fasta?
dra ned på maten totalt eller äta regelbundet.
jag vet inte..

fast jag vet inte varför,
känner för att skrika, vråla,
känner mig panikslagen.
instängd.
har ångest och vet inte vart jag ska göra av mig själv.
och jag vet inte varför

som jag inte kan kontrollera.
var på middag igår och åt för mycket.
hade inte ätit på hela dagen och middagen pajade allt.
ibland väljer jag mellan att stanna hemma och vara en osocial klump och kunna äta som jag vill.
vilket jag gjort under så många år.
men vad är det för liv?
nej, då får jag stå ut med ångesten, för jag vill ha ett liv.
men igår när jag kom hem blev det panik.
spyde tills jag knappt kunde stå.
mådde ännu mer skit efter det,
så det resultearade i ett till sår på mitt lår.
det ledde till ännu mera ångest, och den botades med stesolid.
nästa gång går jag direkt på stesoliden.
lägger mig under täcket och vägrar gå upp.
altern ativt motinoerar tills jag inte kan stå.
det är nog bättre.

ätit som en gris den senaste veckan och får nu ångest när jag tittar på mig själv.
hela jävla tiden.
så måste dra ned lite på maten och ned på vikten-
bara lite så jag blir mittt vanlliga jag igen på 44-45kg

nu har jag lov.
det innebär mindre kontroll, (för min del,mer för andras), över vad jag äter.
och det är nog lika bra.
jag behöver lite övervakning.
så att jag inte förfaller totalt.
vilket jag tyvärr gjort  nu ett tag.

jag måste verkligen börja överväga vad jag vill med mitt liv.
jag måste besluta mig för vad som är vikigt.
denna mellanväg mellan det sjuka och det friska är svår.
jag måste på allvar fatta ett beslut. och följa det, kämpa för det.
väljer jag det sjuka eller väljer jag det friska?
vad vill jag åstakomma med mitt liv?

är det vikigaste för mig att vara smal, smalast och sjukast av alla?
om det är det, vad ger det mig?
ger det mig något som jag inte kan få¨på något annat vis?
väcker det avundsjuka? ser andra upp till mig? tycker andra om mig? tycker andra synd om mig? tar andra hand om mig? älskar andra mig? är jag nöjd över vad jag åstakommit? känner jag stolthet? känner jag mig vacker, avgudad?
och vad spelar det i så fall för roll?
vill jag det?
att andra ska vara avundsjuka (några få sjuka individer)
att andra ska tycka synd om mig? vilket inte på något sätt är fint eller samma sak som att vara älskad.
vill jag att andra ska ta hand om mig, så till det grad att jag inte ens får ta hand om mig själv?
kommer jag vara nöjd, känna stolthet? jag har aldrig gjort det förut..
och vad skulle allt det sjuka ge mig?

i n g e n t i n g

så varför, varför, varför kan jag inte bara vända allt det ryggen?
titta mot allt det friska och kämpa för det?
jag ser iallafall allt det friska nu.
det har jag inte gjort tidigare.
kanske måste jag välja långsamt?
på mitt sätt.
måste jag avstå det sjuka?
kan jag bara inte välja det friska?
vara i det friska, leva i det, se det, göra det, utan att överge det sjuka?
vara i det friska så pass mycket att jag tillsist inte har plats för det sjuka,
och då, först då, utan att reflektera över det, lämna det bakom mig.
och vara frisk.

kan jag inte göra så?

fylla och fyllekäk.
orkar inte bry mig än.
jag tror inte att alkohol och atrax, steolid är en bra kombination.
det ska jag minnas.