igen!

igår var vi ute.
jag blev oväntat bjuden på en kanelbulle.
som jag åt och behöll.
sedan så var det middag på nation.
visserligen blev det bara broccolisoppa, den var utan "vitt" dvs ost, mjölk, grädde,
men jag åt och behöll den med!
och eftersom det är den 31:a idag, och om jag inte spyr idag,
då har jag bara spytt åtta dagar denna månaden!
bäst!

jag var bäst

jag var bäst igår.
gjorde det omöjliga.
åt men behöll!
trots att jag hade möjlighet at göra mg av med det!
åt kanske inte jätte mycket.
men ändå!

så till idag.

ska ut och äta med en vän.
känns lite jobbigt.
det är trevligt.
men, jag vet inte hur jag ska göra.
äta väldig lite?
äta normalt och sedan spy upp skiten.
äta utan att spy?
inget känns riktigt bra.
vet inte vilket som kommer att gå.
vill inte spy.
men vill inte äta massa.
men jag ska gå ändå.

.

det låter så lätt, att bara byta spår, som att byta tv kanal.

fast riktigt så funkar det inte.

jag har kämpat, testat och försökt, många gånger.

kanske är det problemet, att jag misslyckats så många gånger?
jag har gått hos fyra olika psykologer, terapeuft, varit inlagd på sjukhus två gånger, legat på psyk för många gånger,
gått på dagvårt tre gånger och dessutom testat två andra behandlingar.

så nu testar jag ett nytt sätt.

jag sa upp kontakten med dagvården, släppte min terapeuft, har bara kvar min läkare.

tänkte att kan jag inte bli av med sjukdomen,

så får jag lära mig att leva med den.

jag får testa att leva så normalt som det går.

kanske, kanske är det ett sätt, att upptäcka det där som alla andra lever, livet, det som jag helt missat.

kanske bli dragningskraften så stark, och jag har något nytt, att jag kan släppa anorexin och gå vidare utan den.


vilja?

jag vet inte vad jag vill.
eller jo, jag vill leva ett liv utan min sjukdom.
jag vill slippa tvånget, ångesten, alla sjuka tankar och självhatet.
jag vill inte tvinga mig själv att vända ut och in på magen,
jag vill inte få panik över allt jag äter,
jag vill inte misshandla min kropp,
jag vill inte svälta.

fast samtidigt så är det en del av mig som får mig att göra allt det där.
en osynlig kraft som har en volymknapp i mitt huvud.
som vrider på volymen på max när jag går emot de sjuka tankarna.
som får mig att hyperventilera, stoppa fingrarna i halsen, skära mig och får mig att hata mig själv.

för mig handlar det knappast om vad jag vill.
det är mer så att jag inte kan.

tragisk?

kanske det.
eller snarare så det ganska så säkert.
men nu ska vi komma ihåg att det här är en blogg.
där jag endast skriver om min ätstörda vardag.
jag har en annan sida.
men den finns inte här.
att uttala sig om huruvida jag är tragisk eller ej, blir relativt svårt med tanke på att den här bloggen inte representerar hela mitt liv. det är svårt att döma någon utan att känna personen.

spy

tisdag.
igår var mindre bra.
fick träffa toaletten ännu en gång.
är så less på att spy.
måste lära mig att stå emot.
men det är så svårt.
i nyårslöfte tänkte jag att jag skulle lova att spy max 10gågner i månader,
okej, inte gånger, dagar...
fast det där gånger-dagar är inte så bra.
för har jag väl spytt en gång på en dag, så är det väldigt ätt att jag gör det igen.
det "räknas" ju inte längre.
är tio dagar mycket eller lite?
det är var tredje dag. ca 120 dagar på ett år.
fast då skulle det bli 245dagar utan.
fast problemet är kanske det att jag inte klarar av att hålla mig under tio dagar?

........................

gahhhhh.
så känns det nu.
orkar inte.

framtiden?

Strunta i tänderna. Det finns löständer. Spy och svält, krasslig. Spelar roll? Kontroll. Det är väl viktigast? Kärleken. Saknar du den? Hur tänker du ditt liv och din hälsa om tio år?

Hade jag fått frågan för några år sedan, okej, för ett år sedan räcker, så skulle jag inte se mig som levande inom en tolv månadersperiod. jag gick liksom hela tiden och väntade på att dö. kanske skulle jag skära av någon atär, kanske hoppa framför tåget, kanske ta en överdos. leva till jag blev 23år trodde jag aldrig skulle ske.
men nu har saker och ting förändrats. i veckan fyller jag 23år.  helt plötsligt har jag slutat att planer min död, slutat att se döden runt hörnet.  jag har helt plötsligt kunnat se ett framtida liv. ett liv som kanske kan vara rätt skapligt.
fast att se mig själv om tio år. det är för stort. jag kan se ett år fram, kanske två, nästan tre. mer vågar/kan jag inte.
men tro mig för mig är det enormt!

-

mindre bra med maten igår.
åt för mycket, men det var inte mycket.
spydde.
ångest.
ont i tänderna, rädsla och oro.
är verkligen rädd för att skada mina tänder.
fast mest är det tandköttet som gör ont.
inte tänderna.
jag får väl glädjas över det lilla.

tänker sluta ställa mig på våg-fan varje dag.
en gång i veckan, max.
får se om jag kan hålla det.

och usch och fy, för jag har fått destruktiva tankar.
självskadning.
men jag ska stå emot.
så gott det går.
det vänder snart.
när skolan kommer igång på rikligt.

.

ångest och inget bra mående
depp över inget.
rastlös, men orkar inte göra något.
äter för mycket, äter för lite.
livet är inte bra idag.
livet var inte så bra igår.
blev tvungen att spy.
helg betyder hem till föräldrarna, vilket betyder mat på annat vis.
illa.
just nu mår jag piss.
hoppas det blir bättre för jag ska iväg ikväll..

maten

går inte så bra.
ångest av allt.
ångest över allt jag måste äta i helgen.
ångest över alla vårens helger.
ångest över vågens siffror.
ångest över allt

idag var det tufft

visst är det fint att plugget dragit igång.
men maten går inte så bra.
jag har ångest upp till öronen över allt jag åt på jul lovet,
så nu får svälten styra.
bra, dåligt?
jag vet.
det är bara det att längtan i mig har blivit så stark.
lusten att få väga lite en sista gång.
nej, inte ens det, en sista gång till.
men åter igen.
inte sabba studierna.
inte samma gamla visa igen.
men ändå, så kan jag inte låta bli.
det är inte jag som styr.

frukost

idag orkar jag inte äta något.
så det blev en kopp te.
kanske två. jag får se.

frukost

en riskaka, 30kcal
en garpe, 25kcal
två koppar te. 10kcal

65kcal

-

fryser och har äckel ångest idag.
sådan där dum, totalt värdelös ångest över att jag är tjock.
håller på och klämmer sönder min kropp,
försöker att känna ben. mäta hur mycket fett jag har överallt.
jag behöver få andra saker att tänka på.

helg och ångest

över att vara hos mina föräldrar och behöva äta så mycket.
får rysningar när jag tänker på alla helger soom jag ska åka hem till huset.
börjar planera att vara kvar hos mig, bara för att slippa maten.
dumt dumt dumt.
men jag vill ned.
och jag kommer.
tyvärr.
om jag inte kommer på bättre tankar snart.

mättnad

efter tre dagar med hunger så är den nu totalt borta.
känner ingen hunger nu, inget sug, ingenting.
stört att det går så fort.
men jag ska ändå äta lite för att hålla igång kroppen och ämnesomsättningen.
ätit fyra riskakor och några russin.
ska äta lite fruktsallad med.
mest för att det är gott :)

.

jag har vägt 36kg som minst.
men det var länge sedan. knappt så jag minns det.
och inget jag rekomenderar.
då försvann mitt liv.
första gången fick åkte jag in på sjukhus och var dä'r länge.
fick hoppa av skolan.
andra gången åkte jag oxå in.
och fick hoppa av skolan en gång till.
hela mitt liv reducerades till att vara ätstörd.
det blev min identitet, jag tappade alla mina friska vänner.
jag tappade kontakten med det fiska normala livet och allt handlade om min ätstörning.
dag ut och dag in i flera år.
i höstas är första gången som jag fått en normal identitet på... nästan 5år.



hunger

mina hungerkänslor har kommit åter.
det är både bra och dåligt (ur både min och äs synvinkel)
åt så regelbundet och fint hela julen.
men nu är det slut med det.
har saknat hungern, den gör det lättare att äta,
men samtidigt så triggar den mig,
för hungern är till för att besegras.
och en del av mig njuter av att gå hungrig hela dagen.
jag har saknat den känslan

hela jag är rätt kluven just nu. (som alltid..)
en del vill gå ned i vikt. till de där 42kg
en annan del vet att det inte är så smart.
jag har gått ned i vikt förut.
jag har varit riktigt smal,
och det slutar alltid på samma sätt.
men så den där rösten i mig som säger
bara till 42 det kan inte skada, du har inte testat det just nu, den här gången går det!
men det blir aldrig bara 42.
efter 42 kommer 40, sedan 38, sedan 36 och så under 35..
och då är det kört.

...

japp.
vägde mig imorse.
äckligt.
buhhh.
46kg
men ned till 45kg kommer jag alltid jätte fort.
men sedan brukar jag fastna.
så nu sätter jag 44,5 som mål till fredag morgon.

det är så dumt att jag vill gå ned.
förhoppningsvis kommer skolan igång och jag får andra saker att tänka på och
jag minns varför jag inte ska gå ned i vikt.
men just nu är motivationen nere på noll-

-

känner mig så stor nu.
det håller på att ta kål på mig.
tänker bara på att få äta lite.
att få bestämma själv.
vill gå ned.
ska gå ned.
till 42kg.
nästa vecka åker jag hem till mig.
då är det jag som bestämmer.
men skolan drar först igång om en vecka.
först då blir det lite rutiner.
ja ja, tiden går fort.   hoppas jag

-

jag har bara tankar på att gå ned i vikt nu.
känner mig så stor.
det är för jobbigt.
orkar inte med ångesten.
vill bara gå ned lite.
vill väga 43-43.
nu har jag bestämt mig att jag ska gå ned dit under våren.
bara för att testa, ännu en gång.
jag vet att det är dumt. att det inte leder någon vart.
men jag vill så gärna. bara en till gång.


svält idag

först dagen på länge.
idag är jag nästan ensam hemma hela dagen.
skönt.
nu kan mitt midjemått minska.
dumt jag vet.
men jag behöver få känna lite hunger igen.

jobbigt

jag har ätit mängder denna jul.
och jag bara längtar efter att skolan ska dra igång så att jag kan få tillbaka mina normala former.
och få tillbaka mina normala matvanor.
visst jag har faktiskt njutit av maten,
för jag jag insåg tidigt, att det är lika bra att acceptera läget, äte och göra något åt det senare.
och det gick ett tag.
men nu börjar det verkligen klia i mig.
ångest och självhat.
vill så gärna ha en tom mage,
smala armar och fina ben.
usch och fy för hur jag ser ut nu.
helt groteskt.
tack och lov så har jag ingen våg, utan det får jag ta när skolan börjar.

l ä n g t a r .

RSS 2.0