nu ska jag börja äta bättre.
måste öka mitt kalori intag inför sommaren.
annars kommer jag att rusa upp i vikt när den väl kommer.
men det är allt aannat än lätt.

det går inte så bra.
mitt ätande är under all kritik.
jag får inte i mig det jag borde.
mina händer är kalla, naglarna blå.
mina överarmar har krymt i omkrets.
jag äter enligt samma mönster varje dag.

frukost: en grapefrukt, en fitness knäckemacka med mini keso. uppskattningsvis 70kcal
lunch: matlåda med mat något på 100kcal
mellanmål: frukt och morötter 70kcal
kvällsmål: jordgubbar mixade med vatten och till detta lättglass. ca 100kcal

totalt: 340kcal
men sen dricker jag mängder av te, och jag har alltid lite mjölk i.
dricker även mängder av light läsk och light saft.

men jaag borde verkligen öka mitt intag av mat.
för snart är det sommarlov och då åker jag hem. det betyder att jag inte kommer kontrollera all mat.
vilket är bra.
för jag ska inte falla.
jag har bara låtit mig göra det nu...
tror det har med stress inför sommaren och stress inför alla tentor att göra.
men jag vet inte

det är rätt tufft just nu.
maten är en plåga.
igår pallade jag inte och spydde.
det var dumt.
men det är bara att kämpa vidare.

jag försöker att äta skapligt, men det är så svårt.
vill så gärna vara smal.. (are)
ganska så skönt att inte kunna väga mig dock.

och nu såg jag mig nyss i spegeln.
såg mina armar.
de var beniga.
det har förändrats, jag tycker inte längre att det är så fint.
jag tycker mest att det ser äckligt ut.
går i linne, för det är så varmt.
och jag inser att man kan se på mig att jag har problem med maten.
och jag är inte stolt över det längre.
det är inte fint, det är ingen juvel.
det är bara sjukt och fult.

nu fick jag stora, skrämande, läskiga, svindlande tankar.
tänk om jag skulle ägna den här sommaren åt att försöka bli fri?
få ett friskare beteende,
en sundare hållning till mat.
en friskare kropp.

fast det är det där sista som skrämer mig mest.
en kropp som inte är undervikig hur skulle den se ut?
bmi på 17?
hur skulle det se ut?

ja, det är samma gamla visa hela iden.
samma tankar som maler på.
gick en halvmil i morse.
under hela promenaden tänkte jag på att gå ned i vikt.
värdefullt använd tid?
nej, knappast.

jag sliter ut mig själv.
förstör mig själv.
jag har möjlighet att välja en annan väg.
möjlighet att kämpa för något nytt.
men jag vågar inte.

men jag är jävligt less på att ständigt ha ångest.
att ständigt tänka på mat.
att tänka på det jag ska äta,
få ångest för det jag äter,
känna att jag misslyckats,
aldrig vara nöjd.

men att lämna smalheten bakom mig?
anorexin?
nej, det går inte. det kan jag inte.
det är ju den som är jag.
vad ska jag då tänka på?

kanske några nya tankar,
inte samma tankar som jag tänkte för 10år sedan.
som jag tänkt varje dag i en väldigt lång tid.

men sanningen är den: jag varken kan eller vågar.

mitt våg fanskap har lagt av.

ätit för mycket
ångest och äckel
stesolid oh atarax.
drömmen om smala ben, magra armar.

blå naglar,
yrsel och frusen.

har svårt att förstå varför jag fryser så.
äter ju en massa hela tiden..
gått en timme idag.
ska gå en timme till sedan.
slita ut mig.
magra.
förhoppningsvis.

idag undvek jag vågen.
orkade helt enket inte se sifforna och känna allt annat än lycka.
fast nu ångrar jag det beslutet.
mår inte så bra idag.
vet inte vad som är felet.
dagen började med en timmes pomenad.
pluggat nu sedan halv nio.
ätit för mycket..

frukost :1/2 port havregrynsgröt utan mjölk. 50kcal
lunch: 1 port veg ärtsoppa, en motot 1/3 äpple

ångest.
gröten var fel fel fel.

ångest och ångest.
åt och blev tvungen att spy.
ångest för att jag spytt tre gånger sedan jag beslutade mig för att jag inte skulle spy mer.
ångest för att ämnesomsättningen sänks.
ångest för att tänderna skadas.
ångest för att jag inte kan kontrollera.

46.1
vilket är okej.
fast långt ifårn bra.
45 är bra.
43 är mitt mål.
jag fixar det nog.
men jag vet att jag inte borde.
mina föräldrar är oroliga.
de frågar och tjatar hela tiden nu.
innbillar mig att jag är smal.
att jag är mager.
och visst, en del av mig håller med.
men så ser jag siffrorna på vågen, då vet jag att de har fel.
jag har rätt.

vet inte vad jag ska ta mig till.
ena delen skriker i mig.
att jag ska svälta, bli smal, mager, gå ned i vikt.
en annan del viskar försynt att det nog inte är en så bra idé.
att jag inte ska äventyra allt fint som jag har.
att jag ska stå ut. gå emot demonerna och äta.
jag vet varken ut eller in.

jobbig helg.
ätit massor.
känner mig som en stor rund boll.
ville köpa laxer, men apoteket hade stängt.
det var nog lika bra.
men jag känner mig så äcklig just nu.

har liye för mycket ont i bröstet när jag anstränger mig.
gåt en mil två dagar i rad.
idag ska jag nog inte gå något.
behöver nog vila lite.
är orolig inför helgen.
ska hem.
hur ska jag klara det?

46kg
för mycket.
äckel och ångest.

varit ute och gått i 1h.
härligt ute.
vår.

regnet försvann och det blev en promenad.
insåg att det här "bakslaget" inte kommer från en klar himmel.
jag har ju bara bytt ut ett destruktivt betende till ett annat.
slutat hetsäta och slutat att spy, slutat att skära.
börjat svälta, börjat tvångsmotionera.

tänkte gå ut och röra mig lite.
men det regnar.
visserligen är inte det så farligt.
men jag behöver ändå gå emot tvånget.
det har blossat upp som jag vet inte vad...

lika illa idag.
soppa på 80kcal
en morot 30kcal

borde verkligen ta mig samman.
men det känns så sjukt bra.
och min aptit är bara borta.
vill bara ned till min normalvikt.
45kg
imorse var det 45.8kg
800g
fast en del av mig skriker:
"fortsätt, gå ned till 44, eller ännu bättre gå ned till 43kg."
jag vet att jag går på en farlig väg nu.
så lätt att trilla dit.
men ändå orkar jag inte stå emot.
för det känns ju så bra.

morgon stund har guld i mun.
gick en härlig promenad i solen.
vår :-)

nej.
jag kan inte stå emot ångesten.
det blir en promenad.
det behövs.

soppa 80kcal
apelsin 55kcal
wokade grönsaker ca20kcal - provsmakade maten till mina matlådor

och inget utöver det.
något har hänt.
min aptit är bortblåst.
min hunger existerar inte.
ångesten är på max.

idag fick jag en intressant kommentar
L tittade på min "matlåda" den var en marmeladburk, en sådan där som "den gamle.."
L -går den att köra i micron?
Jag - det går jätte bra, och så håller den tätt i väskan med.
L -Men det är en väldigt liten portion.
Jag -nej, det är faktiskt en portion...

och det är det faktiskt.
den rymmer en tallrik soppa.
men vist är det lite mat.
gjorde soppan igårkväll.
potatis och purjo, 80kcal per portion.

fan, nu ser jag sjukhuset och får ångest.
tankar från i lördags som snurrar
varför??
hatar att jag inte vet om jag åkt med någon av dem som är på tv.
ännu mer ångest får jag varje gång jag åker, då en bekant till familjen jobba på ambulansen i U-sala
vet inte om jag åkt med honom. hoppas så in i helvet att jag inte har det.
men jag gissar att om jag skulle göra det så har får han nog inte säga det till någon.
inte ens ill hans sambo.
och det är sambon som jag känner.
henne har jag känt sedan jag föddes..

har aldrig tänkt på det.
eller jo, det har jag.
jag kan bara inte förstå varför någon skulle vilja fråga mig något..
kanske blir det en frågestund någon gång om det finns intresse för det.
men annars är det bara att ställa en fråga som en kommentar,  jag brukar svara på de flesta frågor jag får.

idag har maten gått åt helvete.
inte ens ätit mina älskade smoothies.

kan det ju ha varit.
de släppte ju hem mig.

igår kväll slutade inte bra.
den slutade inte jätte illa.
men verkligen inte bra.

hade inte sovit sedan natten mellan torsdag-fredag.
hade endast ätit en halv port havre grynsgröt.
och en riskaka fram till klockan 5 på kvällen.
då hade jag varit ute och rört mig hela dagen.
hade inte tagit min antidepp på 3dagar heller, för jag ville gå ned i vikt. (jag vet ren idioti, men det funkar ju..)
var ändå på bra humör.
kände mig pigg och glad.
drack dock lite för mycket.
men inte så mycket.
försvann bort och kunde sedan inte röra mig normalt.
en vän var väldigt snäll och hjälpte mig.
alla ära åt honom.
utan honom vet jag inte vad som hade hänt.

det blev iallafall ambulans och sjukan.
hade inte så hög promille halt, bara kring 1.
haft högre tidigare och då kunnat röra mig och jävlas med sjukhuspersonal rejält.
när jag till sist vaknade till, runt 3-4.
hade jag och J fått ett eget rum.
han satt i stolen brevid.
hade suttit där hela tiden.

läkaren kom, och självklart kom den vanliga skiten upp.
hur länge jag varit sjuk, vilken läkare jag har...
förklarade att jag hör till ett annat landsting, men att jag ska byta snart.
blivit remitterad till unga vuxna. men inte fått någon tid.
han skulle skynda på det hela genom att även han skicka en remiss.
hade tydligen väldigt dåliga blodvärden.
på gränsen till att behöva läggas in pågrund av dem.
hb under 100.
han skulle skriva ut ett tvångs recept på järn.
aldrig hört talas om ett sånt, och funderar på om det var något han hittade på för att skrämma mig..
det funkade inte.

men min läkare ska få höra om mina värden på torsdag.
det är hon som har medicinskt ansvar för mig.
och hon tar endast blodprover då mamma sagt till mig att hon tycker det vore dax, och jag sedan säger det till min läkare.
senast var nog i höstas.

de som jobbade där tyckte tydligen att jag var smal och liten.
trots att jag gått upp i vikt. väger 46,5kg nu.
jag är tjock nu.

sitter nu och känner mig mest apatisk.
hatar att detta hände.
ska sluta dricka.
och så vet jag inte om jag ska säga detta till mina föräldrar.
de mår ju bäst av att inte veta.
men samtidigt är ärlighet viktigt..
svaret i rådande stund  är stesolid.
hade för övrigt inte tagit några tabletter allt igår.

är äcklig,
fet och äcklig.
äter för mycket.
massa skit.
jag har ingen kontroll.
så jävla äcklig.
ångest helvetet tar kål på mig!!!!

jag kämpar verkligen nu.
jobbar varje dag för att få i mig tillräckligt.
trots tappra försök har jag svårt att komma upp till ens 600kcal
har sådanna begränsningar på vad jag "får" äta
mest äter jag smoothies, gjorda på; jordgubbar, vatten, halv banan, en drygt en halv deciliter lättyoghurt
 gott men ganska näringsfattigt..
men jag får förbättra mig..
tack och lov så äter jag lunch med vänner varje dag, annars hade den med varit en smoothie.

nu börjar kampen.
nej, nu fortsätter kampen.
ska sluta spy, sluta hetsäta, ska sluta skada mig själv.
jag vill, jag kan och jag måste!

jag börjar med små mål. som inte på något vis är små
jag börjar med att göra mig av med rakblad och glasbitar,
och så ska jag försöka att få i mig något till middag.
varje dag.
för att minska suget.
gå emot mina demoner.
sluta svälta.
fast just sluta svälta, det vet jag inte om jag kan eller vågar.
men försöka kan jag ju alltid göra..

visst vet mina föräldrar om att jag har anorexi.
dom har stöttat mig i alla år.
svårt att missa alla behandlingar jag gått på..
nej, det dom inte vetat är hur det  har varit det här året.
på något vis trodde de att jag inte spydde längre, eller att jag inte skar mig längre.
vilket jag önkar att jag inte gjorde..

ja, det var lika bra att de fick reda på skiten.
att allt inte är en dans på rosor.
att jag fortfarande har en bra bit kvar, även om jag redan kommit grymt långt.
de fick reda på att jag skurit mig under året, och det rätt så rejält..
att jag spyr och hetsäter.
men nu ska vi jobba tillsammans för att jag ska sluta med det.
för jag vill ju verkligen det..
inga mer fula ärr.
inga mer magsköljningar.
visst borde jag klara det, men det känns så svårt och stort.
men ajg har klarat av att inte spy och inte skära tidigare.
så jag klarar det nu med.
det måste jag bara.

så kom det fram.
mamma och pappa vet nu hur det ligger till med mina problem.
lika bra det.