maten idag har gått något sådär.
inte bra, men det var inte mitt fel.

jag är van att alltid tänka på mat.
när jag inte äter, tänker jag på det jag har ätit eller det jag ska äta.
varje dag avslutas med att jag går igenom allt jag ätit, räknar kalorier och bedömmer.
varje dag börjar med en noga kalkylering över vad jag ska äta under dagen.
jag tänker hur jag ska komma undan, hur jag ska äta ultimat.
inte för lite så att ämnesomsättningen sjunker, inte för mycket så att jag går upp i vikt.
jag tänker extremt mycket på mat.
på vikt,
på mina mått,
på motion,
på bmi
och så till allt det där en massa ångest.

kul liv?
nä...
det värsta är att jag helt enkelt accepterat att det är så.
jag har accepterat att jag hela jävla tiden ska vara fokuserad på vad, hur, när och om jag ska äta.

men idag.
det har varit så mycket med skolan,
jag hinner inte tänka på mat.
och det är så underbart.
problemet är det att när jag inte tänker på mat så glömmer jag bort att äta.
jag har nämligen inga normala hungerkännslor.
jag blir inte hungrig.
jag äter när klockan säger att jag borde äta.