det gick.
att fåihop det.
nu ska jag bara INTE riva upp det.
för då blir det ett jävligt ärr.
2cm brett 7cm långt.
fan.

råkade skära mig.
för mycket.
det behöver sys.
men så fan heller.
tejpar väl ihop skiten och får låta det vara.
fan nu blev det blod på tangenterna..
hur blev det så här?

nu är helgen över.
det känns lagom bra.
sitter här i min lya jag och scott.
känner mig tom inuti
och så fort jag känner mig tom kommer ångesten.
hela jävla tiden.

och jag vill gå ned i vikt.
och jag vill skära
och jag vill bara försvinna.

för det här med livet känns bara piss.
när jag tänker på min möjliga framtid blir jag bara ledssen.
jag vill inte plugga klart, börja jobba, få barn, köpa bil, åka på charter resa under loven...
jag vill inte pressas in i den formen.
jag vill inte!

men jag vet inte vad jag vill istället.
jag vill vara smal.
smalast.
jippie! vilket underbart mål.
men det är just det, det är ett mål som går att måtta, mäta och framförallt som går att uppnå.
att vilja bli lycklig är så diffust, att vilja bli normal är så trist och otillfredsställande
att hela tiden sträva efter något känns så mediokert.

så jag pillar i mig äckliga laxerpiller och fingrar på rakblad istället.

idag har varit ångest,
massa mat,
massa kalorier.
äckel.
vill skära.
får se hur det blir.
brände mig för övrigt i förrgår.
skit dumt, men jag kunde inte låta bli.

nu är jag hemma i huset.
det känns okej.
tvättar och annat sånt som är bra.
men jag måste äta massor och det orkar jag inte.
men det är bara idag och halva morgondagen för sedan åker jag hem till mig igen.

försöker att lägga upp en plan på viktnedgång.
0,5kg i veckan?
det är rätt lagom.2kg i månaden.
fast det får gå snabbare, det gör inget...
fast går det för fort så märker alla det. (alla= mamma och pappa)

sen vill jag inte sabba det här.
för jag trivs.
men som 42-43kg så kan jag plugga.
det är bara ned 2-3kg.
det kan försvinna på en månad,
sen är det baara att köra på!

nu ska jag åka hem över helgen.
det känns inte bra.
är orolig,
över maten.
vill gå ned ned ned...
vill till mina 43kg.
eller var det 42, eller kanske 40?

vem vet.
smal ska jag bli allafall.

för jag ska gå och lägga mig nu tror jag.
var på en sittning idag (min första)
jag utmärkte mig nog som ätstörd.
tyvärr.
vill inte få den bilden.
frågade om det fanns light läsk.
det fanns det inte.
så det blev vatten (trist)
när maten kom så gick det inte bra.
veg chili sin carne,
år lite ofarliga delar. såg typ inte ut som jag rört maten,
och alla andra åt jätte fort!
sen var det en glasspinne till efträtt.
jag tog två tuggor och sedan la jag den ifrån mig.
min bortskavaljer ville dock gärna ha den, så han fick äta upp resten.
och ja...
det var väll vad jag åt.
kände lite blickar, man det kanske bara är inbillning.

nu ska jag sova.
god natt.

usch, för en stund sedan fick jag ångest över att behöva åka hem i helgen.
då måste jag ju äta mer...
blä-

massa med nollningen.
fulla dagar...
men grymt kul!

träffade c idag.
det var... ansträngande.
hon hade gått ned en del i vikt sedan vi sågs sist, och det var lite jobbigt.
så jag började måtta och mäta, och ännu värre,
en del av mig konstaterade att jag är smalare.


maten för min del går åt helvete, eller toppen.
beroeende på hur man ser det.
äter typ inget.
kräm till frukost, och inget sedan dess och nu lite nd och sallad.
yes. go girl (ironi)
ska försöka tvinga i mig en hel nd, men det är inte så lätt för jag började med att hälla ut två tredjedelar i avloppet. bara för att jag inte ska dricka det.
dubbelt.
kan ju öppna en till.
men det känns fel.


mina sår gör ap ont.
har gjort dom på höften typ.
och jag stöter i dom hela tiden och alla byxor skaver.
och dom vätskar.
skit.

45,1kg
nice :)
i måndags visade skit vågen 46,5kg och förra veckan hela 47kg!
men nu är jag iaf nera på min normalvikt.

men lite mer ska jag ned.
42kg

i samband med nollningen så verkar det som om jag är smal.
fått höra att jag är smal,
att jag inte kan väga mycket mm
och det känns så fel.
jag är INTE mager, inte ens smal.
jag är normal.
inte skurit mig idag, trots att jag velat,
det är bra bra bra.

men ikväll var nollningen riktigt trevlig.
och jag är glad.
fast då får jag ångest över scott.
att jag försummar honom..
men nollningen är ju bara i två veckor..
dålig matte.

varför har jag trillat tillbaka?
jag hade inte gjort något på jätte länge.
och nu har jag satt igång igen.
varför?
nu är suget tillbaka.
tankarna är här igen.
och de försvinner inte.
de kontrollerar mig.
än så länge har jag lappat ihop skiten själv,
men om jag fortsätter kommer jag förr eller senare behöva hjälp.
fast dit är det ganska så långt.
för jag gör sånt som behöver sys nu.
lär väl bli jävliga ärr sen, men nu slipper jag iaf stygn märkena.
och jag skiter i om jag får fula ärr.
orkar inte bry mig.
det är inte som att jag har tänkte leva och bli gammal.
jag ska bara överleva scott med några dagar.

dagens matintag blev:
frukost: light kräm med lite mjölk och müsli ca 70kcal
lunch: en halv chiabata med pålägg säkert 200kcal
middag: morotsallad ca 100kcal
mellisar: en nektarin och ett äpple 100kcal

total: ca 500kcal.
för mycket.

min frukost blev kräm,
såklart.
ca 70kcal, med mjölk och lite flingor.
sen kom mammsen förbi för en stund sedan,
hon hade köpt chiabata.
vi delade på en, men det blev för mycket ändå.
kan gissa att det blev 200kcal.
kanske inte rikigt, men nästan.

så nu blir det inte mycket mer idag.
för max 500kcal/dag denna vecka.

jippie,
mitt under uppropet satte min mage igång att kurra.
högt.
kunde ju inte gärna banka på magen där,
så jag klämde på den så gott det gick.
efter en stunde gick det hela över,
men jag hatar magkurr.

fösta gången jag hade sex satte min mage igång att kurra.
vi skrattade lite,
men sen var det liksom mest jobbigt.
för den håller på i ca10-15min.

jaha, igår kväll vart inte bra.
min vän rakblad kom fram.
och det blev lite för stort,
men jag har tejpat ihop det så gott det går.
när jag insett att det blivit lite för stort reste jag mig,
och var über snurrig.
hela jag darrade och det var svart för ögonen.
la mig ned och allt bara snurrade.
sedan när snurret var bort fick jag värdens magknip.
petade i mig en ipren och masserade magen tills jag somnade.

det blev några tuggor på laxen.
känndes rätt okej.
tar nog lite light glass eller light kräm (håller med dig, den är super!!!) sedan.
och masssssssa te.

men nu ska jag ta mig ett bad.
läsa lite,
och så planera morgondagen.
vad jag ska äta,
vad jag ska ha på mig,
vad jag ska göra och när jag ska göra det.

att planera tycks vara en av mina favorit sysselsättningar.
fast det är nog lite sjukligt.
kontrollbehov eller något.
kl x ska jag gå en promenad,
kl x ska jag äta det,
kl x ska jag städa badrummet.
kl x ska jag läsa
osv...

men jag tycker om att veta vad jag ska ha för mig,
och så vill jag vara på den säkra sidan så att allt jag vill få gjort kommer med.
dessutom är jag galet förtjust i att skriva ned det på listor och sedan få bocka av.

ja ja, nog om det.
bada var det.

min älskade morotssallad:
en riven morot, en appelsin klyftad och klippt i småbitar samt lite russin.
smaskens!

har en bit lax på 50g framför mig men jag vet inte om jag ska äta den..
tänkte att jag skulle få i mig lite,
mamma skickade med bulgur och lax.
bulguren slängdes men lite lax kunde vara bra tänkte jag.
men nu vet jag inte om jag tycker det är så bra längre.
får se hur det går.
kanske halva?

jaha, har varit här sedan halv två.
har fått i mig en riskaka sedan dess.
kanske borde äta något.
men jag är inte hungrig.
känner mig så stor och svullen.
nervös,
eller jag vet inte.
är inte nervös inför imorgon.
jag ska ju bara ha upprop imorgon.
det är inte mycket mer än det.
för jag skippar allt som har med nollning att göra.
och det känns helt rätt.

går nog ut en stund tror jag.

varfrö är jag så nervös?
jag bodde ju i lägenhetn i våras.
är så rädd för ensamheten,
och för maten och självskadningen.
men förhoppningsvis så går det bra..

idag ska ajag packa ihop och flytta hem till min lägenhet.
skönt.
men något som är jobbigt,
mina föräldrars koll på mitt matintag.
orka ljuga om de ska ringa varje dag och fråga vad jag gör för middag.
eller lunch, eller frukost.
och min mamma kommer dessutom att sova hos mig vissa nätter.
hon jobba i uppsala, och när hon arbeter kväll och sedan morgon så tänker hon sova hos mig.
det är lite jobbigt,
dels för att hon kommer kunna se vad som finns i mitt kylskåp och dels för att min frihet förminskas.
jag beöver få vara självständig.
jag behöver få kontrollera mitt matintag.
ja ja, lögner om mat är jag ju van vid...

jag har tittat mycket på superskinny vs. supersize och det jag reagerar på är deras bmi:n.
dom är inte jätte låga.
men ändå är dom smala.
smalare än mig, men med högre bmi.
OCH DET ÄR INTE INBILLNING
sen så äter de inte så lite heller.
1000kcal om dagen år väl den som åt minst.
har "bara" sett fem avsnitt än, men 1000kcal har varit lägst hittils.
det är inte jätte lite.
jag levde under hur många månader som helst på 200-300kcal om dagen.
nu tänker jag inte räkna efter, men på måndag ska det bli max 500kcal om dagen.

och sedan är det idioti att hälla upp maten de äter i ett rör.
hur äckligt är inte det?
att se kaffe, cigaretter, smörgåsar och annat blandas?
jag blir så äcklad.

igår var jag smart (nej) nog att se ett avsnitt medan jag åt min middag.
sedan tttade jag på pro-ana video när jag gjorde kvällsgympa.
det känns som ett bra uppläg.
eller inte

idag är jag snurrig och darrig.
det brukar bli så, åt lite igår och när jag sedan äter "mycket" idag så blir jag darrig.
förstår inte varför, men jobbigt är det.
klunkade i mig lite nd och sedan efter ca en halvtimme blev det bättre.
för jag klättrade i äppelträdet så jag ville inte ramla ned. håller på med min sista sats hemlagat äppelmos.
det är mums! och nyttigt.
tar sötningsmedel istället för socker!

idag är sista dagen här hemma i huset.
det innebär sista dagen med föräldrar som kontrolerar vad jag äter.
och jag längtar så mycket.
vill få sjunka in i svälten.
så ned i vikt.
42kg here i come!

men så jävla underbart är det ju inte för även:
hej, självskadning,
hej laxer medel,
hej älskade toalett,
hej alla medeciner,
hej oro från läkare och föräldrar,
hej ångest.

men skit samma.
jag vill ned.

reflekterar över mitt liv.
hur jag har "valt" att leva.
vad jag har valt att fokusera på.
mat.
svält.
anorexi.
självskadning.
tänk om jag hade vetat hur det skulle bli?
hade jag valt att leva på samma sätt då?
eftersom jag inte vet om något annat liv så svarar jag ja.
ända sedan jag var 11år har banting alltid funnits som en stor del i mitt liv.
något som varit viktigt.
viktigast.
så många år av mattankar, banting, svält och ångest.
och om jag tänker tillbaka ett år,
och ställer mig frågan har det senaste året varit värt att leva?
nej.
om jag tänker tillbaka två år?
nej.
tre år?
nej.
fyraa år??
nej.

om jag tänker ett år framått, kommer det att vara värt att leva?
hur ska jag veta?
bara jag kan göra en förändring.
kommer jag att göra det?
jag vet inte.

handlade mat.
fick en trevlig kommentar från en ung mamma (~30år).
"jösses, ja, äter man bara light så fattar jag att man blir så mager som du är."
jag bara stirrade tillbaka och mumlade något om att jag uallafall köpte mellanmjölk.
i min kasse låg det: light saft, light kräm, light glass, cola zero och en liter mellanmjölk.

är i min lägenhet nu.
på måndag börjar jag...
och då börjar mitt liv då jag får bestämma vad jag ska äta.
det känns som om det kommer att gå sådär.
vill så gärna gå ned lite i vikt.
42kg.
lagom.
fint.

vill även skära.
river upp de två sår jajg redan har minst två gånger per dag,
men det räcker inte...
jävla skit.

obehag.
fick precis ont i bröstet.
det händer till och från,
men det försv inner inte.
och det gör mig orolig.

jag fattar inte varför ajg ska hålla på och "hätsäta" på det där viset.
jag har aldrig gjort det förut, men det kommer mer och mer, oftare och oftare.
visserligen äter jag inte extremt mycket.
men för mig är det jätte mycket, och jag hatar att spy.
jag är inte ens särskillt bra på det.
ändå plågar jag mig igenom det hela.
efteråt mår jag dessutom piss,
ångest upp till öronen,
är svag och darrig,
och stört nog hungrig.
fast det kanske inte är så konstigt,
först äter jag en massa fort och fokuserat,
sedan åker det upp, och jag är noga med att rensa.
så då blir ju magen nästan tom.

sedan är det det här med hur effektivt det är med självrensning.
kunniga säger att det inte är effektivt.
men dom kunde fan inte säga att det är det,
så det kanske bara är propaganda?
kanskke lite paranoid.
men jag har så svårt att se att det inte skulle funka,
för jag sköljer, och allt kommer ju upp och är i princip likadant som när det åkte ned.
det moste ju ha någon effekt?

nåja, slut på äcklet.

fucking jävla apskit vad allt är jobbigt i mig just nu.

ursäkta språket

jag har inte gjort ngt dumt med häftpistolen... än.
men jag har ätit massa,
jag börjar närma mig hätsätning.
piss.
köpte naturgodis, toppade med joghrt och honung, samt riktig rabarber saft.
det hela avslutades så klart vis toaletten,
och jag är noggran,
sköljer med vatten tre gånger.
tills vattnet är klart.

det puckade är att jag inte ens tyckte att maten var god.
jag njöt av de första tre bitarna godis.
sedan åt jag bara för att jag viste att det skulle upp.
nästan tvingade i mig.
jag är störd..

imorgon ska jag hantera en härftpistol.
skit.
jag har dumma dumma tankar.
borde inte, men jag vet inte om jag kan låta bli...

men imorgon ska jag äta helt själv,
eller ensam iallafall.
då blir det bra. härligt.
imorgon ska min mage vara härligt tom.
äntligen.

var hos min nya terapeuft i dag.
det känns INTE bra.
jag vill inte gå hos henne.
men det kan jag inte säga rakt upp i ansiktet på människan.
få jag försökte komma undan.
jag ska ringa till henne och bestämma en tid.
ska jag ringa...? tror inte det.

var hemma i min lya idag.
ställde mig på min väg.
den visade minst 2kg för mycket.
visserligen var det sent på dagen,
men så mycket ska den inte visa.
tack och lov att plugget börjar,
för de där 2kg ska bort fort som fan.
och jag vet att det kommer gå på en vacka,
de där två kilona är sådanna som försvinner på ett kick.
ned till 45 går jag fort.
den är sen det blir svårt.
men till 42kg ska jag iaf.
och stanna där!
inte upp, inte ned.

en bild från ibörjan av sommaren.
mina amar ser ju smala ut!
till och med lite (nja...) läskiga ut.

midja 54cm
höft 78cm

blä, vad stor jag är.
varför skulle jag plocka fram och mäta?
pucko.

så står jag lutad över toan igen.
göt situps så jag får skavsår på ryggraden.
vill banta bort minst 5kg.
och det kommer jag göra.

det är kväll och jag kommer vara vaken i flera timmar till.
inte ens närheten av att vara trött.
om en vecka börjar jag.
kort kvar nu.
scary...

måste träffa skitläkaren och få henne att skriva ut stilnoct.

ångest.
över framtiden och det här med plugg.
kommer jag att palla det?
samtidigt som jag har en hund att ta hand om?
...oro...

ångest över maten, äter alldeles för mycket.
men imorgon är det vardag.
då blir det bättring.

varför blir jag alltid sugen på att småäta de dagar då jag äter mera?
närdet är en dag då  jag inte äter blir jag inte ett dugg sugen på att småäta,
omfamnar hungern och känner mig stark, oemotståndlig,
men så fort andra är hemma börjar det krypa i mig och jag tar små saker,
typ några russin,
en riskaka,
ett äpple,
en halv kaka.. (som jag ångrar och spottar ut)
och det ger mig ju bara ångest då jag redan äter mer än jag vill..

äh, jag tejpade igen skiten.
ska låta det vara nu.
kan inte fortsätta på just det såret för då kommer det att bli ett hål rätt in i mig.
lagom trevligt.

hatar att det är helg.
måste äta så grymt mycket.
känner mig enorm.
fuck jag är fet.

jag lekar med lågan.
eller nja,
men det känns så.
sitter nu varje kväll med mitt rakblad.
fattar int vad jag håller på med...

men nu är det något tyst ritual..
skär i samma jävla sår.
lite djupare och djupare för varje dag.
tejpar det på dagen så att det inte ka aläka för mkt.
jävla planering.
borde sluta.
men nu har jag fått ett sug.
och fanskapet är ändå djupt och kan likaväl hålla på ett tag.
det blir ju inte mindre för det.
men jag vet..
skit på mig--

fan vad jag hatar alla idiot skit kommenatrer jag får av folk som bara vill göra reklam för sin egen blogg.
om de ändå ska skriva något kan de väl anstränga sig att få till något passande?
men skit samma.

det är inte bra med mig.
inte alls.
var hemma hos en vän och såklart kunde jag inte motstå vågen i vännens badrum.
hur skulle jag kunna gör det?
klockan 23,30,
jag har drukigt massa läsk och är förstoppad,
ändå måste jag ställa mig på vågskiten.
gå förbi en våg utan att testa?
det går ju inte...
jag har stält mig på vågar i affärer så jävla beroeende är jag.
ljugit för att få gå iväg till våg avdelningen ensam,
tagit av skor och jacka,
skitit i alla blickar.
bara måste testa,
se vad den visar..
det är nog ett beroeende.

igår kväll var det tungt.
jag visste inte vad jag skulle göra.
kunde inte somna.
alla tankar kom.

och så plötsligt satt jag där med ett rakblad.
jag vet inte riktigt hur det gick till.
men jag tyckte inte att det spelade någon större roll.
gjorde det en bit från det förra,
bara ett ställe att gömma.
och nu finns det ingen anledning till att någon skulle se.
så jag tycket inte att det var en så stor grej.
stort var det inte heller.
det är mer det där att har jag gjort det en gång blir det lättre nästa gång,
nu har jag gjort det två gånger och nu är det ännu lättare än innan..

är nu avklarad.
500 situps
100 armhävningar
500 "kvä-armbåge-ben-lyft" per ben

det tar en stund.
men är inget mot vad min kvällsgympa var en gång i tiden.
då låtsades jag bada,
samtidigt som min 36kg kropp genomled över 1000 situps och 1000 benlyft, mm

jag hatar när ångesten slår till.
av något jag läser, ser eller hör.
något som inte betyder ett skit för andra.
gör så att jag går upp i taket.
får panik och vill dölja det.
så jag sitter och ler låtsas som om jag inte reagerar,
medan knuten i magen blir större och större,
växer med väldigt fart,
får mig att må illa,
får mig att känna panik.
skapar ångest med andra ord.



och får mig att vilja skära

idag känns saker och ting inte bra.
jag mår psykiskt dåligt,
vet inte vart jag ska ta vägen.
vill springa och görmma mig.
har knäppa tankar som jag inte riktigt orkar skjuta undan..

maten idag känns dock mycket bra.
har varit ensam ända tills nu
och det passar den sjuka delen av mig på att utnyttja.

trots att jag ätit ett äpple, en morot,  en appelsin och några russin 
så känner jag mig förvånansvärt mätt och dessutom uppsvullen.
kan ha att göra med att jag hinkar i mig light saft..

har en idiotisk huvudvärk.
magen krånglar,
det är visserligen rätt skönt då maten är så jobbig..
och så river jag upp såret hela tiden.

de är liksom inte med mening,
men det bara blir så.
hur kan jag ha sår och låta det vara?
det finns inte i min värld.
men det är ju därför jag har 6märken på ena benet och 3 på det andra.
det är småsår som jag rivit upp och rivit upp.
nu är några fortfarande upprivningsbara (2st)
de andra har "läkt" och ser förfärliga ut.
typ som cigmärken.
eller svinkoppor som mamma så milt uttryckte det.

och maten ja,
skit helvets jobbig.
men imorgon jobbar mamma och då blir det bättre.
hoppas jag.
fast inte för bra,
för inte gå ned i vikt,
nej,
usch,
ja.

veling och jobbigt?
så förbannat.

och flummigt.

äh,
jag är trött på revbens bilder och sån skit.
kom jag på.
tar nog bort några nu.
men det går väl i perioder.
ibland är de visst meningsfulla men ibalnd bara skräp.

och för fan, sluta göra reklam på min blogg.
detta är ingen "trevlig blogg"
fan, vad jag är less på sån skit.

sitter här och känner mig stor.
ångest ångest upp till öronen.
magen är enorm, mina föräldrar är här.
då blir maten värre.
vill bli smal igen.
gå ned.

men om två veckor börjar det.
konstigt.
oroligt.
ska jag bo själv igen?
ska jag plugga?

ingen har märkt mitt sår.
än
måste gömma det.
inte riskera något.
studier och vikt nedgång.
l ä n g t a r

jag tänker inte ge en massa tips på hur man blir mer ätstörd.
visserligen gör jag säkert det indirekt.
men jag tänker inte göra det medvetet.
så istället öfr att berätta om vilka laxer som funkar bra ska jag dra lite information om laxermedel...
trist, jag vet, men skit samma, så blir det.

jag har aldrig missbrukat laxermedel under längre perioder, gör man det så kan man förstöra sina tarmrörelser helt och hållet och inte fugera utan laxer, men det vet ni säkert redan. det vet alla...
jag har däremot använt det regelbundet under perioder.
jag har petat i mig mängder av laxer.
först den rekomenderade dosen,
sedan lite mer än rekomenderat,
och tillsist mycket mer än rekomenderat.

laxermdel reducerar bara kalorimängden med ca 4%.
dvs av 100kcal så försvinner 4kcal,
det är sjukt lite.
med tanke på allt jävla obehag man får av skiten.

i början var det ganska så smärtfritt.
tog pillren på kvällen och sedan verkade de på morgonen.
men sen blev det annorlnda.
det räckte nämligen inte längre med den rekomenerade dosen.
så jag tog lite mer.
sen funkade inte det heller,
och då tog jag ännu mera...
jag använde kanske laxer en gång varje vecka, så det var inte så tätt intervall, gjorde det innan vägning.
hade jag gjort den en gång inna, så var jag ju tvungen att fortsätta--
nu mår jag bokstavigen illa bara genom att tänka på tabletterna.

jag har tagit laxer vid tillfällen då jag känt mig uppsvullen, innnan vägning, när jag tyckt jag ätit för mycket, efter en "hetsätning", i samband med viktiga tillfällen mm.
det har resulterat i så mycket äckel.

jag har behövt sitta på toan i flera timmar.
jag har spytt galla,
jag har mått dåligt hela dagar,
jag har behövt skita utomhus då jag varit ute och gått,
jag har fått kraftig värk i magen,
jag har svimmat,
jag har behövt ligga i sängen hela dagar,
jag har gjort på mig,
jag har fått feber,
jag har haft en mage som mullrat som åska,
jag har vid två illfällen spytt då jag sett tabletterna innan jag ens tagit dem!
mm.
antagligen händer detta mest då jag tagit för mycket,
eller tagit då jag inte haft något i magen.
orkar inte dra allt som händer,
för det är så jävla äckligt.
men jag berättar det ändå.
bara för att jag kanske har en liten liten möjlighet att påverka någon.

trots allt detta obehag,
så händer det att jag tar laxer ibalnd,
bara för att gå ned i vikt.
fast det inte funkar!
börja aldrig använda laxermedel.
det är så äckligt, så jobbigt, så onödigt och så korkat!

varför gör jag sådanna dummheter?
hätsäta,
okej, jag vet att det inte är som att hetsäta på rikigt, för de vräker i sig mängder av mat.
jag äter inte så mycket;
ett glas o'boy på massa pulver, några skedar nutella, lite tårta, två chokladbitar, en tesked sylt, samt en halv nd.
och jag äter inte så fort.
nej, jag sitter ned, lugnt och fint.
ibörjan tänker jag att det ska få stanna.
att jag ändå ska stå still i vikt så att ingen blir orolig.
att det är för mitt eget bästa.

men sedan vänder det.
jag får panik och inser vad jag gjort.
i ärlighetens namn så vet jag nog redan innan att det inte ska få stanna,
jag bara hoppas att det av någon outgrundlig anledning ska bli så...

men sedan blir det som alltid toan.
tårar samtidigt som allt kommer upp.
dricka vatten.
skölja,
upp med vattnet,
dricka vatten en gång till,
upp med vattnet.
sedan en sista gång med vatten,
och därefter kommer städandet av toaletten,
då jag är darrig och snurrig.
känner hat och äckel, tillsammans med lättnad och ångest.
känner att nu blir det inte så här på ett bra tag.
hetsätningen inträffar sällan,
men spy inträffar rätt mycket just nu.
det går i perioder.

ja, jag åt en bit tårta.
ibland har man inget val.
kusinen och jag gjorde den tillsammans.
så det var svårt att slippa undan.
i sådana stunder är det bra att kunna spy.
även om det känns för jävligt.
så slipper jag iallafall ångesten.

idag åker de andra iväg.
så jag kan äta vad jag vill.
dvs ingenting.
eller min låg kcal kräm.
fast jag borde äta..
borde inte gå ned i vikt nu.
då blir alla så oroliga o jag ska fixa hösten.
och tro mig, det kommer jag inte att göra.
eftersom jag ska ned i vikt.
visserligen bara 5-6kg men för min kropp är det ganska mycket.
kanske fixar jag det.
man kan ju alltid hoppas.
för jag hatar den här äckliga kroppen, med allt äckel fett på.

40kg är bra för mig.
bmi 13.4
fast 39kg ser ju bättre ut, då blir det bara 13.

blev en andra gång iallfall.
inte pannkakor.
tårta.
bara behövde komma upp.
usch.
hatar det där.
men ibalnd bara blir det så.

det luktar pannkakor och de sätter sig i halsen på mig.
i näsan och i skallen.
känns som jag har ätit,
känns som jag ska.
men om jag gör det måste jag spy,
och det orkar jag inte göra en andra gång idag.
åt fyra riskakor med marmelad.
de åkte upp.
riskakorna är på 30kcal styck,
men det gör mig inte så mycket.
det var marmeladen...
lunch blir hallonkräm utan socker på 20kcal/dl.

frukost avklarad.
känner mig inte på topp idag
men skit samma.

skulle svara på frågan vad jag väger om jag visste.
men jag har ingen tillgång till någon våg.
jag vill verkligen vet, men då måste jag hem till min lägenhet,
och det dröjer,
mormor och morfars våg är gömd någonstans. på mammas begäran.
letat frenetiskt några ensamma timmar.
men inte gjort några framsteg.
bilderna är dels gamla dels nya.


men flin, vem är du?
hur känner du till mig?

oj oj oj,
vad kommentarer.
vart kom ni ifrån?

ska strax ut på en rensande promenad.
ett halvt ägg till middag
sallad och låg kcal kräm
gröt till frukost och en våffla till lunch.
en jäkla våffla.
jag gillar inte våfflor ens (tror jag)
våfflor är onyttiga,
jag äter inte våfflor.
men vi var borta och det fanns inget alternativ.
spy gick inte heller.
äckel.

känner mig så enorm.
hatar allt fett överallt.
all panik, all ångest.
alla bilder i min skalla,
alla kaloritabeller,
allt som får ätas alt som inte får ätas.

fetto

jag stannar här.
gick ut till huset på gården och bröt ihop där.
mördade armar och ben.
slog och skrek.
grät.

tog tre femmor stesolid,
blev lugnare efter ett tag.
ringde hem,
mamma gjorde mig ännu värre,
pappa gjorde mig bättre.

ska lägga matten åt sidan,
lite av den iallafall.
får sådan prestationsångest.
nämnde inte skiten med maten,
att det inte går så bra..
men orkar inte bry mig.
stolt att jag inte skar mig.
mycket stolt.
för jag har nog badat klart för i år,
så det gör inget om jag råkar skade lite.
haha, det där tror jag inte på själv ens...

mår bättre idag iallafall.
svårt att förklara för mamma sedan att alla mina 15stesolid tagit slut redan..
måste ringa olga och så få nya.
olga som vill att jag inte ska ta så många...

träffar henne i september.
v får ta den skiten då.
suck.

mår inte bra.
åker nog hem tror jag.
är bara här för att slippa äta.
jävligt dålkig anledning.
åt på mc donalds idag.
en mcbean som jag spydde upp och hela jävla toakön hörde.
för jag bröt ihop samtidigt och ville bara dö.
jippie.

påminner om den gången jag skar mig inne på en mcdonalds toa, och sedan kom jag på att det var kö, och att det var blod överallt och jag orkade inte ta hand om det.
rusade bara därifrån.

och efter vi hade varit på mc donalds åkte vi förbi sjukhuset där det stod anoreximottagning och ångesten bara växta inom mig och äcklet och hatet. och jag ville gråta, dö.
skita i allt.
går nog ut till huset på gården.
ligger där och bölar.
skiter i att plugga,
skiter i allt, för sjutton.
jag orkar inte just nu.
jävla själv påtagna plugg.
idiot unge.

vill ringa pappa eller mamma bara gråta, känna mig liten.
men jag ska inte göra det.
för pappa kommer sätta sig i bilen, åka hit på en gång.
det är över 40mil.
han åkte upp till sälen en gång och hämtade mig.
jag var där med mina vänner, ganska nyss utskriven fårn sjukan.
levde på tomatsoppa, sån där på burk.
åt den så svag jag bara kunde.
åkte skidor och fick sedan ett sammanbrott.
pappa satte sig i bilen, och var uppe hos mig klockan 5 på morgonen.
det är över 50mil.
jag har underbara föräldrar.
bättre än jag förtjänar.
för jag är en jävligt jobbig dotter som orsakat så mycket ont.
och det värsta är att det är inte över.

jag längtar tills den dagen då scott dör, så att jag kan få gå på min första och sista begravning.
få ett slut på jävlighten.

det kliar i mina fingrar.
vill skada, förstöra.
såra.
varför?
det utlöstes av måttade av mina lår.
så feta de var.
kände fettet under huden, ser fettcellerna.
vill skära upp och ta bort dem.
fettsugning med sugrör borde fungera.
men det är bara tankar.

minns då jag på allvar tänkte att jag skulle fettsuga mig.
min rumpa och mina lår.
man måste säkert ha ett visst bmi för det.

härom dagen kom jag och tänka på hur jag ville se ut som "vuxen" när jag var 11-12år.
jag ville vara lång, smal (inte mager, smal, normal, som typ alla fotomodeller) ville ha större bröst, ha ett vackert ansikte, vara sexig och snygg.
den bilden är så långt ifrån vad jag vill nu.
då resonerade jag så att mitt ansikte aldrig kunde bli snyggt, inte utan att operera, och ansiktet skulle jag nog inte röra, endast brösten skulle förstoras och rumpan förminskas. men eftersom jag var för ung för det så tänkte jag att jag får arbeta med kroppen, se till att den blir fin. och redan då var smal=fin inpränta i min skalle.
jag minns oxå att jag redan som 6årin tyckte att jag var ful. att jag var fulast av alla.
jag minns inte tiden då jag inte såg mig som tjock.
först i åttan insåg jag att jag var smal och ätstörd. långt efter alla andra.
jag trodde nämligen att alla kvinnor bantade och ville gå ned i vikt. detta trots att min mamma inte ens försökt gå ned i vikt någon gång. jag bara trodde att det var så.

jag minns hur jag och elin vägde oss som 10åringar.
och att jag skämdes för att jag vägde mer än henne. men att hon var mycket kortare än jag resonerade jag inte över då.
jag vägde mest. punk.
jag var tjock.

och så har jag varit tjock hela livet.
och är det fortfarande,
och jag kommer alltid att vara det.
men det har jag accepterat.
det gör mig inget.
jag kan leva ett halvt liv.
bara jag får svälta, vara underviktig men ändå tjock.


oj, jösses, massa svammel.

pallar inte med den här kvällsångesten.
är så orolig för att jag ska ligga vaken länge.
men nu flyttra jag ut i huset på gården.
då kan jag låta mer...
men ingen toa.

min mage är enorm.
trots att min middag var liten.
äter så förbaskat mycket sallad,
det är det.
och grön ärtsoppa.
här snackar vi kalorier på hög nivå (ironi)

ska ta te nu.

sitter och krånglar med matte.
det är svårt...
och jag blir på sämre och sämre humör.
funderar på att gå vidare till nästa kapitell och göra det här hemma då pappa kan hjälpa mig...
får se.

såret är inte infekterat.
bra.
och jag lyckades dra ihop det rätt bra.
så det blir rätt okej.

inatt när jag inte kunde sova kom alla skit tankar och jag visste inta vart jag skulle ta vägen.
hoppas att jag somnar ikväll.
orkar inte ligga vaken med mina tankar.

mer matte

borde sova.
men ångest i mig.
vill så gärna gå ned i vikt.
bli smal.

bilder.
vet inte om jag bordde publicera dem.
men orkar inte bry mig.
har ju näsan inga läsare.
och vill man se anorektiker är det ju bara att googla.
så jag lägger upp mina bilde.
för mig är dom starka.
uttrycker ångest, längtan, hat, lycka, saknad och sorg.
andra ser kanske inget av det.



men jag bloggar för min skull.
vet inte ens varför.
ett inre behov gissar jag.
som terapi.
kanske.

piller
jag har flera stycken här.
som jag skulle kunna peta i mig.
bara för att få lugn och ro.
15stesolid,
15propavan
mirtazapin, cymbalta och alvedon.
inget man dör av,
men bara frö att få lite lugn och ro.

morfar har en STOR ask med alveon.
och en massa andra medeciner.
en gång tog jag av dem,
det var tydligen farligt.
blodförtunnande, blodtryckssänkande och nått för hjärtat.
men jag ska inte göra det, inte ta av hans piller.
ingenting.

skulle vilja skära,
men mamma kanske märker.
hoppas på ösregn och inget bad.
dessutom syns det bara när jag har vanliga trosor.
boxer döljer det.

idiotisk att göra det.
men det bara bev.
och nu är längtan större.
vill fortsätta på det jag redan har.
men f å r   i n t e

mat mat mat och mat prat.
kom in i en disskussion om mina matprinciper med mormor, hon tycker att jag har för många principer.
att inte äta ost, inte äta smör, bara dricka light dryck...
sedan säger hon att jag behöver bli lite kraftigare.
själv behöver hon gå ned lite.
igår nämde hon dessutom att min syster börjar få dubbelhaka.

i mataffären köpte jag efter mycket tvekan naturgodis, det var inte parrot utan något annat märke, och det fanns några kanelnötter som intresserade mig. mormor sa: köp vad du vill, jag betalar.
när vi kommer hem tittar morfar i påsen och undrar vad jag köpt för snask och onyttigheter.
han menar inget illa, men ack så förjävligt jobbigt.
så jag vräkte i mig allt i påsen ( det var inte mycket) och gick sedan för att spy upp det.
lika bra att äta allt på en gån så att det försvinner, tänkte jag,
behöver jaag skriva att jag åt när ingen såg?

lunch
äckel

toan
äckel

ångest
äckel.

det är uppror i mig.
allt känns så rörig.
dragit ned på maten, en jag borde inte.
borde inte tappa i vikt.
för jag ska visa att jag klarar mig.
tre veckor till, sedan börjar jag plugga,
då blir det mer ensamhet.
mindre mat,
och jag ska ned till 40kg igen
och stanna där.

en nu är min mage så härligt platt och tom,
så som den är när jag går ned i vikt.
vacker,
skön.
så som jag vill att den ska vara.
en vecka till mamma och pappa kommer.
de kommer att se,
de ser allt.
helt galet.


regn idag, så nu kan jag ha långbyxor, och behöver inte bada.
kanske såret läker lite?
över entusiastisk.

fucking skit.
mina hemmagjorda stygn var usla.
klipte bort fan skapet.
såret är rätt stort.
försöker tejpa ihop det med frystejp -värdelöst.
så det blir nog ett fult ärr, men skit samma.
bara inte mamma eller pappa märker det...
dåligt väder från och med i morgon, tack tack tack!

hoppas bara att det inte blir infekterat.
badade i sjön med det..
dumt, jag vet.
äh, skit samma.

badade samma dag som jag bränt mig med strykjärn en gång,
det gick ju bra.
så det går nog bra nu med.

det såg okej ut.
men det är inte bra.
har slutat att blöda iaf.
det kanske ser okej ut om en vecka då mamma och pappa kommer...

åh, varför gjorde jag det?
vad tänkte jag med??
inte vågat titta på det än.
fucking jävla idiot!
jag har inta skurit mig sedan december!
och nu, varför?
under sommaren och alllt.
jag som badat massor.
varför tänker jag inte efter mer inannan sån händer.
kanske får sy lite till nu.
men det känns inte så bra...
vet inte om de hälper.
hoppas det.

sista sagen med sol idag, förhoppningsvis.
kan bada. om det slutat att blöda.
hoppas.

spydde två ggr igår dessutom.
varför gör jag så här?