.
...
ångest.
tagir sesolid.
känna bätre då.
måste ringa min läkare och få til,l en tid.
behöver ta nya prover.
få mer piller.
jag vill ha stilnoct!
och något bättre ångest lindrande.
så jag orkar med livet.
tagir sesolid.
känna bätre då.
måste ringa min läkare och få til,l en tid.
behöver ta nya prover.
få mer piller.
jag vill ha stilnoct!
och något bättre ångest lindrande.
så jag orkar med livet.
ont
idag har jag för övrigt haft ett tryck över bröstet.
det gör ont.
framför allt när jag anstränger mig.
när jag cyklar så är det tyngre att andas.
då gör det ont, eller trycker, nedanör nycklbenen.
undrar vad det är.
kanske känner jag efter för mycket.
kanske är det ångest?
vad vet jag...
det gör ont.
framför allt när jag anstränger mig.
när jag cyklar så är det tyngre att andas.
då gör det ont, eller trycker, nedanör nycklbenen.
undrar vad det är.
kanske känner jag efter för mycket.
kanske är det ångest?
vad vet jag...
hum.
tittade just i min piller gömma.
och där finns ett oidentifierat piller.
var kommer det ifrån.
hur ska jag få reda på vad det är för något?
ska jag testa pillret?
och där finns ett oidentifierat piller.
var kommer det ifrån.
hur ska jag få reda på vad det är för något?
ska jag testa pillret?
igen
äckel idag igen.
åt lunch med mamma.
hon får inte bi orolig.
åt och blev tvungen att spy, idag igen.
åt lunch med mamma.
hon får inte bi orolig.
åt och blev tvungen att spy, idag igen.
...
idag vill jag inte leva.
jag orkar inte känna alla dessa känslor.
tänka dessa tankar.
jag vill bara vara.
ligga på sängen under en filt och slippa kämpa.
jag orkar inte känna alla dessa känslor.
tänka dessa tankar.
jag vill bara vara.
ligga på sängen under en filt och slippa kämpa.
grr..
inget sug efter mat.
så jag har inte ätit.
förutom i skolan.
vi blev bjudna på mackor.
fina stora gigantiska bröd med fyllningar av olika slag
alla tog och åt.
visste inte hur jag skulle göra.
så det slutade med att jag tog en.
och åt.
för mycket.
blev tvungen att spy.
men fick nog inte upp allt, för det är bara hemma jag kan skölja och så.
äckel.
och så är ett av mina sår infekterat.
suck.
varigt och äckligt.
och jag har för mycket skadetankar.
vill bara skära, förstöra.
men jag måste hålla mig i skinnet.
det får inte bli skadning varje dag.
så jag har inte ätit.
förutom i skolan.
vi blev bjudna på mackor.
fina stora gigantiska bröd med fyllningar av olika slag
alla tog och åt.
visste inte hur jag skulle göra.
så det slutade med att jag tog en.
och åt.
för mycket.
blev tvungen att spy.
men fick nog inte upp allt, för det är bara hemma jag kan skölja och så.
äckel.
och så är ett av mina sår infekterat.
suck.
varigt och äckligt.
och jag har för mycket skadetankar.
vill bara skära, förstöra.
men jag måste hålla mig i skinnet.
det får inte bli skadning varje dag.
hur mycket..
jag har gått ned sen jag började?
vad menas med "började"..?
går nog inte ens att svara på, har gått ned, gått upp, gått ned, gått upp.
som mest har jag gått ned från 56 till 36. 20kg
inför den här veckan gäller nya regler..
allt för att jag inte ska hetsäta och spy.
det innebär helt enkelt att jag ska svälta.
rejält.
för om jag svälter ett tag så komme ångesten bli starkare, jag kommer återfår kontrollen och inte överäta.
hoppas jag.
måste bara göra någon förändring.
vad menas med "började"..?
går nog inte ens att svara på, har gått ned, gått upp, gått ned, gått upp.
som mest har jag gått ned från 56 till 36. 20kg
inför den här veckan gäller nya regler..
allt för att jag inte ska hetsäta och spy.
det innebär helt enkelt att jag ska svälta.
rejält.
för om jag svälter ett tag så komme ångesten bli starkare, jag kommer återfår kontrollen och inte överäta.
hoppas jag.
måste bara göra någon förändring.
...
men jag är så dum.
igårkväll kunde jag inte somna,
och då kryper ångesten på,
så jag skar mig -igen.
jag måste måste måste sluta.
vad håller jag på med?
igårkväll kunde jag inte somna,
och då kryper ångesten på,
så jag skar mig -igen.
jag måste måste måste sluta.
vad håller jag på med?
knäppo
laxer igår kväll.
suck.
jobbigt, för nu värker min mage massa.
åh, dumma jag.
suck.
jobbigt, för nu värker min mage massa.
åh, dumma jag.
äckel
jag var på öb för att inhandla mina favorit riskakor,
var helt darrig och beövde näring.
gick runt i tio minuter och funderade på vad jag skulle köpa.
till slut blev det choklad.
hur smart var det.
sedan när jag stod där ute med min choklad så tänkte jag, antingen slänger jag den nu (slösar hela tio kronor) eller så kommer jag äta den och behöva spy.
jag valde det sämre alternativet,
åt den.
när jag kom hem åt jag lite till och sedan var det goddag toaletten.
efterdet var jag ännu mer darrig, gick en promenad med hunden, var helt borta på hemvägen. och lagom till jag kom innanför dörren så vek sig benen.
jag spyr för mycket, min kropp klarar inte av den.
den är svag.
det är bättre att inte äta alls, eller äta lite och behålla det.
för att rensa magen som jag gör är inte hållbart..
var helt darrig och beövde näring.
gick runt i tio minuter och funderade på vad jag skulle köpa.
till slut blev det choklad.
hur smart var det.
sedan när jag stod där ute med min choklad så tänkte jag, antingen slänger jag den nu (slösar hela tio kronor) eller så kommer jag äta den och behöva spy.
jag valde det sämre alternativet,
åt den.
när jag kom hem åt jag lite till och sedan var det goddag toaletten.
efterdet var jag ännu mer darrig, gick en promenad med hunden, var helt borta på hemvägen. och lagom till jag kom innanför dörren så vek sig benen.
jag spyr för mycket, min kropp klarar inte av den.
den är svag.
det är bättre att inte äta alls, eller äta lite och behålla det.
för att rensa magen som jag gör är inte hållbart..
blä
mitt matintag fungerar absolut inte.
lyckats spy vid tre tillfällen idag.
det är inte okej.
först åt jag light kräm och en riskaka till frukot, ca 100kcal, ångrade mig, spydde.
sen var det plugg med vänner, där fanns gratis fika- åt drömmar, spydde upp det. i plugget. fan fan fan
sen var det fika och lunch med vänner, spydde upp det- i plugget. blärk.
jag är så äcklig.
ångesten skriker i mig.
vill bara gå ned i vikt.
nu.
måste gå ned i vikt.
detta är inte hållbart.
jag är äckligt fet.
lyckats spy vid tre tillfällen idag.
det är inte okej.
först åt jag light kräm och en riskaka till frukot, ca 100kcal, ångrade mig, spydde.
sen var det plugg med vänner, där fanns gratis fika- åt drömmar, spydde upp det. i plugget. fan fan fan
sen var det fika och lunch med vänner, spydde upp det- i plugget. blärk.
jag är så äcklig.
ångesten skriker i mig.
vill bara gå ned i vikt.
nu.
måste gå ned i vikt.
detta är inte hållbart.
jag är äckligt fet.
blod
det är fullt upp i mitt liv just nu.
idag i plugget så kände jag helt plötsligt hur något blött på framsidan av min vad.
blod.
ett sår hade av någon outgrundlig anledning börjat blöda.
det hade inte ens spruckigt upp, som jag först befarade,
det glipade bara lite, men blödde mycket.
det mesta ran tack och lov ned i strumpan, men jag fick en stor fräck på jeansen.
tor ingen märkte, och varför skulle någon bry sig?
magknas
min mage är i uppror, igen.
men det gör inte mig så mkt.
fast jag fattar inte varför...
med tanke på hur jag äter så borde den stå helt still.
kanske är det alla mina linfrön som håller den igång.
linfrön som legat i blöt, blir som en gelé och går rakt igenom kroppen,
det är som ett bra, naturligt laxermedel.
eller inte laxer, mer "hålla magen igång".
anyway, kväll ska jag äta med lite vänner.
det är på mitt initsiativ, men jag vill bara vara med på den sociala biten..
dom pratar pizza.
vet inte om jag pallar det.
orka inte heller krångla och beställa veg utan ost.
men det löser sig.
ivärsta fall åker det väl upp.
lagom kul :-/
men det gör inte mig så mkt.
fast jag fattar inte varför...
med tanke på hur jag äter så borde den stå helt still.
kanske är det alla mina linfrön som håller den igång.
linfrön som legat i blöt, blir som en gelé och går rakt igenom kroppen,
det är som ett bra, naturligt laxermedel.
eller inte laxer, mer "hålla magen igång".
anyway, kväll ska jag äta med lite vänner.
det är på mitt initsiativ, men jag vill bara vara med på den sociala biten..
dom pratar pizza.
vet inte om jag pallar det.
orka inte heller krångla och beställa veg utan ost.
men det löser sig.
ivärsta fall åker det väl upp.
lagom kul :-/
dagen
dagen har varit skaplig.
haft en oro i kroppen hela dagen.
den har manat å mig och kontrollerat mig.
fått i mig ca 500 kcal 200kcal bestod av fortimel.
inte spytt, så det är väl bra.
kan inte äta ordentligt för helgen bestod av mat, mat, och mat.
skar mig igår.
skit dumt, men nu kan jag inte låta bli.
tejpat ihop det, så det går väl an.
tror att det läker så om jag låter det vara.
bara jag låter det vara...
nu går jag och lägger mig.
haft en oro i kroppen hela dagen.
den har manat å mig och kontrollerat mig.
fått i mig ca 500 kcal 200kcal bestod av fortimel.
inte spytt, så det är väl bra.
kan inte äta ordentligt för helgen bestod av mat, mat, och mat.
skar mig igår.
skit dumt, men nu kan jag inte låta bli.
tejpat ihop det, så det går väl an.
tror att det läker så om jag låter det vara.
bara jag låter det vara...
nu går jag och lägger mig.
vill jag?
vill jag ta fajten för mitt liv?
jag vet inte.
jag borde vilja, men jag kan inte vilja, för som det är nu så vet jag inte vad det innebär.
jag vet inte vad mit liv skulle kunna vara.
jag vet bara vad det är.
och det är inte trevligt.
jag vill bara balansera, gå på den där tunna linjen, mellan att klara mig och att falla.
jag vill falla, avsluta skiten, få glida ned i självömkan, svält, självdestrukktivitet, uppgivenhet och självhat.
men det är inte bara mig det handlar om. jag har min omgivning att tänka på.
och mig själv.
för någonsans kan jag känna hoppet.
se en ljusning, men jag vågar inte ta steget.
vågar inte testa.
fast det handlar inte alltid om att våga.
delar av mig kan inte.
mitt självhat är för stort, jag kan inte kontrollera det.
jag är inte värd någonting.
jag är ingen.
handlar det bara om att äta?
om jag börjar äa normalt, är allt löst då?
det vet jag att det inte är...
det är då allt blir värre.
det är då jag måste ta tag i saker och ting.
och det orkar jag inte.
det känns som om jag faller hur jag än gör.
så därför balanserar jag. det är enklast så.
äter jag, kommer hatet som är så stort.
som leder till piller, psyk och sår.
svälter jag kommer ångesten, som kontrollerar mig,
leder till piller, psyk och sår.
så jag gör inget.
fast i nuläget finns piller, psyk (öppen) och sår.
jag vet inte.
jag borde vilja, men jag kan inte vilja, för som det är nu så vet jag inte vad det innebär.
jag vet inte vad mit liv skulle kunna vara.
jag vet bara vad det är.
och det är inte trevligt.
jag vill bara balansera, gå på den där tunna linjen, mellan att klara mig och att falla.
jag vill falla, avsluta skiten, få glida ned i självömkan, svält, självdestrukktivitet, uppgivenhet och självhat.
men det är inte bara mig det handlar om. jag har min omgivning att tänka på.
och mig själv.
för någonsans kan jag känna hoppet.
se en ljusning, men jag vågar inte ta steget.
vågar inte testa.
fast det handlar inte alltid om att våga.
delar av mig kan inte.
mitt självhat är för stort, jag kan inte kontrollera det.
jag är inte värd någonting.
jag är ingen.
handlar det bara om att äta?
om jag börjar äa normalt, är allt löst då?
det vet jag att det inte är...
det är då allt blir värre.
det är då jag måste ta tag i saker och ting.
och det orkar jag inte.
det känns som om jag faller hur jag än gör.
så därför balanserar jag. det är enklast så.
äter jag, kommer hatet som är så stort.
som leder till piller, psyk och sår.
svälter jag kommer ångesten, som kontrollerar mig,
leder till piller, psyk och sår.
så jag gör inget.
fast i nuläget finns piller, psyk (öppen) och sår.
.
ångest.
ångest ångest ångest,
över mat, livet och plugg.
hur ska jag orka?
ångest ångest ångest,
över mat, livet och plugg.
hur ska jag orka?
vad jag vill?
vad vill jag?
vill jag leva i denna sjuka värld?
vill jag ständigt kämpas med ångest, tvinga mig själv att äta, stoppa mig själv från att spy?
vill jag få tok ångest och kämpa för att få upp allt jag ätit?
vill jag jag skära mig sönder och samman?
att säga att jag vill är att förneka något extremt.
man kan fråga sig varför jag inte tar mig ur det,
svar: jag kan inte.
jag har försökt och försökt.
jag kan inte ens minnas när allt började.
jag minns när jag började banta.
jag minns när skol sköterskor och kompisar började bli oroliga.
jag minns första gången jag skadade mig rejält.
men det började inte då.
då hade det redan pågått länge.
det var bara det att jag inte orkade gömma det längre.
jag orkade inte låtsas att allt var okej.
jag önskar att jag vågade hoppas på ett friskt liv.
men det känns inte möjligt.
fast, som jag skrivit tidigare.
just nu mår jag bättre än på långe.
visst, allt det sjuka finns kvar.
men jag har börjat plugga, jag har börjat få ett liv utanför det sjuka.
jag har fått något annat att tänka på.
jag har gjort extrema framsteg.
karin:
jag tror inte att ärlighet är "puckat".
jag tror inte att du är puckad.
jag bara tycker att alla dessa "ärliga frågor" som du ställer redan redan har besvarats av mig.
kanske reagerar jag starkt.
för starkt.
men jag tar det som ett personligt påhopp.
kanske är det inte det.
men det är så jag tolkar det.
jag är så tröt på att behöva besvara samma frågor, behöva förklara mig gång på gång.
jag censurerar inget. varken svältens "positiva" sidor, inte heller dess negativa
och jag censurerar inte kommentarer (förutom reklam kommentarer)
vill jag leva i denna sjuka värld?
vill jag ständigt kämpas med ångest, tvinga mig själv att äta, stoppa mig själv från att spy?
vill jag få tok ångest och kämpa för att få upp allt jag ätit?
vill jag jag skära mig sönder och samman?
att säga att jag vill är att förneka något extremt.
man kan fråga sig varför jag inte tar mig ur det,
svar: jag kan inte.
jag har försökt och försökt.
jag kan inte ens minnas när allt började.
jag minns när jag började banta.
jag minns när skol sköterskor och kompisar började bli oroliga.
jag minns första gången jag skadade mig rejält.
men det började inte då.
då hade det redan pågått länge.
det var bara det att jag inte orkade gömma det längre.
jag orkade inte låtsas att allt var okej.
jag önskar att jag vågade hoppas på ett friskt liv.
men det känns inte möjligt.
fast, som jag skrivit tidigare.
just nu mår jag bättre än på långe.
visst, allt det sjuka finns kvar.
men jag har börjat plugga, jag har börjat få ett liv utanför det sjuka.
jag har fått något annat att tänka på.
jag har gjort extrema framsteg.
karin:
jag tror inte att ärlighet är "puckat".
jag tror inte att du är puckad.
jag bara tycker att alla dessa "ärliga frågor" som du ställer redan redan har besvarats av mig.
kanske reagerar jag starkt.
för starkt.
men jag tar det som ett personligt påhopp.
kanske är det inte det.
men det är så jag tolkar det.
jag är så tröt på att behöva besvara samma frågor, behöva förklara mig gång på gång.
jag censurerar inget. varken svältens "positiva" sidor, inte heller dess negativa
och jag censurerar inte kommentarer (förutom reklam kommentarer)
-
det blev dummheter.
äckel
fucking jävla ångest
massa ångest i mig.
helvetiska tankar.
spytt två gånger idag.
illa för hela den här veckan har jag bara spytt en gång.
vilket var riktigt bra.
nu har jag spytt och tagit laxer.
helvetes skit.
dessutom vill jag skada.
men jag har inga rakblad här.
är hemma hos föräldrarna.
har inget att torka upp blodet med heller.
men det löser sig.
en gamla tröja eller något annat går bra.
har en skalpell här med.
borde stå emot men jag vet inte om jag orkar.
ångesten bara river i mig.
och tankarna försvinner inte.
kan inte somna,
tittade på en film men kunde inte koncentrera mig.
tankarna bara flög iväg.
ångest ångest ångest.
helvetiska tankar.
spytt två gånger idag.
illa för hela den här veckan har jag bara spytt en gång.
vilket var riktigt bra.
nu har jag spytt och tagit laxer.
helvetes skit.
dessutom vill jag skada.
men jag har inga rakblad här.
är hemma hos föräldrarna.
har inget att torka upp blodet med heller.
men det löser sig.
en gamla tröja eller något annat går bra.
har en skalpell här med.
borde stå emot men jag vet inte om jag orkar.
ångesten bara river i mig.
och tankarna försvinner inte.
kan inte somna,
tittade på en film men kunde inte koncentrera mig.
tankarna bara flög iväg.
ångest ångest ångest.
....
orkar inte försvara mina bilder,
orkar inte med dessa påhopp.
snart låser jag den här skiten.
jag vet att mitt liv är, tragiskt, patetiskt, sjukligt och allt vad det nu är.
i den här bloggen skriver jag det jag känner tänker, det som är i mitt huvud.
det som äter upp min personlighet.
det som har blivit mitt liv.
för mitt liv är reducerat till mat och ångest.
jag skriver bara som det är, rakt av.
jag skriver om mina friskare dagar.
om dagarna jag gå emot alla anorexi tankar,
jag skriver om dagarna då jag följer dem.
jag visar bilder på det jag vill uppnå.
bilder på det jag har uppnått.
men hur mycket är det jag har uppnått?
inget av värde.
mina mål består av att gå ned i vikt.
min framtid är att dö.
jag önskar att jag hade vettiga drömmar, riktiga drömmar.
men jag har inga.
önskar att jag hade det.
orkar inte med dessa påhopp.
snart låser jag den här skiten.
jag vet att mitt liv är, tragiskt, patetiskt, sjukligt och allt vad det nu är.
i den här bloggen skriver jag det jag känner tänker, det som är i mitt huvud.
det som äter upp min personlighet.
det som har blivit mitt liv.
för mitt liv är reducerat till mat och ångest.
jag skriver bara som det är, rakt av.
jag skriver om mina friskare dagar.
om dagarna jag gå emot alla anorexi tankar,
jag skriver om dagarna då jag följer dem.
jag visar bilder på det jag vill uppnå.
bilder på det jag har uppnått.
men hur mycket är det jag har uppnått?
inget av värde.
mina mål består av att gå ned i vikt.
min framtid är att dö.
jag önskar att jag hade vettiga drömmar, riktiga drömmar.
men jag har inga.
önskar att jag hade det.
..
jag är så less på den här skiten
inte hela vägen...
bild från förr
helt plötsligt så blev min skalle helt besat.
tittade på bilder från förr. idioti.
här var jag inte ens smal, fast smal om man jämför med nu.
plötsligt blev det här det vikigate av allt.
plötsligt vill jag bara kunna greppa runt armen igen.
som om det skulle vara ett hållbart mål..
varför kan jag inte släppa drömmen?
varför ska jag hela tiden behöva gå runt och drömma,
samtidigt om jag tvingar mig själv att äta.
för jag har varit där, jag vet ju att det inte är något jag vill tillbaka till.
men ändå så drömmer jag..
.
jag vet inte vad jag vill.
se ut sådär igen?
eller fortsätta föröka leva normalt?
vilket vill jag mest, jag vet inte.
finns det något mitt emellan, eller är jag redan där?
...
jag är så less på mig själv just nu.
har precis badat och det resulterade i att jag noga gick igenom hela min kropp
och noterade allt äckligt fett överallt.
mina armar är verkligen groteska just nu.
hatar att jag kan stirra mig blind på min kropp,
allt jag ser är fett, överallt.
vill så gärna vara smal.
vill så gärna få vara mager igen..
men jag vill inte sabba det här med plugget.
fast jag är verkligen fet nu.
jag måste gå ned i vikt.
jag vill väga mina fina 42kg.
bara en gång till.
vill vill vill.
har precis badat och det resulterade i att jag noga gick igenom hela min kropp
och noterade allt äckligt fett överallt.
mina armar är verkligen groteska just nu.
hatar att jag kan stirra mig blind på min kropp,
allt jag ser är fett, överallt.
vill så gärna vara smal.
vill så gärna få vara mager igen..
men jag vill inte sabba det här med plugget.
fast jag är verkligen fet nu.
jag måste gå ned i vikt.
jag vill väga mina fina 42kg.
bara en gång till.
vill vill vill.
elastiska?
okej, jag blir arg på mina lår.
dom verkar var elastiska.
ändrar storlek hela tiden.
jag kan greppa runt mina lår med två händer.
men bara ibland.
igårkväll och idag gick det super lätt.
i söndags var det alldles för stort.
hur kan de ändra stolek så?
för inte kan jag inbilla mig det?
ska ta måttband istället..
mat
maten idag har gått något sådär.
inte bra, men det var inte mitt fel.
jag är van att alltid tänka på mat.
när jag inte äter, tänker jag på det jag har ätit eller det jag ska äta.
varje dag avslutas med att jag går igenom allt jag ätit, räknar kalorier och bedömmer.
varje dag börjar med en noga kalkylering över vad jag ska äta under dagen.
jag tänker hur jag ska komma undan, hur jag ska äta ultimat.
inte för lite så att ämnesomsättningen sjunker, inte för mycket så att jag går upp i vikt.
jag tänker extremt mycket på mat.
på vikt,
på mina mått,
på motion,
på bmi
och så till allt det där en massa ångest.
kul liv?
nä...
det värsta är att jag helt enkelt accepterat att det är så.
jag har accepterat att jag hela jävla tiden ska vara fokuserad på vad, hur, när och om jag ska äta.
men idag.
det har varit så mycket med skolan,
jag hinner inte tänka på mat.
och det är så underbart.
problemet är det att när jag inte tänker på mat så glömmer jag bort att äta.
jag har nämligen inga normala hungerkännslor.
jag blir inte hungrig.
jag äter när klockan säger att jag borde äta.
inte bra, men det var inte mitt fel.
jag är van att alltid tänka på mat.
när jag inte äter, tänker jag på det jag har ätit eller det jag ska äta.
varje dag avslutas med att jag går igenom allt jag ätit, räknar kalorier och bedömmer.
varje dag börjar med en noga kalkylering över vad jag ska äta under dagen.
jag tänker hur jag ska komma undan, hur jag ska äta ultimat.
inte för lite så att ämnesomsättningen sjunker, inte för mycket så att jag går upp i vikt.
jag tänker extremt mycket på mat.
på vikt,
på mina mått,
på motion,
på bmi
och så till allt det där en massa ångest.
kul liv?
nä...
det värsta är att jag helt enkelt accepterat att det är så.
jag har accepterat att jag hela jävla tiden ska vara fokuserad på vad, hur, när och om jag ska äta.
men idag.
det har varit så mycket med skolan,
jag hinner inte tänka på mat.
och det är så underbart.
problemet är det att när jag inte tänker på mat så glömmer jag bort att äta.
jag har nämligen inga normala hungerkännslor.
jag blir inte hungrig.
jag äter när klockan säger att jag borde äta.
..
ställde mig på vågskiten idag.
men det gick förvånansvärt bra.
trots att jag ätit mängder denna helg visade den 45,2kg.
fast det är för mycket egentligen
men det gick förvånansvärt bra.
trots att jag ätit mängder denna helg visade den 45,2kg.
fast det är för mycket egentligen
sanning..
okej.
det går inte enbart bar för mig.
jag har alldeles för många bulimi tendenser.
förr såg jag ned på alla bulimiker, jag kunde för världen inte förstå varför man betede sig så. jag tyckte att de var svaga som åt och sedan spydde. även om jag själv längtade efter att kunna spy. fast jag vill kunna det för att göra av mig med "ofrivillig" mat, alltså det som jag blev i tvingad.
sedan lärde jag mig att spy.
nu är jag bra på det.
för bra.
denna vecka har jag spytt fyra dagar. notera dagar.
inte gånger.
visst, jag hätsäter inte.
men när jag ätit sådant som jag ångrat, och vet att jag måste göra mig av med.
så äter jag lite till.
jag ska ju ändå spy.
jag är inte så sugen, utan det är mest för att utnyttja tillfället.
helt stört.
jag hatar att spy.
för när jag dessutom ätit för mycket så måsta jag skölja och göra mig helt säker på att allt kommer ut.
äckel.
har inte skadat mig denna vecka iaf.
det går inte enbart bar för mig.
jag har alldeles för många bulimi tendenser.
förr såg jag ned på alla bulimiker, jag kunde för världen inte förstå varför man betede sig så. jag tyckte att de var svaga som åt och sedan spydde. även om jag själv längtade efter att kunna spy. fast jag vill kunna det för att göra av mig med "ofrivillig" mat, alltså det som jag blev i tvingad.
sedan lärde jag mig att spy.
nu är jag bra på det.
för bra.
denna vecka har jag spytt fyra dagar. notera dagar.
inte gånger.
visst, jag hätsäter inte.
men när jag ätit sådant som jag ångrat, och vet att jag måste göra mig av med.
så äter jag lite till.
jag ska ju ändå spy.
jag är inte så sugen, utan det är mest för att utnyttja tillfället.
helt stört.
jag hatar att spy.
för när jag dessutom ätit för mycket så måsta jag skölja och göra mig helt säker på att allt kommer ut.
äckel.
har inte skadat mig denna vecka iaf.
mat
maten går fortsatt bra.
får tvinga i mig, men det gör inget.
rör mig mycket,
och upp har jag inte gått, snarer ned..
ska kanske väga mig imorgon.
,men ajg vet inte.
det är bara dumt.
borde göra det ibörjan av veckan, så att jag kan göra något åt det.
nu blir jag bara stresssad och ångest laddad,
om jag ska åka hem över helgen med att par siffror i minnet...
får tvinga i mig, men det gör inget.
rör mig mycket,
och upp har jag inte gått, snarer ned..
ska kanske väga mig imorgon.
,men ajg vet inte.
det är bara dumt.
borde göra det ibörjan av veckan, så att jag kan göra något åt det.
nu blir jag bara stresssad och ångest laddad,
om jag ska åka hem över helgen med att par siffror i minnet...
bra
jag sköter mig.
äter rätt okej, rör mig inte för mycket,
inget skadebeteende,
och så den största grejern:
jag har inte vägt mig den här veckan!
men det är bara för att jag inte vill veta.
det kommer var för mycket
och då kommer jag att sabba det där som var bra innan,
altså maten och skadningen.
dessutom knaprar jag inte så mycket lugnande.
men det är nog det att jag har fullt upp hela tiden.
massa plugg.
och massa laktioner
massa intryck..
men jag mår ändå rätt okej.
trivs än så länge.
äter rätt okej, rör mig inte för mycket,
inget skadebeteende,
och så den största grejern:
jag har inte vägt mig den här veckan!
men det är bara för att jag inte vill veta.
det kommer var för mycket
och då kommer jag att sabba det där som var bra innan,
altså maten och skadningen.
dessutom knaprar jag inte så mycket lugnande.
men det är nog det att jag har fullt upp hela tiden.
massa plugg.
och massa laktioner
massa intryck..
men jag mår ändå rätt okej.
trivs än så länge.
annars då? (från igår kväll)
förra inlägget blev nog lite flummigt.
men jga orkar inte skiriva så ordentligt, ajg har ingen lust eller ork att motivera varför jag har den här bloggan.
den är nog mest till för mig,
men nu var det inte det ajg skulle prata om.
idag har varit tung men bra oxå.
maten har gått rikigt bra (bra ur friskhets vinkeln)
åt rikigt lunch i skolan med två kursare,
fick i mig rätt mkt.
dessutom delades det ut bullle och kaffe,
och det åt jag med (!)
dessutom har jag inte rivit upp hela alleles för stora såret.
bara liiiite.
bröt dock ihop över allt.
och låg och storgrät över livet och min inkompitens inom alla områden.
vill bara skada men hade inte tid att städa upp, (snacka om att tänka konsekvens handling) lena hade blivit stolt.
så det blev liget.
och nu ska ajg strax lägga mig, öf
kommentarer
oj, så många åsikter.
det var nog dumt av mig att fråga.
jag ville ha ett svar eftersom jag inte har en aning om vad jag själv tycker. som så ofta
jag vill nå ut till andra som är i samma helvete som jag, sådanna som är påväg dit, andra som är påväg ut ur det.
inte vet jag om det ens är möjligt, det verkar ju nästintill omöjligt för andra att nå mig.
jag har nog aldrig påverkats av vad andra sagt till mig. de har berättat om hur illa de kan gå, hur hemskt det är, behandlare, psykologer, terapueter har sagt mig gång på gång: det är ditt liv, vill du att det ska se ut såhär? bara du kan förändra det. ändå så har inget hänt. kanske måste vi alla gå igom våra egna svårigheter, men frågan är bara hur lång tid ska det få ta?
det här är en blogg, jag skriver rätt och slätt om mina problem. bilderna är kanske det som provocerar mest, och jag är väldigt kluven om jag ska lägga upp bilder eller ej. som många andra bloggar av det här slaget vill jag inte lägga upp bilder på smala kändisar, för det skapar en glamorös bild av det hela enligt mig. jag tycker inte att mina bilder är särskillt glaorösa. och vad jag får ut av att lägga t dem vet jag ärligt inte. kanske bekräftelse? kanske för att jag ska kunna se tillbaka och tänka "där var jag smal, men tyckte jag var jätte stor". men sen så är det ju en del av mig som inte tycker det är någon big deal med bilderna, jag är ju inte ens smal.
anonym skrev väldigt bra, så nu slänger jag in din kommentar här:
en del vill ha bilder, andra inte - en del av dig vill ha bilder, en annan inte. finns inget svar, således utan bara en dag till dag-känsla från din sida på vad som känns bäst. följ den känslan och skit i vad andra tycker eftersom den här bloggen inte är någon slags prenumerationsutgåva som lovar sina läsare vissa grejer ett antal ggr per vecka eller nåt.
det var nog dumt av mig att fråga.
jag ville ha ett svar eftersom jag inte har en aning om vad jag själv tycker. som så ofta
jag vill nå ut till andra som är i samma helvete som jag, sådanna som är påväg dit, andra som är påväg ut ur det.
inte vet jag om det ens är möjligt, det verkar ju nästintill omöjligt för andra att nå mig.
jag har nog aldrig påverkats av vad andra sagt till mig. de har berättat om hur illa de kan gå, hur hemskt det är, behandlare, psykologer, terapueter har sagt mig gång på gång: det är ditt liv, vill du att det ska se ut såhär? bara du kan förändra det. ändå så har inget hänt. kanske måste vi alla gå igom våra egna svårigheter, men frågan är bara hur lång tid ska det få ta?
det här är en blogg, jag skriver rätt och slätt om mina problem. bilderna är kanske det som provocerar mest, och jag är väldigt kluven om jag ska lägga upp bilder eller ej. som många andra bloggar av det här slaget vill jag inte lägga upp bilder på smala kändisar, för det skapar en glamorös bild av det hela enligt mig. jag tycker inte att mina bilder är särskillt glaorösa. och vad jag får ut av att lägga t dem vet jag ärligt inte. kanske bekräftelse? kanske för att jag ska kunna se tillbaka och tänka "där var jag smal, men tyckte jag var jätte stor". men sen så är det ju en del av mig som inte tycker det är någon big deal med bilderna, jag är ju inte ens smal.
anonym skrev väldigt bra, så nu slänger jag in din kommentar här:
en del vill ha bilder, andra inte - en del av dig vill ha bilder, en annan inte. finns inget svar, således utan bara en dag till dag-känsla från din sida på vad som känns bäst. följ den känslan och skit i vad andra tycker eftersom den här bloggen inte är någon slags prenumerationsutgåva som lovar sina läsare vissa grejer ett antal ggr per vecka eller nåt.
delad
jag är delad.
ska jag ha bilder eller ej.
drar de ner?
men det är så meningslöst att säga att de drar ned, för sådanna här bilder finns överallt.
dom som vill ha bilder kan hitta det på egen hand.
kanske borde det här vara ett forum utan bilder?
fast kan jag nå fram till de jag vill nå fram till utan bilder?
ska jag ha bilder eller ej.
drar de ner?
men det är så meningslöst att säga att de drar ned, för sådanna här bilder finns överallt.
dom som vill ha bilder kan hitta det på egen hand.
kanske borde det här vara ett forum utan bilder?
fast kan jag nå fram till de jag vill nå fram till utan bilder?
ja, jag hatar mitt liv.
jag är jävligt less på den här skiten.
och om jag lyckas provocera så är det bara bra.
för mitt liv är så patetiskt.
det vet jag.
skiten är den att jag kanske inte gör rätt för att nå fram?
andra ser mina bilder och tänker:
wow, hon är smal, mager.. vad fan ni nu tänker.
för jag beter mig likadant själv
mitt liv går ut på att inte må dåligt.
medan jag hela tiden gör allt för att må dåligt.
svälten är min trygghet.
det är min mening med livet.
eller, nej vänta.
jag har ju min hund.
min hund som behöver mig.
han är den enda.
utan honom skulle jag vara död.
jag längtar (och hatar mig själv för det) tills den dagen han försvinner.
för då kan jag äntligen avsluta den här skiten som är mitt liv.
jag har tilloch med slutat att bry mig om hur illa jag skulle såra alla runt omkring mig med att dö,
för jag vet att jag redan har sårat alla så mycket som det går.
japp, att vara smal och att dö är min mening med livet.
tro inte att jag vill ha det så.
det är bara det att jag inte är stark nog att förändra det.
så jag vill nog locka hit mig pro ana läsare, då kan jag kanske påverka.
få er att inse hur jävla kasst det är att ha anorexi.
jag skulle så gärna vilja visa er skiten, visa hur jävla patetiskt och hemskt det är.
trycka upp den i ert ansikte, visa att mitt liv fokuserar kring vad jag äter,
vad jag väger, hur stora mina lår är, så jävla tråkigt och egocentrerat.
hoppas att jag når fram till någon.
för jag tror inte att jag kommer kunna förändra mitt liv.
jag har tappat hoppet.
jag tror inte att jag kommer bli bra.
jag kommer aldrig att bli fri.
inte förens jag dör.
och om jag lyckas provocera så är det bara bra.
för mitt liv är så patetiskt.
det vet jag.
skiten är den att jag kanske inte gör rätt för att nå fram?
andra ser mina bilder och tänker:
wow, hon är smal, mager.. vad fan ni nu tänker.
för jag beter mig likadant själv
mitt liv går ut på att inte må dåligt.
medan jag hela tiden gör allt för att må dåligt.
svälten är min trygghet.
det är min mening med livet.
eller, nej vänta.
jag har ju min hund.
min hund som behöver mig.
han är den enda.
utan honom skulle jag vara död.
jag längtar (och hatar mig själv för det) tills den dagen han försvinner.
för då kan jag äntligen avsluta den här skiten som är mitt liv.
jag har tilloch med slutat att bry mig om hur illa jag skulle såra alla runt omkring mig med att dö,
för jag vet att jag redan har sårat alla så mycket som det går.
japp, att vara smal och att dö är min mening med livet.
tro inte att jag vill ha det så.
det är bara det att jag inte är stark nog att förändra det.
så jag vill nog locka hit mig pro ana läsare, då kan jag kanske påverka.
få er att inse hur jävla kasst det är att ha anorexi.
jag skulle så gärna vilja visa er skiten, visa hur jävla patetiskt och hemskt det är.
trycka upp den i ert ansikte, visa att mitt liv fokuserar kring vad jag äter,
vad jag väger, hur stora mina lår är, så jävla tråkigt och egocentrerat.
hoppas att jag når fram till någon.
för jag tror inte att jag kommer kunna förändra mitt liv.
jag har tappat hoppet.
jag tror inte att jag kommer bli bra.
jag kommer aldrig att bli fri.
inte förens jag dör.
vad fan??
får jag en massa pro ana läsare?
jag är verkligen inte pro ana.
det kanske verkar så ibland (?)
men jag hatar den här jävla skiten.
mitt liv är piss.
jag har varit besatt av den här jävla helvetiska sjukdommen så länge jag kan minnas.
det är INTE värt det.
den som tror det kan gärna få hoppa in i mitt liv och se hur jävligt det är.
men jag frågar mig själv om det är värt det?
jag vill svara ja, men det är inte sant.
det är bara som jag intalar mig själv.
äh, vad fan. det går verkligen inte att förklara.
blir bara så upprörd.
får kommenatrer om att jag är fin.
är jag fin?
jag tycker det, ibland, nej, men det är den sjuka delen av mig. äh, vad snackar jag om.
jag är fet och ful. inte fin.
jag hade linne på mig i skolan en föreläsning, för fläkt systemet hade pajat i vårt klassrum.
och jag såg allas blickar.
folk var inte imponerade (som jag så gärna vill tro)
de hade äckel eller möjligtvis medlidande i blicken.
äh, vad sjutton.
jag kanske är pro ana?
eller vad är jag, jag vet inte.
jag vill ju gå ned i vikt.
men det är mitt liv jag sabbar.
vill inte sabba någon annans..
jag kommer aldrig bli smal. jag kommer alltid att vara fet.
och om ni inte vill tro det.
så kan man läsa på mina ben.
ärr i mängder.
på ett ställe har jag printat in ordet fet.
vackert va?
jag vägde hela 40kg då, till mina 173cm. och tyckte verkligen att jag var skit fet.
det tycker jag fortfarande.
fast en del av mig jublar över kommenatren.
någon anna tycker jag är FIN.
fin smal smal.
men det är så fel.
så dubbelt.
skar mig snast i tisdags för att ångesten åt upp mig.
det är verkligheten.
och hela dagarna täker jag på mat.
bara så att ni vet.
jag är verkligen inte pro ana.
det kanske verkar så ibland (?)
men jag hatar den här jävla skiten.
mitt liv är piss.
jag har varit besatt av den här jävla helvetiska sjukdommen så länge jag kan minnas.
det är INTE värt det.
den som tror det kan gärna få hoppa in i mitt liv och se hur jävligt det är.
men jag frågar mig själv om det är värt det?
jag vill svara ja, men det är inte sant.
det är bara som jag intalar mig själv.
äh, vad fan. det går verkligen inte att förklara.
blir bara så upprörd.
får kommenatrer om att jag är fin.
är jag fin?
jag tycker det, ibland, nej, men det är den sjuka delen av mig. äh, vad snackar jag om.
jag är fet och ful. inte fin.
jag hade linne på mig i skolan en föreläsning, för fläkt systemet hade pajat i vårt klassrum.
och jag såg allas blickar.
folk var inte imponerade (som jag så gärna vill tro)
de hade äckel eller möjligtvis medlidande i blicken.
äh, vad sjutton.
jag kanske är pro ana?
eller vad är jag, jag vet inte.
jag vill ju gå ned i vikt.
men det är mitt liv jag sabbar.
vill inte sabba någon annans..
jag kommer aldrig bli smal. jag kommer alltid att vara fet.
och om ni inte vill tro det.
så kan man läsa på mina ben.
ärr i mängder.
på ett ställe har jag printat in ordet fet.
vackert va?
jag vägde hela 40kg då, till mina 173cm. och tyckte verkligen att jag var skit fet.
det tycker jag fortfarande.
fast en del av mig jublar över kommenatren.
någon anna tycker jag är FIN.
fin smal smal.
men det är så fel.
så dubbelt.
skar mig snast i tisdags för att ångesten åt upp mig.
det är verkligheten.
och hela dagarna täker jag på mat.
bara så att ni vet.
.
inte falla?
denna dubbelhet.
jag får inte falla.
men jag vill.
inte gå ned till 40kg.
för min hjärna funkar inte som den ska då.
jag kommer inte orka cykla lika mycket, lika snabbt,
jag kommer bli än mer självdestruktiv.
jag kommer börja svimma och få dåliga värden.
jag kommer bli mer inåtvänd, mer deprimerad och mer ångest laddad.
jag kommer inte kunna leva.
men samtidigt.
jag vill vara smal.
smalast,
ha min fina fina juvel, mitt skötebarn,
mina dåliga värden och kunna visa att det går.
vill få vara smal.
jag vill falla.
ge upp. dö.
men nu har jag fått känna av något nytt.
något som kan liknas vid lycka? glädje?
det blev så komplicerat.
min svarta värld har fått nyanser.
jag trivs med det, älskar det. men ovissheten är svår.
det är nytt.
otryggt.
ska jag vända mig om och gå tillbaka till min sjuka värld?
fast hur skulle jag kunna göra det?
nu har jag ju sett delar av det andra, bara små glimtar, och jag skulle aldrig sluta undra.
det känns så overkligt.
det är det här jag läst om i alla dessa självhjälps böcker,
det är det här som jag aldrig trott eller litat på. och nu är jag där.
jag får inte falla.
men jag vill.
inte gå ned till 40kg.
för min hjärna funkar inte som den ska då.
jag kommer inte orka cykla lika mycket, lika snabbt,
jag kommer bli än mer självdestruktiv.
jag kommer börja svimma och få dåliga värden.
jag kommer bli mer inåtvänd, mer deprimerad och mer ångest laddad.
jag kommer inte kunna leva.
men samtidigt.
jag vill vara smal.
smalast,
ha min fina fina juvel, mitt skötebarn,
mina dåliga värden och kunna visa att det går.
vill få vara smal.
jag vill falla.
ge upp. dö.
men nu har jag fått känna av något nytt.
något som kan liknas vid lycka? glädje?
det blev så komplicerat.
min svarta värld har fått nyanser.
jag trivs med det, älskar det. men ovissheten är svår.
det är nytt.
otryggt.
ska jag vända mig om och gå tillbaka till min sjuka värld?
fast hur skulle jag kunna göra det?
nu har jag ju sett delar av det andra, bara små glimtar, och jag skulle aldrig sluta undra.
det känns så overkligt.
det är det här jag läst om i alla dessa självhjälps böcker,
det är det här som jag aldrig trott eller litat på. och nu är jag där.
hos föräldrarna
spydde upp middagen.
såklart.
nu greppar jag åter kring lår igen.
det gjorde jag innan sommaren men inte i slutet av sommaren.
känns skönt.
men ska krympa lite till.
kring armar och ben ska jag kunna greppa.
så är det bara.
ska iväg och träffa lite folk nu under helgen, bra då slipper jag äta så mkt.
fast jag får inte falla. för jag vill plugga.
och jag är sjukt duktig,
river inte upp det dec långa såret.
inte ens för att "bara kolla"
vilket betyder att det kanske läker rätt okej?
fast som om jag bryr mig.
men det kliar galet mycket och gör ont för allt bara skaver.
och det vätskar.
pucko jag.
som gör sådana dumheter.
såklart.
nu greppar jag åter kring lår igen.
det gjorde jag innan sommaren men inte i slutet av sommaren.
känns skönt.
men ska krympa lite till.
kring armar och ben ska jag kunna greppa.
så är det bara.
ska iväg och träffa lite folk nu under helgen, bra då slipper jag äta så mkt.
fast jag får inte falla. för jag vill plugga.
och jag är sjukt duktig,
river inte upp det dec långa såret.
inte ens för att "bara kolla"
vilket betyder att det kanske läker rätt okej?
fast som om jag bryr mig.
men det kliar galet mycket och gör ont för allt bara skaver.
och det vätskar.
pucko jag.
som gör sådana dumheter.
helg
jag vill inte ha helg.
det är jobbigt.
måste åka hem.
måste äta mer
sväller upp, blir fet.
urk.
fast samtidigt.
jag är nästan glad hela tiden, trivs på utbildningen känner mig social och har trevligt.
vill jag sabba allt det?
nej, jag måste stå still i vikt.
borde göra det.
men 42kg är så fint.
40kg är ännu bättre.
men jag är nog redan smal.
var och provade lite kläder idag.
barnkläder.
till mina 173cm så gissar jag att 146 inte borde vara för stora.
jag ser lite sorglig ut i spegeln.
en massa ben.
fast sen är de inte där.
hatar denna dubbelsyn.
det är jobbigt.
måste åka hem.
måste äta mer
sväller upp, blir fet.
urk.
fast samtidigt.
jag är nästan glad hela tiden, trivs på utbildningen känner mig social och har trevligt.
vill jag sabba allt det?
nej, jag måste stå still i vikt.
borde göra det.
men 42kg är så fint.
40kg är ännu bättre.
men jag är nog redan smal.
var och provade lite kläder idag.
barnkläder.
till mina 173cm så gissar jag att 146 inte borde vara för stora.
jag ser lite sorglig ut i spegeln.
en massa ben.
fast sen är de inte där.
hatar denna dubbelsyn.
jag
hahah, jätte ful bortagning av bröst, men lite måste jag ju dölja.,
men ser ni "hålet" mellan brösten,
jag tycker inte om det.. det är lite äckligt och läskigt..
idag
fet
45,2kg
jävla skit helvete.
fast jag är ändå smalare än innan.
mina mått har krymt rätt rejält.
men jag äter för mycket.
ska ju gå ned.
vad är detta för skit?
det blir att ta till regler.
frukost: te
mellis: frukt
lunch: nd
mellis: te
middag: morotssallad
mellis: lättglass
jävla skit helvete.
fast jag är ändå smalare än innan.
mina mått har krymt rätt rejält.
men jag äter för mycket.
ska ju gå ned.
vad är detta för skit?
det blir att ta till regler.
frukost: te
mellis: frukt
lunch: nd
mellis: te
middag: morotssallad
mellis: lättglass
blä
maten är skit jobbig.
orkar inte med det.
men jag får i mid en nd om dagen.
de är super, lätta att ta med och ger lite energi.
har inte gjort mig illa, och inte dragit upp det stora jag gjorde.
så det kanske blir lite fint ändå?
äh, som om jag bryr mig.
mina ben är ändå redan totalt massakerade.
orkar inte med det.
men jag får i mid en nd om dagen.
de är super, lätta att ta med och ger lite energi.
har inte gjort mig illa, och inte dragit upp det stora jag gjorde.
så det kanske blir lite fint ändå?
äh, som om jag bryr mig.
mina ben är ändå redan totalt massakerade.
jaha
ska INTE rivva upp den fina fina inplastningen även om allt är vätskigt av sig.
ska strax iväg.
vägde hela 44,6kg imorse.
men det är kanske inte så konstigt, 43,5kg var endast för att jag pillade i mig laxer.
måste äta mindre,
men ändå så ska jag få i mig en nd om dagen.
så det så!
ska strax iväg.
vägde hela 44,6kg imorse.
men det är kanske inte så konstigt, 43,5kg var endast för att jag pillade i mig laxer.
måste äta mindre,
men ändå så ska jag få i mig en nd om dagen.
så det så!
mat
nu ska jaga strax lägga mig.
tänkte bara dra lite skit lista mat idag:
frukost - light kräm med lite mjölk och müsli, det ligger väl på ca60-70kcal men det ahr jag skrivit om.
lunch- det blev nog ingen lunch när jag tänker efter
mellis- tog en nd 300kcal
middag- älskade morrotssallad ca 100kcal
mellis. två riskakor 60kcal, light glass på knappt 80kcal
motion:
cykling i ca en timme till skolan och hem, två gånger.
gått i ca 1timme eller lite mer.
det här der ju bra ut. (inte)
kommer väga säkert 45kg imorgon.
frö 43,5 var bara en miss.
...?
ni fattade att det röda var mina nya ärr và?
det stora röda är skiten som är värst.
det stora röda är skiten som är värst.
kan inte skriva skit igen som rubrik
men jag kommer att ha gått upp i morgon.
tog laxer i söndags kväll.
bara inte det blir någon skit vana.har inte rivit upp skiten,
men insett att jag inte kan bada med det inpastat,
kanske syr själv ändå.
han på noa tyckte det var en mycket dålig ide,
och det är det för ajg kan inte göra några bra knutar.
tog laxer i söndags kväll.
bara inte det blir någon skit vana.har inte rivit upp skiten,
men insett att jag inte kan bada med det inpastat,
kanske syr själv ändå.
han på noa tyckte det var en mycket dålig ide,
och det är det för ajg kan inte göra några bra knutar.
lite censur
skit
så jag tog mig till akuten igen.
slapp betala efter som jag avvek sist.
sen fick jag sitta i ca ytre timmar.
då tänkte jag skita i det.
så kjkag gick in och sa hejdå,
sköterskan såg lite orolig ut och sa, men ditt sår då?
jag sa att det får vara som det är.
bröt ihop inne på toaletten
ringde noa och bölade.
killen i luren var duktig, och sa då måste ju iallafall låta dom se såret innan du går.
så jag knatade in till kvinnan igen gråtande, visade såret där inne
och hoppsan,
jag fick gå före i kön, men sy gick inte, för det hade ju gått två dyg. jag vägrade till alternativet att skära nya kanter.
men noggran rengöring, steristrips och en påse med omslag fick jag med mig.
snackade mig ur att behöva åka till psykakuten.
nu är ju frågan bara om jag kan låta det vara
men nu får det vara slut på den här skiten.
frö igår vet jag inte hur mycket jag pillade i mit toalt..
men jag är fortfaramnde glad över min 43,5kg.
bmi 14,4'
vill gå ned till 42kg
slapp betala efter som jag avvek sist.
sen fick jag sitta i ca ytre timmar.
då tänkte jag skita i det.
så kjkag gick in och sa hejdå,
sköterskan såg lite orolig ut och sa, men ditt sår då?
jag sa att det får vara som det är.
bröt ihop inne på toaletten
ringde noa och bölade.
killen i luren var duktig, och sa då måste ju iallafall låta dom se såret innan du går.
så jag knatade in till kvinnan igen gråtande, visade såret där inne
och hoppsan,
jag fick gå före i kön, men sy gick inte, för det hade ju gått två dyg. jag vägrade till alternativet att skära nya kanter.
men noggran rengöring, steristrips och en påse med omslag fick jag med mig.
snackade mig ur att behöva åka till psykakuten.
nu är ju frågan bara om jag kan låta det vara
men nu får det vara slut på den här skiten.
frö igår vet jag inte hur mycket jag pillade i mit toalt..
men jag är fortfaramnde glad över min 43,5kg.
bmi 14,4'
vill gå ned till 42kg
skit
skit.
jag skar ännu mer.
nu är skiten 10*2cm
så nu måste jag evrkligen palla mig till akuten.
där ryker 300kr till.
nice. (inte)
fast jag vägde bara 43,5kg i morse, det är rätt bra tycker jag.
måste dra nu
och får ta mig förbi skit akuten.
jag skar ännu mer.
nu är skiten 10*2cm
så nu måste jag evrkligen palla mig till akuten.
där ryker 300kr till.
nice. (inte)
fast jag vägde bara 43,5kg i morse, det är rätt bra tycker jag.
måste dra nu
och får ta mig förbi skit akuten.
piss helvete
orkar inte dra allt.
skit aåret på låret spräktes och gliper nu på ca 2cm.
tog mig till kuten.
efter att ha väntat i nästan en timme tänkte jag att jag skulle dra så det gick jag in och sa.
sköterskan "men hade du inte ett sår som behövdes sy"
"det fixar sig" svara ajg och rusar bölande därifrpn.
ha pillat i mig ca 8stesolid femmor niu pluss ca 6 ppropavan 25or och en mirtazapn.
har en vag kännsla av att rakbladet åker fra migen'
vad då fixar sig?
så fan heller.
ville att de skulle stoppa mig.
men det vlev inte så.
så nu ska ajg straffa dem egoem att skära mig själv.
och fan heller aldrig åka till akuten ingen.
jävla skit heöevet.
vill inte sabba allt.
men nu bryr ajg mig inte.
det ingen vet mår ingen dåligt av.
ammaa och pappa tror att allt är bra.
vlill pilla i mig mer piller men borde inte göra det...
skit.
är lite lagom snurrig nu.
vill ha alskade alvedon.
fan eller sprit.
fan.
har inget.
para propavan stesolid atarax, cymbalta, mirtazapin och rakbland, inte ens en jävla tändare,
skit aåret på låret spräktes och gliper nu på ca 2cm.
tog mig till kuten.
efter att ha väntat i nästan en timme tänkte jag att jag skulle dra så det gick jag in och sa.
sköterskan "men hade du inte ett sår som behövdes sy"
"det fixar sig" svara ajg och rusar bölande därifrpn.
ha pillat i mig ca 8stesolid femmor niu pluss ca 6 ppropavan 25or och en mirtazapn.
har en vag kännsla av att rakbladet åker fra migen'
vad då fixar sig?
så fan heller.
ville att de skulle stoppa mig.
men det vlev inte så.
så nu ska ajg straffa dem egoem att skära mig själv.
och fan heller aldrig åka till akuten ingen.
jävla skit heöevet.
vill inte sabba allt.
men nu bryr ajg mig inte.
det ingen vet mår ingen dåligt av.
ammaa och pappa tror att allt är bra.
vlill pilla i mig mer piller men borde inte göra det...
skit.
är lite lagom snurrig nu.
vill ha alskade alvedon.
fan eller sprit.
fan.
har inget.
para propavan stesolid atarax, cymbalta, mirtazapin och rakbland, inte ens en jävla tändare,
...
fryser och känner mig jävligt sliten.
vill bara ligga i sängen hela dagen.
nu har jag fyra skärsår på vänster höft eller högt upp på sidan av vänseter lår,
vilket är ett sjukt dumt ställe att skära på.
är så att de kan döljas när jag har boxer trosor (förutom det jag gjorde igår som spårade ur lite)
men förutom att man hela tiden böjer benet där så stöter jag i det.
så skiten kommer ta väldigt lång tid att läka.
ska gå ut med hunden nu och sedan blir det skola
och jag vet inte om jag vill idag.
orkar inte vara social.
vill bara ligga i sängen hela dagen.
nu har jag fyra skärsår på vänster höft eller högt upp på sidan av vänseter lår,
vilket är ett sjukt dumt ställe att skära på.
är så att de kan döljas när jag har boxer trosor (förutom det jag gjorde igår som spårade ur lite)
men förutom att man hela tiden böjer benet där så stöter jag i det.
så skiten kommer ta väldigt lång tid att läka.
ska gå ut med hunden nu och sedan blir det skola
och jag vet inte om jag vill idag.
orkar inte vara social.
